Teenage Desperate

《 Kapitel 1 》

Synen är lite suddig men jag fokusera bara på de vita sträcken mitt i vägen som jag går på. De är kolsvart och om de skulle komma en bil nu skulle jag dö. Men vem skulle bry sig egentligen. Den kyliga luften biter på huden, så länge de gör ont vet jag att jag lever. De gula gatlyktorna lyster upp vägen framför mig. Jag får en stark känsla av att någon iakttar mig men åter igen vem skulle bry sig om mig. Mitt innre säger mig att jag verkligen borde se mig omkring nu men jag måste fortsätta hålla blicken på de vita sträcken. De är bara en dum grej jag fått för mig men de är en sån sak som jag bara måste göra, jag gör alltid de och tänker inte låta något så fånigt som rädsla få mig att titta upp.

Jag tar försiktigt fram mina fingrar ur jackfickan i min tunna skinjacka jag borde bytt mot en vinterjacka för ett bra tag sedan. Snön har inte lagt sig än men de är nära. Jag trycker in den fyrsiffriga koden till porten och tar ett steg in i trapphuset där lampan automatiskt tänds. Jag står där ett tag och väntar på att den tunga porten ska gå igen långsamt. Med en suck börjar jag ta mig upp för trapporna.  Våning två. Den enda dörren som inte har något namn i den lilla plast luckan där efternamnet är menat att stå i. Jag rycker i handtaget och de är öppet. Mamma sover och syrran är inte hemma säkert hos sin kille eller nåt.  Jag slänger mig på min stora säng och sommnar direkt vilket måste ha med alkoholen att göra då jag aldrig kan sova annars.

"Josefin. Joosefin?" Jag kan höra min mammas tysta försiktigt röst säga mitt namn. Jag lägger kudden över hudvudet de är alldeles för ljust och jag har en extrem huvudverk.  Mamma sätter sig på sängen och strycker mitt mörka hår. " Snälla du försök att inte dricka så mycket" sa hon nästan som hon var rädd för mig. Hon lät orolig men de är knappast som om hon tänker göra något åt de om jag fortsätter som jag gör. Hon försvann ut ur rummet och jag kunde höra henne från köket. Hon kom snart tillbaka med en alvedon och ett glas vatten.
"Vad är klockan egentligen? "
" Den är snart 1 på dagen, jag går snart till jobbet du fixar mat själv ikväll va? Jag lämnade hundra kronor på bordet åt dig" sa hon och reste sig för att gå. "Mm" hon jobbar natt på sjukhuset några dagar i veckan. Perfekt.   Jag letade fram min mobil och skickade ett sms till Ella.
Till Ella:
Fest hos mig ikväll bjud in alla du vill!
Ella och jag brukar häga i skolan eller ja på skoltid. Hon känner alla och brukar stå för fester men jag har blivit bjuden på så mycket på sista tiden av både henne och killarna i årskurs över. Så om jag inte vill råka illa ut är de väl dags att bjuda tillbaks. Jag borstade tänderna och låste dörren. Sprang ner till affären och köpte nudlar för tio av de hundra kronor jag fått. Jag letade upp den skumma gubben som brukar hänga bakom affären som köper ut spritt till oss. Gav honom pengarna och väntade. Snart kommer han med två plastpåsar där jag kan höra glasflaskorna klirra mot varandra jag tog dem och försvann snabbt tillbaka till lägenheten. 

Jag ställde av påsarna på köksbordet och gick mot badrummet. Jag fyllde badkaret med brännhet vatten och en massa bubblor av tvål för att dölja min kropp. Jag lätt mina kläder ligga i en hög på golvet och doppade försiktigt ner foten i vattnet de gjorde ont och fick mig genast att dra tillbaka foten mot mig själv igen. Men smärta är inget som skrämmer mig så snart var hela jag i vattnet och kroppen hade snart vant sig. Jag slöt ögonen och gick in i mina tankar och uteslöt resten av världen endå kunde jag inte låta bli att känna mig iakttagen.
Så där har vi första kapitlet hoppas de var bra och om du tyckte de så får du gärna rösta och kommentera för mer !