Teenage Desperate

《Kapitel 3》

'' De där ser kalt ut'' någon kom ut på balkongen och stängde dörren efter sig. '' Bara om du spänner dig'' sa jag utan att vrida huvudet, fortsatte att stirra ut i luften. Jag kunde se ett enda ljus i ett av de alla fönster på huset mittemot. Jag undrade vem som bodde där. Jag har aldrig sett någon i just den lägenheten. Alla andra pensionärer brukar sitta och fika på sina balkonger men denna lägenhet har aldrig visat något täcken på att någon bor där förutom den där lilla lampan i fönstret som tänds och släcks med jämna mellanrum. Ett par händer las om min midja och jag kunde känna värmen från Dannes kropp som tryckte mot min rygg. Han höll ett fast grepp om mig. '' Är du rädd att jag ska ramla eller?'' Han släppte taget och lutade sina armbågar mot balkongräcket bredvid där jag satt. Han letade efter något i sin ficka och snart fick han upp sitt cigarettpaket och en tändare. Jag gav honom en äcklad blick. '' Vadå?'' fråga han. '' Tänkte du inte bjuda eller?'' sa jag lite oförskämt. Han bara skrattade och tände en cigarett till mig. Jag röker inte ofta men de händer ibland när någon annan bjuder men jag vill inte slösa mina egna pengar på de. Jag drog in röken och hostade, de brände i halsen och Danne skrattade åt mig. De skulle han få ångra. Jag släppte min vänstra hand från räcket och i den högra höll jag cigaretten. '' Sluta du kan ramla!'' sa han förskräckt. Jag började vingla och kände att om jag inte tog i handen skulle jag ramla när som helst. '' Fånga mig då'' sa jag och blinkade och i nästa sekund föll jag över kanten. Danne kastade sin cigarett och fick precis tag i min arm. '' Din IDIOT!'' skrek han och drog upp mig. '' Om jag inte hunnit ta dig skulle du ha dött'' sa han och andades tungt. '' Men nu dog jag faktiskt inte'' sa jag och kysste hans hals. '' Du är galen Josefin'' sa han och lyfte upp mig. Jag korsade benen runt han midja och han började kyssa mig. Snart kände jag hans tunga i min mun och kyssen blev mer aggressiv. Han satt ner mig och tryckte upp mina händer mot glasdörren och kysste min hals tills han hittade min svaga punkt. Min andning började bli ojämn och jag kunde se att han ville ha mig men inte ikväll han kunde gott vänta.

Hans Perspektiv:

Jag kunde se henne från mitt lägenhetsfönster. Där satt jag i mörkret och de enda som lös upp rummet var en liten liten lampa i mitt fönster. Jag satt bakom gardinen som jag kunde se igenom men ingen kunde se mig. Där satt hon på räcket. Jag älskade sättet hon inte var rädd för något. Men jag tror att i själva verket är hon rädd för minsta lilla skugga. Hennes små söta läppar jag skulle kunna bara stirra på dem i timmar. Om hon bara visste vad som väntade. En dag blir hon min. Danne kommer ut på balkongen. Jag kan se att läppar rör sig men jag kan inte tyda vad de säger. Plötsligt ramlar hon. De hugger till i hjärtat på mig. Ibland känns de som att hon vet att jag ser henne. Om den idioten inte hade fångat henne vet jag inte vad jag gjort. Men jag kan se i hennes ögon är att fallet var planerat, för att skrämmas. De som stör mig mest är att de inte stör henne att dö.

Josefins Perspektiv:

Lägenheten är helt tom. Jag lägger mig på sängen för att sova en timme eller två. Mamma kommer snart hem. Men jag orkar inte bry mig just nu. Men de var ingen trevlig sömn jag fick. Jag bara drömmer om lägenheten på andra sidan de stör mig jag måste få veta mer om den. Dörren slår upp och jag hör att mamma gråter. Hon går rakt förbi mitt rum och sätter sig med en duns i soffan. Hon bruka alltid sticka in huvudet och kolla till mig och jag brukar lotsas sova. Jag kan endå inte sova nu så jag går ut i köket och gör två koppar te. Jag går in till mamma, sveper in mig i en filt och sätter mig bredvid henne. Hon torkar sina tårar och tar emot teet. '' Du får städa upp röran här, pappa kommer på middag ikväll'' sa hon utan att se på mig. Då var de dags igen. Mamma och pappa skiljdes för två år sedan. Han har hittat en nya flickvän och hennes lilla perfekta dotter som han bor hos utanför stan. Han kommer bara på middag när han får höra om mitt dåliga beteende och frånvaro i skolan och nu var de tydligen dags igen.

Jag tycker mest synd om mamma som måste stå ut med att höra om hans perfekta nya flickvän och hur hon uppfostrar sin duktiga dotter och att mamma borde göra mer som henne. Men mamma har försökt allt och har insett att hon inte kan ändra på mig och hon har accepterat mig nu vilket pappa aldrig kommer göra. Nä vi klarar oss bättre utan honom med i bilden tack.
Sådär var kapitel 3 klart hopps ni tyckte om de! Nu när de tre första kapitlena kommit tänkte jag börja med att lägga ut ett kapitel varje fredag och om jag har tid varanan tisdag :) Rösta och kommentera! ♥