Mina knän skakar lätt när jag går in i omklädningsrummet. Nervositeten bygger upp sig, och jag kan känna pulsen i varje ådra. Jag har övat, slitit och förberett mig mentalt, men just nu, precis innan matchstart, är det som om allt kommer över mig.
Laget samlas i en ring för att peppa och ge varandra den där sista pushen. Blickarna är fokuserade, och jag tar ett ögonblick för att se var och en av mina lagkamrater. Nicko, Simon, Ogge och alla andra. Det är en speciell känsla att veta att vi alla delar samma mål och kämpar för varandra.
Coach Martin går in i rummet och hans närvaro väcker en omedelbar känsla av allvar och fokus. Med en distinkt röst och ett intensivt öga i varje spelare talar han om betydelsen av samarbete. Våra blickar möts, och jag ger en nickning. Orden han delade med mig för inte så länge sedan förstår jag nu ännu djupare.
Motståndet är starkt, men vi är redo för utmaningen.
När vi kliver in på planen, lyfter jag blicken mot läktaren, och söker efter henne bland åskådarna. Och där är hon. Leylas leende är som en strålande stjärna bland publiken, och jag känner en varm känsla av stolthet över att ha henne vid min sida.
Matchen börjar, och jag är inne i zonen. Varje dribbling, varje passning, och varje korgförsök är explosiv. Vi kämpar tillsammans som ett enhetligt lag. Jag känner också Leylas ögon följa varje rörelse jag gör på planen. Jag tittar upp mot henne mellan spelets intensiva ögonblick och ser hur hon hoppar upp och ner av spänning.
Under matchen lyssnar jag till supporten från fansen, särskilt Leylas röst som sticker ut bland de andra. Hennes uppmuntrande skrik driver mig att prestera ännu bättre. När vi når sista kvarten och poängen är jämna, känner jag pulsen i varje muskel. Det är nu eller aldrig.
Slutligen ljuder slutsignalen, och vi har vunnit. En våg av lycka sveper genom laget, och vi firar tillsammans på planen.
När jag vänder mig mot läktaren, ser jag Leyla springa nerför trapporna med ett stort leende på läpparna. Hennes ögon tindrar av glädje. Hon når mig, och vi omfamnar varandra.
Plötsligt drar Leyla sig lite tillbaka, och med ett busigt leende på läpparna vrider hon sig om för att visa baksidan av sitt gröna linne. Över ryggen, med stora bokstäver, i fet stil står mitt namn. Det är som om hela arenan exploderar av jubel när fansen inser gesten.
Med kärlek i hennes mörka ögon säger hon, "Grattis, älskling! Du var helt otrolig."
Jag skrattar i lycka, och jag kan inte hindra mig själv från att kyssa henne, "Du har haft på dig den hela matchen," konstaterar jag. Hon nickar. "Så varför fick jag inte se den förrän nu? Jag hade satt ännu fler bollar i korgen om jag hade vetat"
Hon skrattar tillbaka,
"Adam, jag kunde ju inte visa den förrän er vinst var säkrad. Om ni hade förlorat hade jag behövt byta till ett linne från motståndarlaget"
"Det skulle du aldrig göra, du älskar mig för mycket för det," svarar jag och ser djupt in i hennes mörka ögon. "Jag älskar att du har mitt namn på dig, älskar överraskningen. Fan i helvete, jag bara älskar dig så mycket, Leyla" säger jag och jag älskar också hur en varm rodnad sprider sig över hennes kinder.
Jag vill säga mer. Göra mer. Men just i det ögonblicket samlas laget runtomkring oss. De klappar mig på ryggen, vi delar handslag och gratulerar varandra. Coach Martin, står där med ett ovanligt brett leende. Han ger oss en nöjd nickning.
Men så riktar han sin uppmärksamhet mot Leyla,
"Trevligt att träffas, Leyla. Det måste varit du som fick Adam att steppa upp sitt spel," säger han med glimten i ögat.
Leyla skakar på huvudet och ler. "Adam har alltid haft talangen, Martin," svarar hon och förbluffar mig. Inte ofta man hör någon tilltala vår tränare med förnamn.
Martin nickar och byter ämne,
"Har du gett Les Lions ett svar än?"
Leyla stelnar till, och jag märker hur hennes ögon skuggas av oro.
Hennes blick möter min, och det är en kort, men intensiv utbyte av blickar. "Jag har fått ett erbjudande från dem," erkänner Leyla med en röst som är försiktig, som om hon väger varje ord. "Men jag har inte bestämt mig än."
Coach nickar förstående. "Du har all tid i världen, Leyla. Ditt spel talar för sig självt, och din potential är oändlig. Om du någonsin vill diskutera det, vet du att jag finns här för att stötta."
Ett stilla ögonblick råder där hans ord ekar mellan oss.
Tills jag vänder mig mot Leyla,
"Så, de vill ha dig i Frankrike?"
DU LÄSER
Full fart och titta inte bak (+18)
Teen Fiction"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
