Det har gått en vecka sedan jag såg henne. Jag hade accepterat min vardag och dess enformighet. Träningar och matcher. Men ända sedan jag såg henne känns allt fucking meningslöst.
Rubbad. Min vardag har blivit rubbad. Så pass att jag inte finner någon glädje i det. Jag måste hitta ett sätt tillbaka till min vardag. Utan henne. Utan tankar på henne. Hon är klar med mig. Hon vill inte ha något med mig att göra. Jag grimaserar. Hur fan ska jag lära mig det? Leyla har varit allt för mig de senaste åren.
"Adam! Sluta fucking sov!" Ropar Nicko högt och jag svär när vår lagkompis Ogge flyger förbi mig. Jag rusar efter. Men benen känns på något sätt tyngre. Andhämtningen för plågad. Jag skuggar Ogge så gott det går men det flimrar framför ögonen. Han tar upp bollen och jag hoppar. Sträcker armarna för att störa men Ogge fintar bort mig och dribblar vidare. Jag försöker tänka bort trötthet, mjölksyra och stumma ben. Men min kropp vill inte lyda. Jag ser hur han sätter bollen i korgen och jag har bara ingen ork kvar. Trots att det är en timme kvar av träningen känner jag mig helt tömd på energi. Jag vill bara ge upp.
"Vafan äre med dig bror? Jag vet att du kan ta Ogge. Mår du dåligt?" Frågar Nicko som har joggat fram till mig. Han tittar oroligt på mig och jag skakar på huvudet. Andetagen river i halsen och jag får inte ut ett ord. Nicko greppar tag i min axeln och ger mig en lätt knuff i riktning mot bänkarna.
"Du mår inte bra Adam. Ta fem och andas ut" säger han kort och jag har inte ens en protest inom mig. Jag nickar och haltar iväg. Min kropp känns inte längre som min. Så fort jag har satt mig ner så svärmar de andra grabbarnas frågor över mig. Hela laget undrar vad som är felet och om jag kommer spela nästa match. Jag känner coachs brännande blickar i nacken och hans utskällning som är på väg.
Jag rätar på benen och försöker skaka av mig mjölksyran. Okej. Den här dagen är tuff men nästa dag kommer bli bättre. Den måste bli det.
***
Det är när jag är hemma i lägenheten som det verkligen slår mig. När jag var tillsammans med Leyla spelade jag bättre än någonsin. Efter att jag gjorde slut gick det sämre men snart började jag hitta tillbaka till mitt gamla flyt men nu..Nu är jag tillbaka på ruta ett. Det är hon som dominerar mig och hon vet inte ens om det.
Jag ser runt i min lägenhet. På hur tomt det är trots att jag har bott här i månader och det är precis så jag känner mig. Tom. Helt fucking tom.
DU LÄSER
Full fart och titta inte bak (+18)
Tonårsromaner"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
