Med handen på hjärtat

Kapitel 15

Det är en vecka efter begravningen.
Jag kan inte sluta tänka på den. Inte för att jag ångrar något jag sa eller gjorde, utan bara hur dumt allt va, hade inte Viljas föräldrar någon inblandning i placeringen och allt..

Jag går förbi korsningen som vanligt, ensam.
Alla minnen väller in som vanligt.

Jag har inte kunnat sluta tänka på festen heller Och allt som hände. Men jag kan inte sluta vara tacksam. Han räddade mig två gånger samma kväll, jag är evigt tacksam för det. 

Jag går vidare mot skolan, med dystra steg.

Jag möter upp hela gänget när jag kommer fram och vi går till våra skåp tillsammans. Det känns fortfarande inte bra att vara med Viktor och Alfons, och definitivt inte nu efter festen. Allt med Viktor och sen den där Max också..
De har inte hållt på något mer vilket är skönt men det är alltid spänd stämning mellan alla.

Vi går mot lektionen och sätter oss hyfsat när varandra, William sätter sig bredvid mig.

Läraren kommer in tillsammans med resten av klassen och sätter genast igång med lektionen.

"Så, vi ska göra ett projekt nu de 2 sista veckorna av skolgången"
Alla suckar.
"Jag delar in er två och två, med en person jag tycker skulle väga upp era svagheter, så klaga inte för det sker inga ändringar om det inte skulle vara så att grupperna inte fungerar alls".
Alla viskar med varandra och sitter på spänn.

"Viktor och Amanda" börjar läraren.
Viktor försöker argumentera med läraren avbryter med nästa grupp.
"William och.. Sofia"
William kollar på mig först och gör en beklagande min innan han kollar mot Sofia o ler.
"Alfons och Natalie"
"Vendela och Sebastian"
Jag kollar bak, han sitter längst bak. Hans svarta, lockiga hår längst med hans huvud och hans bruna ögon som lyser fint i solljuset.. han är vacker.
Men det är ett skolprojekt.
Läraren fortsätter med grupperna innan hon börjar förklara vad projektet ska handla om.

"Ni ska tillsammans hitta ett ämne som en av er tycker om och den andra inte gillar lika mycket, sedan ska ni skriva en text med de bra och dåliga sakerna om ämnet och debattera i textform om det".
Alla suckar återigen.

"Varför måste det va så komplicerat, kan vi inte bara skriva två positiva o två negativa saker och sen va klara?" frågar en kille i främre raden.

"Då lär ni er ingenting, det här är med i nästa års betyg, eftersom årets betyg sätts innan inlämning".
"Sätt er med era partners på valfri plats i skolan och börja planera eran text" fortsätter hon men alla har redan börjat lämna sina platser och gå till sin partner.
Även jag gör det. Nervöst går jag bak i klassrummet.

"Tja, blir biblioteket bra eller?" frågar Sebastian.
"Öh ja absolut!"
Varför är jag så nervös?

Vi går till biblioteket och sätter oss i sofforna där inne, det är stort och nästintill tomt så vi behöver inte va knäpptysta vilket är skönt.

"Såå, vilket ämne då? Svåraste delen Hahah"
Jag flinar åt det han sa, jag tyckte inte det var så kul men  ändå.
"Hmm, asså vad är du typ intresserad av?"
"Asså ja gillar skate och typ serier, durå?"
"Kul, jag målar, och dansar typ lite eller rätt mycket.. men jag har inte gjort det på ett tag nu"
"Varför inte? Är det det med Vilja.. förlåt att jag tar upp det"
"Ja asså det är jättesvårt för mig och aa.. jag har liksom tappat motivationen lite"
"Hm men ingen sa ju att ämnet behövde vara en sak, det kan ju vara en upplevelse eller typ känsla"
"Det är sant!" säger jag och börjar klura på några idéer lite mer utanför boxen.

"Men du, vi båda har tappat intresset för något, det kan ju vara ämnet, typ att tappa motivationen liksom".
"Ja asså, eller vadå, vad har du tappat intresse för?"
"Rätt mycket men jag höll på jättemycket med musik för nått år sen, men sen en dag typ så tröttnade jag och kände mig inte lika bra längre"
"Okej men det blir jättebra! Ska vi börja med att skriva lite idéer på ett papper bara och sen kan vi utveckla punkterna till längre meningar typ".
"Absolut det låter bra" svarar han och plockar fram ett block och en blå penna.

Vi börjar brainstorma, vi satt där i kanske en timme och till slut hade vi nästan 20 punkter på positiva grejer och lite färre på negativa. Vi började plocka ut dem bästa, vi tog tre av varje som vi båda tyckte om.

"Räcker det för idag eller?"
"Asså jag pallar inte mer" jag flinar när jag säger det.
"ska vi dra då?"
"Aa!"
"Men du, Vendela, kan jag få din snap? Så vi kan höras om detta då.."
"Visst"

Jag ger honom den och vi lämnar biblioteket tillsammans.