Kapitel 11

2 1 0
                                    

~tja, fest hos mig om du har lust, fredag hoppas vi ses (:~

Fest hos Alfons... kanske är precis det jag behöver...
Eller?
Men varför skrev han till mig? Hatar inte han mig?

~~~~~~
Fredag
Skolan

"Kommer du eller?" frågar Viktor mig.
Jag märker inget dock. Jag sitter o pillar i maten..
"Hallllå Vendela!" Fortsätter han.
"Va?" säger jag förvirrat och lyfter min blick.
"Jo jag frågade om du kommer ikväll?"
"Ja. Eller...." jag blir avbruten...
"Bra! Kom runt 8 o hjälp till att fixa innan!" säger Alfons glatt.
"Okej.." säger jag.

~~~~~~~

Vad ska man ha på sig... klänning? Jeans??

Det slutar upp med att jag går mot Alfons hus i ett par blå baggy jeans och en vit topp. Det blir bra. Det är rätt varmt ute men jeansen är väldigt tunna för att vara jeans och toppen är så liten så den knappt täcker mina bröst. Så det ska nog vara lugnt.

Jag börjar närma mig Alfons hus och man hör musiken som spelas. Har festen redan börjat? Jag trodde jag skulle hjälpa till att fixa?
Jag går med raska steg närmre huset och märker sedan att huset är helt tänt och helt tomt.
Jag går upp mot dörren och knackar på.
Dörren svingar upp i all hast och jag möts av Alfons som har en öl i handen. Lagom berusad..
"Tjaaaaaa Ven! Du e allt sexig ikväll!"
"ehmm..-"
"Håll käft Alfons!" Utbrister William som också dykt upp i dörröppningen "hej Ven, kom in!".

Efter en timme så är festen i full gång. Jag står lätt berusad mitt på dansgolvet o gungar lite lätt till den höga musiken som spelas i bakgrunden.
"Tja Ven, dansa?" frågar en ännu mer berusad Alfons.
"Ehm, visst. En stund".
Vi börjar dansa med varann och han närmar sig mig långsamt.. jag börjar bli lite obekväm men försöker ignorera det. Till slut kramar han mig nästan och lägger hans händer över min rumpa.. jag kommer inte loss och paniken sprider sig i hela min kropp. Jag vill hem. Jag vill hem. Jag vill hem. Nu.
"Vafan håller du på med!!" William knuffar bort Alfons från mig... han lägger händerna på mina axlar medan Alfons mumlar något till svar i bakgrunden.
"Kom Ven.."

Han följer mig upp till ett rum, antagligen hans rum. Han skriker på dem två personerna som står o hånglar där att sticka där ifrån. De muttrar och lämnar rummet.

"Är du okej?" frågar han.
"Aa, tack föresten!"
"Det är lugnt.."
Jag ler.
"Du är så jävla fin.. vet du det?" Fortsätter han.
"Tack.."
Jag ler mer.
Han ler också nu.
Hans ansikte närmar sig mitt... tills de kollapsar och jag känner hans värme mot min mun.
Det är en underbar kyss.
Vi separeras och efter en stund så lämnar vi rummet tillsammans.

En timme flyger förbi. Jag står och dansar med William, jag håller en öl i handen, ganska äckligt, men jag gillar känslan av att va full. Att tappa kontrollen för en stund...

"Du Ven, känner du dig klar här? Vi kan dra hem till mig o kolla film eller nått, mina föräldrar är inte hemma o vi har nog lite alkohol nånstans" säger han med händerna kupade runt mitt öra och munnen pressad emot hans händer.
"Ja, jag ska bara säga att vi drar till Stella".
"Okej, vi möts här om en stund".

Jag går ut mot trädgården, det kryllar med folk överallt. Vart är hon?
Jag kollar runt över gräsmattan, jag får syn på henne, hon står med några grabbar o nån tjej som jag inte sett innan. Jag går mot henne, lite smått nervöst.

"Du Stella, jag o William drar" säger jag till henne.
"Okej, ha det så mysigt!" säger hon o blinkar med ena ögat.
Jag flinar och ger henne en "halv" kram.

"Du tjejen!" ropar någon bakifrån när jag är påväg därifrån.
Jag vänder mig om.
"Du är snygg" fortsätter han.
"Okej... Tack?"
"Riktigt sexig, vem är den där William? Så jag kan leta reda på honom o säga att du ska med mig istället".
"Ehm... Asså. Jag ska hem med honom, det är bestämt.. Ledsen".
"Du vill alltså va med mig? Men du kan inte ändra dina bestämda planer?".
Han är riktigt berusad, precis som alla andra runtomkring. Ingen bryr sig.
"Men asså..." säger jag och kollar ner i marken.
"Jo! Kom nu, vi drar till Alfons sovrum, va inte tråkig!".
"Asså.." jag hinner inte prata klart innan han börjar dra mig in mit huset. Ånej.

Jag tänker knappt på vad som händer och helt plötsligt är jag i samma sovrum som jag och William snackade innan.
"Åh fyfan va skönt detta ska blir. Jävlar" säger han o börjar knäppa upp sina jeans.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker sätta mig upp men precis när jag kommit upp så knuffar han ner mig igen och börjar klä av mig mina jeans också.

"Snälla nej... jag vill inte!" säger jag snyftande.
Jag märkte inte ens att jag hade börjat gråta.
"Jo, du vill. Jag vet att du vill".

Han lyckas tillslut få av mig mina jeans och mina vita trosor. Jag skakar när han spottar på sin hand och drar handen över mig.
Precis när han ska pressa sig in i mig slängs dörren upp.
William. Han räddar mig igen..

"Vafan håller du på med Max! Är du sjuk i huvudet jävla idiot!!"

Jag täcker mig och kollar runt i rummet efter mina trosor, när jag hittar dem så glider jag ner bakom sängen för att gömma mig medan jag tar på mig.

"Men vafan William!! Jag va precis påväg in i henne! Fan!"
"Hitta nån mer villig person tack! Stick för fan!" Skriker William.

Max, som han tydligen heter suckar och lämnar rummet. Det blir tystare i rummet efter han stängt dörren.

"Fan Vendela! Förlåt! Förlåt förlåt förlåt! Jag skulle inte lämnat dig!!" Han sätter sig bredvid mig.

Jag har fått på mig mina trosor men orkar inte leta efter jeansen. Jag sjunker ner med ryggen mot sängkanten..

Jag snyftar till och harklar mig.
"Nej.. Det är inte ditt fel.. William.. Det va inte du.."
"Men jag skulle aldrig ha lämnat dig från början!"
"Kan vi bara dra hem till dig.." snyftar jag.
"Ja, fan. Såklart".

Han reser sig, går och hämtar mina jeans och ger dem till mig.
Jag ler mot honom och drar på mig jeansen, jag plockar upp min mobil från sängen och följer med William ut.
Vi drar på oss skorna när vi kommit till hallen.
Viktor kommer vinglandes ut i hallen precis när vi är påväg ut genom dörren.

"Nej. Inte nu Viktor, riktigt fel tillfälle" säger William till honom innan han hinner säga något.
"Okej, förlåt!" han håller upp händerna i luften och går in i folksamlingen igen.

William tar min hand och vi går ut.
Vi går längs med gatan mot hans hus, det ligger typ en kvart ifrån Alfons hus.

"Är du okej Ven?"
"Nej... Men tack, igen.."
Han stannar till.
Jag stannar också.
"Fan fan fan, förlåt om det här är fel tillfälle men.."
Han möter mina läppar i en kyss och jag följer hans rörelser.
Vi separeras och jag ler.
"Det är lugnt William. Kan vi gå nu? Jag fryser".
"Oj förlåt, här, ta min hoodie".
Han drar av sig hoodien och tröjan under hänger med så jag får en glimt av hans magmuskler...
Han ger mig hoodie och jag tar på mig den över min topp.
Fan vad jag känner mig smutsig..
Han lägger armen över min axel och vi går vidare i natten..

Med handen på hjärtatWhere stories live. Discover now