19 maj... Dagen då halva jag dog. Halva jag försvann. Jag blev halv. Vilja va halva mig. "Det var en bilolycka. Hon blev påkörd. Hon är död" sa Viljas mamma genom telefonen. Jag stelnade till. Va? Nej? Det går inte. Nej nej nej! Mitt hjärta brast. ~~~ "Vendela, du måste gå upp..." "Varför? Jag lever inte utan henne. Jag vägrar". Mamma lämnar mitt rum och tårarna börjar rinna igen... Detta är ingen dröm. Hon kommer inte tillbaka. Med handen på hjärtat svor jag till henne. Jag svor om att vi skulle leva oss genom det här tillsammans. Vi skulle leva oss igenom mobbning, hjärtekross, sorg, glädje, kärlek. Jag vägrar göra det utan henne.