Runaway bride - Dante Lindhe

F Ö R T J Ä N A R B Ä T T R E

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷ " G I C K  du ner på h... ?"
sa Ludwig chokat men jag lät honom inte fortsätta den meningen. Jag fick helt plötsligt dåligt samvete. Fan Engla gillade ju honom också. Men jag nickade. Det var ju hon och Ludwig som hade frågat.

Man kan säga vad man vill om mina vänner. Men osmarta, det är de verkligen inte. Vi skulle sova över ikväll och Ludwig hade med sig alkohol, när jag hade fått i mig lite för mycket så jag blivit lite full så ville de helt plötsligt köra sanning eller konka. Men jag kunde inte klandra de, jag hade betett mig skumt hela veckan. Jag hade varit frånvarande och min hjärna hade letat efter Dante i varenda korridor. Inte så förvånande att jag fick frågan "Vad har egentligen hänt mellan dig och
Dante"
Efter två veckor där jag konstant tänkt på honom, killen jag hatade för två månader sedan.

"Får jag fråga en fråga till Wilma?" frågade Ludwig och jag fattade nog vilken fråga han tänkte ställa. En fråga jag helst inte ville svara på.
"Så funkar inte sanning eller konka. Du får vänta på din tur Ludde" han suckade.
Han vände sig sedan till Engla istället. Hon valde sanning, för ingen av oss kunde komma på en konka som var rolig. "Vad känner du om allt då Engla, jag menar vad känner du. Dante och du har ju en historia liksom" Engla rätade på sig obekvämt och kollade upp i taket. Man märkte att hon blev obekväm av Ludwigs fråga. "Jag är väl ändå lite lättad. Jag hade nästan kommit över honom men sen överöste han mig med uppmärksamhet och jag blev förvirrad. Men nu fattar jag att det vi inte var äkta. Iallafall inte från hans sida. Men Wilma det är lugnt, du kan ta honom. Det är dig han gillar, men det betyder inte att du borde vara med honom"

Helt plötsligt kände jag dåligt samvete för Ludwig också. För han brukade ändå hänga med Dantes gäng ofta. Då var det han, Noel, Axel och det nya tillskottet Dante. De var bästa vänner. Sen hände det där med Oscar och mig. Jag blev lämnad och Amanda började hänga med sin brors gäng istället. När Dante började förpesta mitt liv så kom Ludwig in i mitt liv ännu mer än förut. Antar att han tyckte synd om mig och offrade sina vänner för mig på grund av Dante. Det skulle inte behövas för nu tror jag inte ens att jag och Dante hatade varandra längre, och hatet var det som gjorde att Ludwig förlorade vänner.
Sen så har vi ju det med kyssen, jag visste att han gillade mig och istället håller jag på med min värsta fiende. En kille som jag övertalade att jag inte gillade. Jag visste inte om jag hade känslor för Ludwig längre, vi skulle aldrig kunna bli tillsammans heller han var min bästa vän och ville inte riskera den vänskapen. Men jag var kär i idén av oss, för inget var komplicerat mellan oss och han skulle aldrig behandla mig illa.

Jag avbryts av att Engla yttrar frågan, "Ludwig är lite rädd och vågar inte välja sanning. Har du någon konka?" mina ögon sken upp, han skulle välja sanning bara jag sa att han skulle klunka ren vodka.
Lång historia kort, Ludde fick en snefylla för två år sedan där han drack ren sprit. Det var inte långt efter han hade gjort slut med sin första tjej och han ville helt enkelt berätta att han saknar henne genom att lista alla sakerna han saknade med henne. Denna lista spårade och blev grov. Synd att hans flickvän och mormor hette samma sak. En sak var säker träffarna med släkten blev ganska stela efter det.
"Ni är så jävla taskiga, nu måste jag välja sanning" sa han och Engla himlade med ögonen.
"Vad tycker du om att Wilma har hållit på med Dante?" han svalde hårt. Hoppas han inte är arg på mig men han verkade arg. "Wilma du får göra vad du vill. Men jag önskade att du kunde inse att Dante inte förtjänar dig, att du förtjänar bättre"

Innan Ludwig hann ställa sin fråga till mig så hällde jag upp vodka och Fanta i ett glas. Hoppades på att han och Engla skulle göra samma sak så att Ludde skulle glömma sin fråga. Tur att jag lyckades.

Men det var inte särskilt smart att dricka ännu mer för nu låg jag vaken medans alla sov och jag hade precis lagt till Dante på snap. Mitt huvud dunkade och jag var ångestfylld för jag hade insett att det inte spelade någon roll över att Ludwig tyckte att jag förtjänade bättre. För jag kunde inte se det framför mig, när jag och Dante var ensamma så var han annorlunda liksom.
Det som gjorde att jag fick mest ångest för, var att jag inte brydde mig om att jag "förtjänade bättre" för det var han jag ville ha. Jag insåg att jag nog hade lite känslor för honom.

Jag gillade Dante Lindhe, där hade du svaret på din fråga Ludwig.