Runaway bride - Dante Lindhe

F Ö R S E N A D

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷ M Y S I G T välkomnande till skolan efter flera dagars frånvaro, jag blev just nu upptryckt mot ett skåp med två händer mot min hals.
Jag hade ändå gått till skolan när jag visste att ingen var i korridoren för jag inte ville stöta på någon. Jag var försenad men träffade ändå den jag ville träffa minst, Oscar.

Oscar släppte min hals och log mot mig, men det var inte ett vackert leende, det var ett obehagligt leende. Jag var livrädd.
"Du var precis den personen jag ville träffa, du har inte varit i skolan på ett tag. Jag var nästan lite orolig att du undvek mig. För vi måste snacka Wilma"
"Nej vi behöver måste inte göra något" sa jag bestämt men när jag försökte gå därifrån så pressade sina händer runt min hals igen.
"Sa du något? Jag hör dig inte Wilma" sa han hotfullt medan han pressade sina händer hårdare. Jag kippade efter luft.
"Berättar du för västragossip om vad som egentligen hände och du kommer inte kunna andas igen. Förstår du?" han sa det lugnt som att det var det normalaste man kan säga. Det kändes som att jag var blå just nu och det kändes som jag skulle dö. Innan det kändes som att hans strypgrepp skulle döda mig så släppte han och puttade istället in mig hårt in i skåpet. "Jag sa, fattar du Wilma" men innan jag hann nicka så var Oscar borta från mig och Dante förde mig till säkerheten.

"Vad fan gör du Wilma? Du måste vara mer försiktig" jag var förvirrad. Var han arg. På mig?
"Du kan ju inte mena allvar Dante, det där var inte mitt fel" jag hade nog aldrig varit såhär arg på honom någonsin.
"Såklart Wilma. Det är aldrig ditt fel" han himlade med ögonen.
"Vet du vad jag borde inte valt dig, jag ångrar att jag ens tänkte den tanken efter jag kysste en kille som faktiskt bryr sig om mig. En kille som inte skulle skylla på mig när en kille stryper mig så länge så jag ser suddigt. Men grattis du har mitt hjärta, hur lite jag än vill det. Så gör mig en tjänst och lämna mig ifred tills jag kommer över dig"

Och efter det lämnade jag honom på samma sätt som han hade lämnat mig några dagar senare.