Runaway bride - Dante Lindhe

O S C A R

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷ V E M drar efter att släppt en sådan bomb, jag hade letat överallt efter Dante. Men nej, inget resultat.

Efter en kvarts letande gav jag upp och började festa istället även om jag inte var bjuden och även om det inte var planen från början. Jag ville bara glömma Dante för en liten stund.
En timme senare och jag hade blivit ganska packad. Men det var annorlunda den här gången, jag tyckte inte ens att det var obehagligt att vara full. För det enda jag tänkte på var låttexterna som jag skrek och inte på Dante.

Men den känslan försvann när Oscar helt plötsligt dansade emot min kropp bakifrån. Starkt obehag. "Du är så jävla snygg i den där klänningen Wilma" ännu mer obehag. Han fattade inte att jag inte ville och fortsatte dansa med sin kropp emot mig. Men jag hade slutat dansa, jag ville bara försvinna. Jag stod där och det enda jag ville var att försvinna.

Helt plötsligt var Oscar på golvet och Dante stod över honom.
"Vad fan gör du Lindhe" sa Oscar argt. "Håll dig borta från Wilma" sa Dante minst lika argt. Vad skulle jag gjort om inte han hade kommit tillbaka.
"Varför är du arg på mig? Hon ville vara nära mig lika mycket " Hur dålig var Oscar på signaler egentligen?
"Visst. Gör oss båda en tjänst o gå hem, du är inte ens bjuden" sa Dante och Oscar stormade ut på samma sätt som Dante gjort tidigare.

Dante hade nu sett mig gråta, i början av sommaren trodde jag aldrig att detta skulle hända. Han hade tagit med mig till ett sovrum och höll om mig tills jag slutat gråta.
"Tack så mycket" sa jag till Dante när tårarna sluta falla ner för mina kinder. Han log bara. Helt plötsligt kände jag den där känslan som Engla pratade om, trygghetskänslan. "Jag vet inte hur jag skulle kunna tacka dig men verkligen tack" han gick upp från sängen och stängde sovrumsdörren.
"Jag tror jag vet hur du kan tacka mig" sa han och gick tillbaka till sängen.

Jag fattade nog vad han menade. Tänkte över om det var ett bra beslut och skämdes över att jag nog ville ändå. Men som jag själv sagt så kan man inte rå för sina känslor.

"vad som helst för dig" sa jag och han flinade.