Runaway bride - Dante Lindhe

S I S T A F E S T E N

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷ M U S I K S T R Ö M M A D E in i mina öron när jag gick in på festen. Överallt fanns människor som på ett eller annat sätt svikit mig. Helt ärligt avskydde jag nästan alla här.

Jag hängde av mig min jacka i hallen och började gå in mot svärmen av människor, de flesta kollade på mig när jag kom in i rummet. Jag fattade det, jag var tjejen som hade blivit uthängd av folk som varit väldigt nära mig. Inte nog med det, i flera månader så hade de hängt ut mig. Sen började det ju komma ut att min pojkvän hade varit otrogen. Det som störde mig var att folk försökte låtsas som att de inte kollade på mig, försökte låtsas vara så snälla. Ni alla var så falska, trodde inte ni att jag märkte att ni stirrade och viskade med era vänner. Ni alla här var skvallerkåta. Tänkte ni aldrig på människorna som blir utsatta för erat skvaller. Hoppas karma tar er alla.

Jag fortsatte in lite mer i rummet för att leta efter ett ställe där jag kunde hitta något att dricka. Men istället såg jag något helt annat i mitt synfält, det gänget jag helst inte ville se. Jag frös när jag såg dem och inte långt efter så började också Axel och Ludwig kolla in mig. De såg rädd ut, rätt åt er. Skulle kunna mörda er. Ludwig gjorde en gest och försökte få mig att komma dit. Hellre dör jag. Det fanns en anledning till att jag ens var här och när jag fixat det så skulle jag dra ifrån den här festen.

Jag hittade efter en stund vodka och läsk på ett bord, jag hällde upp och klunkade drickan i plastmuggen. I ett försök till att göra detta enklare. Efter jag slukat drickan så kunde jag äntligen höra mina tankar för att den som styrde musiken hade tvärt i alla partylåtar valt en långsam låt.
"Får jag lov?" rösten kom ifrån en människa som jag kände mycket väl. Dante Lindhe. Trots att jag ville skrika nej och kasta en drink i hans ansikte så nickade jag. Det var trots allt därför jag ens var här. Så jag nickade och tog hans hand, tillsammans gick vi hand i hand som ett par till dansgolvet. Sedan kom han närmare och tillsammans förenades vi i en tryckare.

"Får jag fråga dig en fråga?" sa jag i hans öra och han nickade.
"Var din idé från början att såra mig"
"Vill du höra sanningen Wilma?" jag nickade.
"I början kanske, men sen blev jag kär i dig. Allt blev bara så komplicerat och jag visste inte vad jag höll på med. När jag egentligen bara ville vara med dig, för jag älskar dig" ville ge upp och kyssa hans läppar. För jag älskade honom också, så mycket. Men jag höll mig tuff och kylig som jag hade bestämt mig för.
"Får jag fråga dig en fråga Wilma" jag sa självklart ja.
"Tror du att det kan bli vi igen" jag viskade ett nej i hans öra och då frågade han självklart varför. Var han verkligen så dum i huvudet?

"För jag aldrig kan lita på dig igen. Du har förstört mitt förtroende för dig. Dessutom ska jag flytta imorgon" han släppte och kollade chockat på mig.
"Men det är ju december, du skulle flytta i februari" sa han förtvivlat.
"Efter allt som hänt tyckte mamma att det nog var bäst för mig om jag fick en nystart. Så vi tog första bästa flygbiljett till Göteborg" jag såg att en tår rann längs med hans kind.
"Vad ska du ens göra som du inte kan göra i Stockholm?" sa han uppgivet.
"Inte bestämt mig ännu. Kanske skjuter jag upp en skola eller så kanske jag tar mitt liv. Har inte bestämt mig ännu" skämtet tog in mot så bra alls. Skulle inte jag heller gjort om den här situationen skulle hänt mig istället.
"Men spanskan då? Dealen med din mamma?" Dante försökte och kämpade verkligen för att få mig att stanna.
"Jag behöver kunna rädda mig själv innan jag räddar andra människor Dante" han blev tyst. Ny låt rullade på i bakgrunden och alla sjöng med, medan vi fastnade med ögonen kopplade till varandra. Dante kom närmare och försökte kyssa mig. Jag duckade och började springa ut mot bilen där Engla och mamma väntade.
En sista kyss av Dante var såklart det enda jag ville ha. Men jag skulle bara säga ett snabbt hejdå och sedan åka långt bort härifrån.

Med Dante i släptåg sprang jag så fort jag kunde till mammas bil. Som en brud som lämnar den hon älskar vid altaret. Jag sa bara till mamma att gasa.
I backspegeln såg jag vad jag lämnade bakom mig. En kille gråtandes mitt på en gata.

Detta var mitt och Dantes hejdå. För det var sista gången jag såg honom.