Runaway bride - Dante Lindhe

Ö V E R E N S K O M M E L S E

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷ D U M  I   H U V U D E T, han var helt dum i huvudet. Jag jobbade just nu med en jubelidiot, en jubelidiot som inte fattade innebörden av vad 40 procent av betyget betydde. Han höll istället på med sin mobil. Dante kunde förstöra sitt eget betyg men inte mitt, fan heller.

"Detta kanske inte är viktigt för dig men det är det för mig och det är alldeles för mycket jobb att jag kan göra det själv"
"Låg du med Ludwig? Ganska slampigt att inte kunna låta bli att ligga med sin bästa kompis" jag trodde att någon hjärndöd ursäkt skulle komma ut ur hans mun. Men det där var bara respektlöst. "Säg ingenting det är du som ligger runt. Jag ligger inte med folk. Bara gör din del av uppgiften och låt mig vara" mina ögon vattnades men jag hoppades att han inte såg det. "Jag vet om dig och Oscar. Så du kan sluta låtsas vara så oskyldig. Synd om västragossip skulle få reda på det" där blev jag panikslagen. "Du skulle se ditt ansikte just nu. Lugn, jag håller hemligheten om du tar det chill med bästisen" sa han och jag kollade bara chockat på honom.

"Du har redan förstört mitt liv, snart mitt projekt och nu ska du ta ifrån mig min bästa vän" herregud hur mycket ska jag snacka med den här idioten. Jag ville bara jobba OCH få bra betyg.
Vänta vad gjorde han nu, varför la han sitt huvud i mitt knä? Jag fattade att han gjorde det för att såra mig på något vrickat sätt, få mig att bli kär och sedan lämna mig, ingen ny grej. "En enkel överenskommelse, jag håller tyst om Oscar om du slutar klänga på din så kallade vän" han fäste sina ögon på mig och jag fattade att han inte skulle sluta glo  om jag inte sa ja. "Bara du börjar jobba Dante. Fattar du?" sa jag kaxigt.

"Visst visst. Men du går i tvåan Wilma betygen är inte viktiga förens du går i trean på vårterminen" lätt för honom att säga. "Du fattar ju ingenting. Vissa vill faktiskt kämpa, vissa behöver faktiskt kämpa" han tog fram sin dator utan ett ord.
"Okej såhär min mamma lovar att betala en lägenhet nära universitetet jag ska söka till, om jag får A i alla ämnen genom hela gymnasiet"
"Känns mer jobbigt än motivation om du frågar mig"

"Det är värt det när jag blir läkare"
"Varför just läkare? Orka plugga länge"
"Jag vill rädda liv Dante. För läkarna som hjälpte min storebror Anton inte kunde rädda honom" en tår rann från min kind och jag fattade verkligen inte varför jag pratade med honom om detta. Han tog helt plötsligt bort min tår med hans tumme. Sedan kollade han på mig medlidande. "Mamma kom på dealen efter en destruktiv period jag hade efter Anton dog. Hon ville att jag skulle känna mig motiverad till skolan igen" han nickade. "Vill du snacka om perioden eller så" frågade han och även om jag ville lätta på mitt hjärta, var Dante en kille jag inte kunde lita på. Jag skakade på huvudet och kollade bort. Då hördes det att någon tog en bild, på mig och Dante.