Runaway bride - Dante Lindhe

F A M I L J E M Ö T E

˚ ༘✶ ⋆｡˚ ⁀➷ " V I B E H Ö V E R F L Y T T A om tre månader" sa mamma till mig och jag visste inte hur jag skulle reagera.
Allt mellan mig och Dante hade blivit bra och då skulle allt förstöras.

Inget med den här flytten kändes bra och jag fattade verkligen inte varför vi var tvungna att flytta, vi hade bott här hela livet och Antons grav fanns här i stan. Jag kan ha överdrivit och att vi bara skulle flytta några minuter bort ifrån vårat gamla hus. Men då skulle väl inte mamma och pappa samla mig till ett familjemöte.

På något sätt så trodde jag att pappa hade något med det här att göra. För utsikten från soffan jag satt vid var två stående föräldrar, en ledsen mamma och en pappa vars ansiktsuttryck var dött, obrytt, nästan elakt.

"Varför då?" frågade jag och såg misstänksamt på pappa.
"Pappa har hittat ett affärsdeal för vårat hus. En av pappas klienter har sagt att han gärna betalar en stor summa för vårat hus och eftersom han köpte huset, så får han pengarna och eftersom att jag inte har så mycket pengar så måste jag flytta till morfar"
"Eller så kan du bo kvar här med mig så har du kvar alla dina vänner här i stan" det kändes som något i mig höll på att exploderade, han skulle sparka ut mamma från sitt och sedan försökte han få mig att lämna henne.
"Du är så vidrig" sa jag till pappa och sprang upp till mitt rum.

Mamma knackade på min dörr och satte sig vid min sänggavel. Jag reste mig upp och kramade om henne.
"Bara så du vet så kommer jag inte lämna dig" sa jag och hon kollade bara in i mina ögon. "Men du behöver inte flytta för min skull du vill väl inte lämna Engla?" jag tvekade, ville inte såra mamma.
"Självklart skulle jag sakna Engla men vi kan ju träffas på helger och lov" sa jag och log.
"Wilma, det kan vi också. Vi behöver inte bo med varandra för att träffas"
"Sluta mamma, flyttar du så flyttar jag okej" jag ville såklart inte flytta men var mamma tvungen att flytta så skulle jag flytta med henne.

"Men vad skulle du göra med den där killen. Dante heter han va?" hon gav mig ett skämtsamt leende och jag rodnade.
"Hur vet du om Dante mamma" sa jag och kunde nästan inte hålla mig för skratt.
"Jag har hållit koll på det där kontot som publicerar bilder på dig. Men den delen av bilderna får mig bara att skratta, jag märker ju att ni gillar varandra"
"Ja, jag gillar honom verkligen"
"Är han din pojkvän ännu då" jag skrattade för att jag inte var van att prata om sånt här med mamma.
"Nej vi skulle ge det lite mer tid. För att det gått så fort men det är nog inte så lång tid förens vi kommit överens om att vi ska bli tillsammans" hon nickade.
"Jag är så stolt över dig Wilma. Du är så ansvarsfull. Men då får du nog skynda på processen, för du ska ju flytta om tre månader" den meningen gav mig massa känslor. Hon reste sig upp och skulle precis lämna mig ifred när hon sa
"Du är väl försiktig. Glöm inte att kondomer är viktigt" jag gav henne ett äckligt uttryck och hon skrattade. Sen stängde hon dörren.

Jag kunde inte bara undvika det Dante och jag har. Jag skulle njuta av dessa tre månader med Dante tills jag behövde flytta.