Chapter 25 (Part 2)

Start from the beginning
                                    

Binalingan ko si Daddy na umiiyak ngayon at nagmamakaawang nakatingin sa akin. “Hi, Dad…” I uttered.

He was crying right now. “Sunshine, come on. B-baba ka na…” malumanay niyang sabi habang nakatingala sa akin. He extended his arms but I shook my head.

“No.” I giggled and wandered my eyes.

I met his hazel brown eyes. Regret, pain, and misery were dancing in it.

His eyes were already puffy from crying. “Baby, come on… Get down here, hmm? Get down, please…” I noticed the dark circles under his eyes, parang nangayayat na rin ang kaniyang katawan na para bang ilang linggo na siyang walang matinong tulog.

His lips trembled as he looked at me helplessly. “I-I’m sorry, baby. I’m sorry. I am such a jerk. I’m sorry, I-I’m sorry… I’m so, so, sorry! S-sorry, baby… I’m sorry…” he cried out loud.

I heaved a deep sigh. “Don’t be sorry. You must be happy right now, Icarus. The baby you wanted to get rid off was finally gone.” I laughed humorlessly.

“No… No. I’m sorry. I d-didn’t mean it all… I was… I-I was just confused. I was just so messed t-that time… I… I didn’t mean it all! Please…” He sobbed. “Please, bumaba ka na. Please…”

Umiling ako at ngumiti nang mapakla.

“Oh, God… Sun, please? Bumaba ka na. Mapag-uusapan naman siguro natin ito, ‘di ba?” Isha said while sobbing hardly. “P-please! Sige na, bumaba ka na… Sunny, please, nasasaktan na si Ate. Bumaba ka na… Huwag mo naman itong gawin…”

“My baby is dead, Isha…” I said and bit my lower lip as it trembled. “I love her so much pero wala na siya… How can we talk about it, huh? How? Kung mag-uusap ba tayo, mabubuhay ang anak kong nawala sa akin? No…” I said and shook my head.

“Sunshine…” she said.

I moistened my lips and averted her eyes to look at my father. “Happy now, Daddy?”

“N-no, Sunshine… No. Why would I be happy—“

“Dahil malapit na akong mamatay?”

“Oh, God… Don’t say that, S-Sunshine.” Pumiyok ang kaniyang boses.

“Why not, Daddy? Hindi ba iyon naman ang gusto mo? Ang mawala ako sa buhay niyo?” I asked.

“N-no. H-hindi, anak…” Tears escaped from his eyes.

“Sinungaling.” I tsk-ed. “Siguro, kung mawawala ako, mag-pa-party ka, ano? Sasaya ka kapag nawala na ako.”

His pained expression got me surprised. Halos matawa ako. That was an act, that’s for sure. Bakit naman siyang masasaktan? Ito naman ang gusto niya, ‘di ba?

“Sunny, come down here, hmm? Come down here,” Travis said as he smiled softly at me. He bit his lower lip as tears streamed down on his cheeks.

Umatras ako. Nanlaki ang kanilang mga mata at napasinghap.

“‘Wag kayong lumapit sa akin!” I exclaimed and threatened them. “‘Wag kayong lumapit, kun’di tatalon ako rito!”

“Sunshine, please. Fuck… baby. Please, ‘wag mo ‘tong gawin. Bumaba ka na…” Icarus said, begging. Napatingin ako sa kaniya.

“H-hindi ko sinasadyang masaktan ka… H-hindi ko sinasadyang s-sabihin iyon. H-hindi ko ginustong mawala ang bata. Trust me, I only did that because I l-love you… P-please, don’t…”

Suminghap ako at napailing. “Icarus…”

“P-please, bumaba ka na, hmm? Please, nagmamakaawa ako sa ‘yo…”

Lightless SunshineWhere stories live. Discover now