Chapter 1: Litany

Start from the beginning
                                    

"You–

"What the hell?!" i shouted because of shocked. Kakalabas ko lang ng banyo tapos biglang may magsasalita.

Natawa siya ng bahagya. "For sure you will be suspended again. And Dad will be the one to do that," mayabang na sabi niya saka umalis. I rolled my eyes and sat on the waiting area.

Napangiwi ako.

"Ayos lang. At least nakapagpahinga," bulong ko sa sarili.

I will be suspended again after two months. Siguradong si Daddy pa ang magsasabi sa principal kaya siguradong suspended ako ng tatlong araw. I don't want to do a community service. Sa ganda kong 'to maglilinis ako? No way.

"Mom!"

Napatayo ako nang makita siyang inilalabas na sa delivery room. Mukhang wala pa siyang malay kaya nag-alala ako at lumapit kay Daddy na kausap si Tita Visha.

"Kami na ang bahala, Raen. Congrats," bati niya. She glanced at me and smiled. "Take care of your little brother Shana," paalala nito at tumango naman ako.

"Salamat Ate," giit ni Daddy sa kanya. Umalis ang babae kaya nilingon ko na siya.

"Si Mommy po?" tanong ko. He smiled at me.

"Ayos lang ang Mommy," sagot niya. umupo kami sa may waiting area habang hinihintay ang baby.

"Si Hadrian po?" I asked again.

"Hadrian Bruce is fine. Don't worry," i smiled and nodded. Napatayo ako nang makita na ang kapatid na buhat ng nurse.

"We will transfer him at the nursery room. You can visit him after two hours. We will just have him a check." tumango ako sa sinabi nito at bumalik sa upuan.

"Let's go to your Mom."

Sumunod ako kay Daddy at pumunta sa silid nito. Naabutan namin sina Tita Kenzie at Rayd na kinakausap ng doctor. I sat beside Mom and hold her hand.

"Mommy wake up," I whispered.

"Mommy gising na. May kasalanan pa si Shana." I glared at him. He just smirked and turned his back.

Nilingon ko si Mommy at pinunasan ang pawis nito. "Mommy, masususpend ulit ako 'no?" mahinang tanong ko. Napanguso ako.

"Nandito na si Hace."

My eyes widened excitedly as i walked towards my father carrying my brother. He looks like mommy. His eyes and eyebrows.

"Can I carry him?" I asked. I smiled when he gave it to me gently. "He's so cute," I said, admiring his looks. "I'm Ate Shana. How are you?" I asked softly. I chuckled when his tiny hand hit my chin.

"My love?"

Lumapit kami ni Rayd at Daddy kay Mommy nang marinig ito. Nagpaalam si Rayd na tatawagin ang Doctor kaya lumapit muna ako kay Mommy.

"Mommy, si Hace oh," sambit ko habang nakatingin parin sa sanggol. He's now sipping his own thumb while sleeping. Tumingin ako kay Mommy at nakitang nakangiti ito. "Carry him Mommy. Ang cute niya," sambit kong muli.

She carried him gently. I can feel her joy throughout her watery eyes. "Hi Hace..." she greeted softly. My mouth formed an 'o' when Hace opened his eyes a little as if he knew it was Mom.

"Ikaw na ba magsusulat ng pangalan my love?" tanong ni Daddy sa kanya. Tumango lang si Mommy at tumitig muli sa baby.

I can't help but to hold his tiny hands. Ang lambot at ang sarap pisilin. I don't expect that I will have a little brother. Grade 10 na 'ko at fifteen years old. I didn't expect that I will still have him dahil malayo na ang agwat. 

Collapsing Sky [Bravehearted Beauty #1]Where stories live. Discover now