Mesami

Kapitel 28 - Steffani POV

Emma och jag hade mycket att snacka om men hann knappt börja eftersom en knackning på dörren avbröt oss, eller Emma, i hennes skvaller.

"Tjejer! Jag vet att ni har mycket att prata om men vi har också lite att snacka om här ute." suckade Ashtons röst utifrån dörren och jag stönade lågt.

"Vi får prata mer senare Ems." sa jag till henne och reste mig upp ur sängen. Jag ställde min framför spegeln och gjorde i ordning mitt hår som såg ut att ha varit närvarande vid en tornado och satte linnet rätt eftersom den hade vridit sig lite. Min blick granskade mig själv och jag drog ett djupt, lugnande andetag innan jag öppnade dörren.

Det nästan ramlade in folk i rummet.

"Eyy, back off! Privat sfär!" sa jag och knuffade ut de som kommit in. Emma slank förbi mig och gick iväg. Jag stängde dörren bakom mig till rummet och stod där i hallen i en total tystnad.

"Ehm, jaha, vad ville ni då?" frågade jag människorna. Ingen hade ju sagt någonting, vad var det då för vits med att avbryta mitt och Emmas tjejsnack? De flesta som stod och glodde var från Mesami, eller nu var ju alla från Mesami men jag menade gamla Mesami. Jag kände mig ganska obekväm under deras blickar även fast de var mina vänner.

"Vi ska ha ett flockmöte." sa Ashton som var den enda som verkade ha förmågan att tala. "Okej? Och vad har det med mig att göra?" frågade jag förvirrat.

"Du ska vara med, Alpha Peter och Alpha Eric ville det." förklarade Ashton och drog iväg med mig.

"Har jag gjort något?" frågade jag oroligt vilket gjorde att Ashton började skratta innan han kollade ner på mig och log.

"Ja, det har du" sa han vilket fick mig att bli nervös. Typ skitnervös då alltså.

Han drog in mig i köket där det satt lite människor runt det stora matbordet, jag tror att åtminstone hälften av de måste ha varit föredetta Somevedo. Jag kände igen vår Alpha, Peter och den andra Alphan Eric. De satt längst bort i ena ändan på bordet. På Erics vänstra sida satt Drew och sedan satt det en äldre man och kvinna vid hans sida, jag antar att dem var två av 'De Äldsta'. Sen satt det några till som jag inte visste vilka det var men jag kände igen en av de som killen jag slog ner när han hotade Milo.

På Peters vänstra sida satt först Luna, sedan Milo bredvid en tom stol. Bredvid den tomma stolen satt konstigt nog Emma och trummade med fingrarna mot bordet och sen efter henne satt Josh, Kevin, Sandra, Gabe och Caty. Ashton som tagit mig till köket gick och satte sig mellan Gabe och Caty och jag stod ensam kvar i köksdörren.

"Välkommen tillbaka Steffani. Det är skönt att se att du mår bra. Kom och sätt dig, vi har lite att prata om." instruerade Peter allvarligt men jag såg en glimt av ett litet leende skugga hans ansikte. Jag försökt så tyst och diskret jag bara kunde smyga förbi stolarna där Mesami satt men fick såklart ett stopp där Josh satt när jag nästan, preciiis var framme vid den tomma stolen vid Milo.

Eftersom den sidan vi satt på var vid en vägg så var det lite jobbigt att klämma sig förbi alla stolar och det var ju inte lättare för att Josh hade dragit ut sin stol lite extra mycket så att inte jag kom förbi.

"Josh, kan du flytta lite på dig?" viskade jag till honom samtidigt som jag kände en massa blickar på mig. Josh kollade oförstående runt sig och spelade idiotisk.

"Va, jag?" sa han med förvirrad min men jag såg hur det ryckte lite i mungiporna och han försökte hålla sig för skratt.

"Ja du, skjut in stolen lite tjockis." sa jag irriterat.

"Det var inte särskilt snällt sagt." svarade han då och kollade ledset på mig och jag hörde några spridda skratt runt bordet. Kan han bara inte ge sig? Förstå mig inte fel, Josh var en av mina bästa vänner men han kunde vara jätte jobbig.