Mesami

Kapitel 26 - Milo POV

Nästan tjugo minuter senare kom vi fram till fabriken. Det hade börjat bli riktigt mörkt, så mörkt det kunde bli en sen Maj kväll.

Vi saktade ner, omvandlade oss och blickade ut över området. Den så kallade 'gamla fabriken' var ett stort tegelhus som hade varit övergivet ganska länge. Tjock murgröna slingrade sig upp för väggen och flertals fönster var krossade. Vi gick runt byggnaden till baksidan. En del stora containrar stod uppradade och husets skugga gjorde så att det var mörkt och dystert. Den gamla grusvägen slingrade sig upp i skogen med en bom som blockerade. Om man hade en nyckel kunde den öppnas med ett ljudligt gnissel.

Jag och gänget tänkte precis gå och lägga oss i bakhåll när jag hörde en hög duns bakom mig. Snabbt snurrade jag runt för att möta ljudet och eftersom jag var i människoform så varken såg eller hörde jag så bra och dessutom kunde jag inte känna några dofter. Jag stirrade stint in i skuggan av byggnaden och såg en skepnad komma fram i ljuset.

"Vart har ni varit? Jag har väntat jättelänge på er!" utbrast skepnaden och när jag såg vem det var så andades jag lättat ut, Emma.

"Hur kom du hit så snabbt?" frågade Josh, lika förvirrad som vi andra var.

"Du vet, jag har alltid velat köra en ferrari." flinade hon och gick fram till oss helt.

"Vänta nu lite..." sa jag misstänksamt. "Du har väl inte-?" frågade jag chockat men hennes min tydde på att det var precis att det var vad hon hade gjort. Hon hade snott min bil! Det var därför hon kom hit så snabbt.

"Min pappa lärde mig hur man kör och att tjuvkoppla lärde jag mig helt själv." sa hon stolt. Jag bara glodde på henne en stund innan jag tog mig samman. Om man säger så så fanns det saker som var viktigare just nu. Direkt efter att jag tänkt den tanken hörde jag hur ett högt tjut kom från framsidan av fabriken. Det var ljudet av sladdande bildäck och de kom närmare hela tiden. Innan bilen han komma runt hörnet så ropade jag:

"Göm er!" och så sprang vi in i skuggan och hukade oss. Emma hukade ner vid mig.

"Gå och sätt dig i bilen." viskade jag och hon kollade på mig med stora ögon.

"Va!?" väste hon förolämpat.

"Gör det!" sa jag med en röst som inte lämnade några alternativ. Trumpet smög hon till bilen och satte sig i framsätet. Jag sket ärligt talat i om hon blev tjurig på mig men det kunde vara farligt och hon var en vanlig människa.

Bilen bromsade tvärt framför bommen och föraren hoppade ut ur framsätet. I det lilla dagsljus som fanns kvar syntes den svartklädda jägaren tydligt. Jägaren gick fram och började fippla med bommen som inte verkade göra som han ville. En rad färgglada ord kom från hans håll och han ryckte i bommen men inget hände. Irriterat började han gå omkring med blicken ner i marken för att se om det fanns någon nyckel i närheten.

"Kom nu" viskade jag och vi smög fram till bilen. Det var en gammal skrotig Volvo med tonade fönster så att man inte såg in. Samtidigt som jag tänkte öppna framdörren och kolla in dök jägaren upp framför motorhuven.

"Backa bort från bilen!" gormade han. För att vi skulle verka hotfulla mot honom kom Kevin och Josh upp på varsin sida om mig. Jag tryckte ner handtaget på bildörren, mer krävdes inte för att jägaren skulle ta några steg närmare samtidigt som han tog upp någonting som såg ut som en sprayflaska. Jag svängde upp hela bildörren och han riktade sprayflaskan direkt mot mig. Jag såg att Steff satt hopsjunken, medvetslös i framsätet men instinktivt tog jag ett steg bakåt när jägaren började prata igen.

"Får ni missfoster denna vätskan på er så går ni en plågsam död till mötes, det spelar ingen roll om ni är i varg eller människoform, alla varulvar skadas av det." morrade han och jag kunde nästan se framför sig hur han skrattade ondskefullt för sig själv. Med tanke på vad han hade klarat av att göra mot Steffani så ljög han antagligen inte och om han nu talade sanning så hade vi inte en chans.