Mesami

Kapitel 21 - Emma POV

Äntligen fredag eftermiddag! Veckan hade gått långsamt utan Steffani. Hon hade varit sjuk hela veckan och jag hade inte ens fått det minsta sms från henne. Därför skulle jag idag gå hem till henne och försöka pigga upp henne lite. Efter att sagt hejdå till Anja gick jag först en snabb runda till den lilla kiosken och köpte min och Steffs favoritglass innan jag stegade hem till henne. Tre höga knackningar lämnade jag på dörren som en förvarning innan jag öppnade den och gick in.

"Hallå Steffie!" ropade jag samtidigt som jag tog av mig mina klackade skor. Fötterna värkte lite och det var skönt att slippa skorna ett tag. Jag fick inget svar och gissade på att hon hade ont i halsen och inte vågade ropa tillbaka. Det var jord på golvet och jag sopade bort det lite med ena foten. Vad hade hon gjort här inne egentligen? Haft lerkrig eller vadå? Jag tog en snabb vända in i köket och hämtade två skedar vi skulle kunna äta glassen med innan jag sprang upp för trappan. Det var tyst, snälla säg bara inte att hon ligger och sover nu för då får hon faktiskt vakna. Jag var oerhört frestad att äta upp hela glasspaketet själv men hon var den sjuka så jag fick väl dela med henne.

Jag pötte upp dörren till hennes rum och möttes av att det var tomt. Inte en ända människa fanns det.

"Hallå?" frågade jag rätt ut men fick inget svar. Jag lämnade glassen på hennes sängbord innan jag gick vidare till gästrummet, det var ingen där heller. Jag sökte igenom resten av huset men hittade henne ingenstans.

"Steffani! För helvete kom fram nu jag orkar inte!" skrek jag tillslut men fick ändå inget svar. Jag suckade tyst för mig själv. Hon kanske var i den där flockstugan? I så fall skulle jag döda henne, säga att hon är sjuk och sedan sticka till sin pojkvän, mycket fult spel. Irriterat gick jag tillbaka till hallen och drog på en av Steffanis lite skönare par med gympaskor. Jag vågade inte lämna dörren olåst så jag rotade upp min nyckelknipa och tog fram extranyckeln till hennes hus och låste den efter mig. Steff hade inte berättat så jättemycket men jag visste att hennes pojkvän hette Milo och den så kallade flockstugan låg bakom hennes hus in i skogen en bit. Tack för beskrivningen! Jag valde iallafall att gå runt till baksidan av hennes hus och gå direkt in bland de höga träden.

Efter någon timmes uttröttande irrande så kom jag faktisk fram till en stuga. Det var ett under att jag ens hittade och det kom upp i mina tankar ett antal gånger att jag skulle tappa bort mig och dö i skogen.

Det som jag antog var "stugan" var mer som ett mycket större timmerhus. Lite chockad blev jag allt när jag träffade på det mitt ute i ingenstans. Jag tvekade lite innan jag gick fram till dörren och ryckte i handtaget. Ingen anledning till att vara trevlig om detta nu var Steffanis flocks hus. Jag menar mi casa es su casa* liksom. Dörren låst och jag blev tvungen att knacka på och efter någon minut så öppnades den. Innan den han stängas igen tryckte jag mig in i huset. Det var en kille som hade öppnat, jag kände igen han från skolgården, han hade blont hår och en ring i ena örat.

"Och vad fan tror du att du gör?" frågade han argt och försökte fösa ut mig ur huset.

"Ursäkta mig? Jag har letat efter det här huset i en hel jävla timma nu. Jag är trött och hungrig för jag var tvungen att överge min glass så du borde visa lite respekt" sa irriterat och petade honom mitt på bröstet med mitt pekfinger. "Nu, vart är Steffie? frågade jag.

"Det har du inte med och göra, stick!" sa han och lät ännu argare nu och tryckte mig mot dörren. Jag slank undan honom och gick längre in i huset. Det i princip ångade av frustration och irritation runt killen men jag var tvungen att veta om Steffani var här så det var bara att ignorera honom.

Steff hade berättat att hon och Milo hade ett alldeles eget sovrum på nedervåningen.

"Stanna!" ropade blondinen efter mig men jag fortsatte längre in i huset. Jag gick förbi något som såg ut som ett vardagsrum och där inne satt det en massa människor. De pratade lågmält med varandra men när de såg mig ställde dem sig snabbt upp. Jag sket i dem och gick längre in i huset.