Har du många vänner du kan vända dig till?
Bara ett fåtal riktiga vänner som jag kan prata med men ganska många jag bara kan hänga med i guess
Jag drog fingrarna igenom mitt kalla hår och lade på. Felix hade ringt och jag kunde inte motstå att säga att jag skulle dra dit.
Jag kunde aldrig hålla mig borta från honom. Men jag intalade mig själv att jag ville åka dit på grund av Oscar. Vilket kanske också var en del av det hela, men...
Suck.
"Michelle! Vad gör du?" Davina lade sina händer på mina kinder och kollade in i mina ögon. För att fokusera, förmodligen.
"Jag drar." sa jag roat. Jag hängde min väska på axeln. "Pallar inte vara kvar här längre."
"Men... Är du full?"
"Inte direkt." sa jag. Jag hade druckit en öl och en stark cider, men inget mer.
"Jaha, okej! Men vi ses imorgon!" sa hon och vandrade vidare. Jag hoppades på att hon inte skulle gå och säga till Omar att jag drog, för om hon gjorde det skulle Omar säkert ringa mig och fråga vart jag skulle. Och om han visste att jag skulle till en annan fest, där Felix Sandman var skulle han definitivt lacka sönder.
Jag flinade och gick in för att prata med en annan tjej, Frida. Hon var också nykter och var den som skulle köra folk ikväll, så jag bad henne snabbt köra mig till den där festen som Felix och Oscar var på. Felix hade smsat adressen och i bilen på vägen dit undrade jag vad fan jag höll på med. Varför kunde jag fysiskt inte hålla mig borta från killen? Vad är mitt problem?
När vi kom dit hoppade jag ut och möttes direkt av ett gäng på fyra personer som stod och skrattade åt någon som spydde i rabatten vid huset.
"Michelle!" utbrast Felix, och gick ifrån människorna. Oscar stod också där, det såg jag, samt två tjejer. En av tjejerna spydde, mycket. Var alla aspackade på den här festen eller?
Felix gav mig en kram och jag gömde mitt ansikte i hans bröstkorg för en sekund. Han luktade cigg, men ändå gott.
"Du kom!" flinade han och jag höjde roat på ögonbrynen.
"Det gjorde jag." sa jag, men började tänka på Oscar som stod ett par meter bort med två tjejer. Var det samma tjejer han träffat igår kväll? Han hade inte ens sett mig än. Undvek han mig? Hade jag gjort något?
"Du hatar inte mig egentligen, va?" frågade Felix. "Förlåt att jag är så full, jag vet inte vad som hände!"
"Det är okej." småskrattade jag och höll i hans armar för att stödja honom. Till och med full och helt jävla borta kunde han charma mig. Vad fan?
Innan jag hann svara om jag hatade Felix eller inte så dök Oscar upp. Jag släppte Felix armar så han vinglade till, men han klarade sig från ett fall. "Michelle, du kom ändå?" log Oscar. "Jag trodde du skulle till någon stuga?"
Felix kollade emellan oss båda. "Har ni två pratat? När då?" frågade han förvirrat.
"Nej, det har vi inte." ljög Oscar. Han lade en hand på Felix axel. Han kollade på mig.
"Det var inte speciellt kul där." svarade jag Oscar. "Så jag tänkte att det var värt att komma hit istället."
"Jag ringde hit henne!" sa Felix stolt, sluddrandes. "Och hon kom."
Oscar höjde ögonbrynen. "Jaha."
Jag hoppades nästan att han var avundsjuk. För avundsjuka betydde att han brydde sig, eller hur? "Felix ringde hit mig, ja. Han sa att vi skulle shotta." log jag åt Felix. Felix log tillbaka och jag kunde inte hjälpa att skratta åt hans fåniga leende.
"Ja!" Felix tog min hand. Jag tog den tillbaka. "Vi shottar!" Vi började gå in mot huset och Oscar följde efter.
Oscar lade en hand på min rygg och jag flämtade lågt av hans beröring. "Ska ni köra bodyshots eller?"
Jag vände mig om med höjda ögonbryn. "Är du full?"
"Nej." skrattade Oscar. "Jag är en av de nyktraste människorna här just nu."
"Svårt att vara det när alla andra är helt borta." skrattade jag. Oscar skrattade med mig och för en sekund var det som om alla andra i rummet försvann; det var bara jag och han.
"Jag har knappt druckit." försvarade han sig och sneglade ner på min hand, som fortfarande höll i Felix, som drog med mig genom rummen.
Jag visste inte om jag skulle släppa Felix hand för att visa Oscar att Felix inte betydde något för mig, eller om jag skulle fortsätta hålla i den för att det var det jag ville.