107 - Felix

3.5K 78 7
                                    

Årets fuckboy 2016 går till Felix Sandman! Hur känns det?
Känns bra, har äntligen åstadkommit något!!

"Det är så jävla kallt." mumlade tjejen som jag under kvällen lärt mig hette Anja. Hon strök sina övre armar upp och ner, förmodligen i ett tecken att jag skulle göra något åt saken. Typ ge henne min jacka eller ge henne min kroppsvärme eller nåt. Men jag stod kvar här, rökte klart min cigg och kastade sedan iväg den.

"Du skulle tagit jacka." sa jag, dels skämtande och dels irriterat. Hon måste frysa så jävla mycket.

Anja gav mig en blick. "Eller så skulle du kunna erbjuda mig din jacka." sa hon och kastade en tom ciderburk på mig. Hon sa det skämtsamt, men lite allvar fanns ändå där.

Anja påminde mig om Michelle. Hennes mörka hår och fylliga läppar. Och hennes kurvor. Fast Anjas ögon var blå, inte sådär mörka och härliga som Michelles. Hon var också sådär drygt charmig, men inte riktigt som Michelle var.

"Som en gentleman skulle." fortsatte hon, och la en sluten hand på min bröstkorg.

"Jag är ingen gentleman." sa jag, drack upp det sista i min ölflaska och kastade den sedan in i busken snett framför mig.

"Det förstås." skrattade Anja, och vi två rörde oss mer och mer mot husväggen, separerades oss liksom från de andra som också stod och rökte. "Det visste jag ju."

"Vad menar du med det?" skrattade jag, lät alkoholen som fanns i mitt system ta över mig för ett tag. Bli lite impulsiv, lite som jag var innan jag träffat den där jävla Michelle som alltid var i mina tankar.

Om tankar på Michelle skulle förstöra ännu en chans med en tjej skulle jag fan gå i taket. Jävla skit.

Anja öppnade en annan ciderburk, och kämpade ett tag med det på grund av hennes långa, och förmodligen fejk, naglar. "Bara att du inte är en sån kille man vill ta hem till sina föräldrar direkt." sa hon med ett busigt uttryck.

"Nähä." sa jag. "Vad skulle du vilja göra med mig då?" slank det ur mig redan innan jag hann tänka på vad det kunde tolkas som. 

Anja skrattade och bet sig i läppen sedan, efter hon synat mig lite. Jag kände igen den där blicken, jag hade fått den många gånger innan.

Jag kvävde en suck, och tänkte att jag måste återgå till mitt gamla jag. Som älskade de där blickarna, som alltid sa charmiga saker för att få tjejer på fall, som aldrig hade nekat till ett ligg.

Så jag tog tag i Anjas höfter, och hon stretade emot nog för att låta mig veta att hon egentligen ville det här. Och precis som Michelle, så ville hon bevisa något i med att streta emot.
Men sedan lät hon inte mig luta mig framåt för att kyssa henne som Michelle hade gjort, utan hon var den som lutade sig fram istället. Och hon kysste mig busigt och sexigt och bra på alla sätt som finns, men det kändes ändå inte bra.

Men jag fortsatte ändå.

Längre bort där resten av gänget stod hördes busvisslingar, som blandades med det dova ljudet av fyrverkerier som exploderade i himlen längre bort. Med mina läppar fortfarande emot Anjas, så hörde jag en röst som förmodligen tillhörde Kalle. "Felix är verkligen ute på banan igen! Härligt!" skrek han, tydligt onykter.

Anja fnissade lite mot mina läppar och lämnade blöta spår på min haka. Jag ville egentligen bara dra bort det obehagliga blöta, men fortsatte istället kyssa den här bruden.

För att bete mig som mitt dryga jag lyfte jag dock ett långfinger och pekade det mot gruppen som stod där borta. De bara skrattade åt mig, för det var ju bara jag. - Kaxig och nonchalant, hånglade upp alla brudar bara för jag kunde, brydde mig inte att alla såg.

Jag stod kvar här med tjejen jag knappt kunde namnet på, för det här var ju bara jag.

För det här var ju jag.

-

A/n: över 70k läsningar och har aldrig fått såhär mycket stöd på en bok innan. Ni är bäst. <3 

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now