Ta Min Hand•Del 1•Min Älskade

Avslöjanden (Kapitel 13)

Anne

Vi möts direkt av ljuvlig doft. Luktar som det blir någon form av stek. De har börjat dukat i matsalen, vita dukar och grått porslin. Rosor i rosa och vitt med mycket grönska är utplacerade i vackra ljusrosa kristallvaser. På varje tallrik ligger en rosa tygservett med grått sidenband knutet runt sig och varje har en ros nedstoppat.
-"Så vackert ni gjort! Och det doftar ljuvligt! Finns det något jag kan hjälpa till med?" Frågar jag och ögnar runt i rummet.
-"Hej, jag är Kelly, Toms fru. Du kan hjälpa mig att tända ljusen om du vill." Säger Kelly och sträcker fram handen för att hälsa.
-"Trevligt att träffas Kelly, det gör jag gärna." Svarar jag och skakar hand innan jag hjälper henne med ljusen. Fick verkligen anstränga mig att inte läsa av henne. Jag måste kunna styra det helt och hållet.
-"Trevligt att träffa dig med Anne. Hur känns allt? Måste vara en stor omställning allt det här?"
-"Ja, det är mycket att ta in det har du rätt i. Men jag tar en dag i taget, försöker lära mig mina förmågor just nu. Har många minnesluckor från min barndom men jag har en stark känsla att jag väldigt många krafter och att jag kunde flera av dem som barn."
-"Du har ju wiccablod i dig hörde jag, så du har nog rätt i att du har många förmågor. Hjälper dig gärna om det skulle vara så." Säger Kelly och ler.
Jag ler mot henne och nickar, allt det här är extremt stort och jag vet inte riktigt om chocken lagt sig eller om jag drömt alltihop. Charles står på andra sidan rummet och pratar med sin mamma. Hans ögon vandrar hungrigt över men kropp med ofantlig åtrå. Gud.. nu vill jag slita av han kläderna igen. Men det får jag göra sen, nu måste jag fokusera på att inte vilja äta upp min farbror och bästa vän.
-"Anne"!
-"Blake! Försvinn ur mitt huvud!"
-"Vi måste träffas nu!"
-"Det kan jag inte! Min familj kommer på middag vilken sekund som helst!" Svarar jag och jag känner att jag är på väg att svimma.
-"Efter det då! Vi möts på ängen!"
Jag är tvungen att sätta mig, yrseln gör mig illamående och va fan vill han mig! Och varför kan jag inte stänga honom ute?! Jag måste samla mig innan de kommer.
-"Anne? Vad är det?" Nu hör jag en orolig Charles I huvudet. Såklart har han observerat allting.
-"Blake, han trängdes sig in i mitt huvud." Charles ansikte stelnar och hans ögon svartnar, men inget svar. Helvete...
-"Nu kommer de Anne". Ropar Kelly och skyndar sig fram för att rätta till några bestick. Charles går fram till mig, kramar mig och kysser min panna.
-"Vi pratar om detta sen älskling." Han ler men jag ser i hans ögon att han får anstränga sig riktigt mycket för att få till det där smilet.
-"Anne! Vi har mycket att prata om du och jag! Och hur har du lyckats att undanhålla en pojkvän så här?" Säger Jonna medan hon drar på ena mungipan. Hon kastar sig runt min hals och brister i skratt.
-"Ja vi får ha en girltalk snart" Svarar jag och pussar henne på kinden. Jag får koncentrera mig för att inte vilja äta upp henne. Bara inte mina ögon förråder mig nu. Hon luktar blod, dock annorlunda.. kan inte sätta fingret på det. Och jag tycker hon luktar äckligt.. vad lustigt.. Vill inte alls äta upp henne. Jag kanske inte vill äta människor?

Jag släpper taget och ber henne presentera sig för de andra. Hon nickar med ett leende på läpparna.
Jag vänder mig mot Jack, han har blicken fastklistrad på en tavla på väggen och han ser minst sagt fokuserad ut. Jag harklar mig och han tittar på mig och ser som vanligt sammanbiten ut.
-"Hej gumman, så du har äntligen hittat din älskade från dina drömmar." Säger han och blinkar med ena ögat och börjar sen gå laget runt för att hälsa.
Han vet! Hur? Vad sjutton är det frågan om?! Jag tittar på tavlan han tittat på, det är på en kvinna, mörkt långt hår, en röd långklänning på en strand. Hon ser sorgsen ut och hon tittar ut över havet. Jag måste verkligen prata med min farbror.
Men vänta lite.. han luktar annorlunda än Jonna? Kanske skillnad från människa till människa?

Charles mamma har hällt upp välkomst drink till alla och de står och minglar.
Tom och Kelly ser ut som att de ska äta upp varandra, ja iallafall varandra tungor. De har nog inte setts på ett tag. Jacob har fäst sina ögon på Jonna.. som såklart har full fokus på honom med.. jag dör..
Jonna är en lång rödhårig smal kvinna, med gröna intensiva ögon. Lite åt det rundare ansiktet med markanta kindben och röda putade läppar, fräknig och ljus i hyn. En riktig snygging om jag får säga det själv, så jag förstår Jacob. Och ja.. jag förstår Jonna också, Jacob är en fröjd att titta på. Inte som Charles dock. Men de båda bär på den där mörka mystiken som man inte kan motstå. Nu börjar det pirra igen, jisses bara tanken på sex, naket och Charles gör mig helt okontrollerbar. Jag tittar på Charles och låter han känna mina känslor och för över mina tankar. Ser genast att han hårdnar och börjar gå mot mig med bestämda steg.
-"Så du fick inte nog förut min lilla vilda hona?" Frågar han tyst i mitt öra medan han lägger armarna runt mina höfter.
-"Kan aldrig få nog av dig älskling." Tänker jag och jag ser att han uppfattat vad jag ville framföra.
-"Varsegoda att gå till bords." Uppmanar Julie och vi går till bords. Jag är verkligen vrålhungrig! Skulle hellre vilja ut och jaga vilt med Charles, men det får vänta tills detta med Blake har ordnat sig.
Ikväll har Charles fått hjälp av andra flockar att hålla närområdet borta från Blake och hans flock så vi ska kunna ha den här middagen. Tur han har samarbete med de flesta flockar runt omkring.
Maten smaka underbart, lammstek, potatis, brunsås och grönsaker. Till efterrätt serverades en söt bakelse med blåbär i. Middagen flöt på bra och alla verkade komma överens. Vissa lite för bra.. som Jacob och Jonna. Tom och Kelly lämnade tidigt.. ja undra varför.
Efter maten gick jag ut på verandan för att ta lite luft. Och där ser jag Julie och min farbror står och pratar. De tystnar när de får syn på mig och Julie ursäktar sig och säger att hon ska in och hjälpa till i köket.
-"Jack, kan jag få prata med dig?" Säger jag medan jag går fram till honom.
-"Jag tror jag vet vad du vill prata om hjärtat."suckar han och ler lite retfullt.
Jag nickar och ställer mig bredvid honom och tittar ut över skogen. Månen lyser upp så man kan se hur långt skogen sträcker sig.
-"Jag passade dig som litet barn vet du, på den tiden hade du inte riktigt kontroll över dina krafter. Och ja, du var ett litet vilddjur kan man säga. Det lade sig när du var omkring 4 år. Nanna och ja din mor och far berättade såklart redan innan du kom. Nanna fick visa mig för att jag skulle tro på det. Ja jisses vad rädd jag var först, men sen när du kom så ändrades allt."
Han tittar på mig och smeker mig på kinden med utsidan av handen.
-"Min pappa? Och mamma? Vad hände med dem? Vad startade branden?
-"Wiccas.. de ville ha dig. Så din mamma använde sina krafter för att försvara dig, men de kom inte undan själva. Och nej, det är inte ditt fel att de dog. Du var ett oskyldigt barn och den häxan var ond!"
Mina ögon vattnas, men herregud.. hur kan jag ha glömt allt det här? Min älskade mamma och pappa, som jag saknar dem. Tårarna rinner ner och Jack kramar mig hårt.
Jag känner av Charles direkt, han är orolig för mig. Men jag lugnar honom att Jack är med mig. Min farbror som burit på denna hemligheten i alla år. Varför?
-"Varför har du inte sagt något? Varför har du inte hjälpt mig att minnas?"
-"Din mor och far sa att om de händer dem något så skulle jag skydda dig. Och skydda dig från den världen. Men din mormor ville annorlunda såklart, men hon hade sett att du skulle glömma och det var viktigt att du skulle minnas själv. För att du skulle få tid att sörja dina föräldrar. Hon var en mäktig kvinna Nanna."
-"Det var hon.. min mor? Hennes gåvor? Eller förmågor? "
-"Hon kunde paralysera andra, göra så de inte varken kunde röra sig eller prata och ja, hennes största var telekinesi. Det var så hon förflyttade ut dig ur huset när det brann.
En av grannarna hade sett dig flyga ut, men ingen trodde på det såklart." Han ryckte på axlarna och sedan tittar ut över skogen igen.
-"Använde hon sina krafter? Mamma?"
-" Nej, inte speciellt, hon ville inte veta av den här världen. Hon ville leva som vanlig människa. Men det är omöjligt, speciellt när man har blandat blod i sig. Och du mitt hjärta, har ett alldeles speciellt blod I dig. För din far hade även älvblod i sig.. jag har älvblod i mig. Jag fick reda på det ikväll, när jag pratade med Julie. Kvinnan där inne på bilden, det är min mormor, hon var visst älva."
Jag blir helt stum. Älva också? Finns älvor? Vampyrer?
-"Finns alla sagoväsen? Gud Jack! Detta är så stort. Jag är alltså, varulv, häxa, älva och människa..."
Jag blir helt yr av allt det här, veta att mina föräldrar offra livet för min skull. Alla minnen som jag tappat. Överväldigande..
-"Jag vet inte hjärtat, jag vet inte.. Men Julie vet allt om det tror jag. Hon verkar veta allt den där kvinnan."
-"Jag ska prata med Julie om detta." Ler jag mot honom, men först ska jag prata med Blake.. ja det är iallafall planen.