Ta Min Hand•Del 1•Min Älskade

Mama (Kapitel 6)

-"Blandat blod, en hybrid, men du har en varg i dig kära du. Och du har wicca-blod i dina ådror. Det är något mer men kan inte sätta fingret på det. Men det kommer." Säger hon och ler.

-"Din mormor hette Nanna, eller hur?"

Jag nickar och tankarna börjar snurra.

-" Jag heter Julie, jag kände din mormor." Hon tar sin hand på min arm och jag samlar mig direkt. Känner ett lugn när jag ser bilder framför mig, på mormor och Julie, sittandes och dricka The på mormors veranda. De skrattar och pratar som de är nära vänner.

Jag är mållös... mormor var alltså inte tokig... jag har alltså tre olika blod i mig. Wicca? Måste vara häxa, sen varulv och människa.

Jag bara står där och stirrar på henne, vet inte vad jag ska säga.

-"Du måste förvandlas fort wicca, innan de andra flockarna får nys om det här. Du har varg I dig redan men som hybrid kan det vara svårt att förvandlas. Vissa gör det aldrig. Men en märkning framkallar det ganska snabbt."Hon tittar oroligt på Charles.

-"Fullmånen är ikväll, det är för tidigt mamma, jag vill inte tvinga in henne i det här. Säger Charles med en bekymrad min.

-"Vi gör det ikväll, jag är säker på det här, jag är din och du är min. Du har funnits med mig i hela mitt liv, nu förstår jag allt. Känslan jag har haft i hela mitt liv, det har varit min varg. Snälla Charles, det är vårt öde." Jag kysser honom och drar fingrarna längs hans kind. Han tar sin hand på min och jag flätar mina fingrar med hans, ett försök att föra över mina känslor till honom, han blundar, stönar till och sedan tittar han på mig. Hans ögon vattnas av tårar och han ser helt förbryllad ut.

-"Du förde över bilder till mig älskling. Jag såg dig, åh gud, kände dina känslor för mig. Åh älskling, du är min." Han kysser mig hungrigt och jag besvarar med samma ivriga hunger.

-"Hmhh, ni är inte ensamma ungdomar." Harklar Julia fram.

Vi stannar upp och jag känner hur kinderna färgas röda. Hur kunde jag glömma att Charles mamma var här, gud vad är det med mig.

Jag tittar på Charles, han blick är så fylld av kärlek och samtidigt oro att jag har svårt att slita mig från honom. Han lutar sin panna mot min och blundar en lång stund innan han kysser mig lätt.

-"Ikväll blir det, samla alla. Jag vill ha alla nära ifall Blake och hans sjakaler dyker upp." Grymtar Charles.

-"Vad vill de med mig Charles?" Frågar jag orolig.

Vad är det med mig som gör att de skulle vilja skada mig."

-"Jag kan förklara." Säger Julie.

Hon pekar mot en soffa, med direktiv att vi ska sätta oss där. När vi satt oss börjar hon.

-"Blake har flera i sin flock med väldigt speciella förmågor, en av dem är att se framtiden. En eventuell framtid, det som kan hända kan man säga. Men den kan ändras om man ändrar händelseförloppet innan det ska hända.

Blake kan känna av en bra förmåga, samt höra tankar vid rädsla. Din förmåga är nog intressant.. samt att du är Cs älskade, det gör honom sårbar.

De kan passa på att anfalla och försöka ta över vårt territorium, när de vet att du även är mänsklig och C måste försvara dig. Och skadas du? Ja då sänks C. När man mister sin älskade så stannar hela ens liv upp. Tar lång tid att återhämta sig fysiskt efter den förlusten, psykiskt... kanske.. ibland får man en ny älskade, men det är sällsynt." Suckar hon.

Såklart.. det är verkligen bråttom med förvandlingen. De får inte skada min Charles, eller utnyttja att jag är mestadels männsklig.

Charles bror miste sin blivande, kan han alltså ha chans att träffa en ny?

-"Jacob?". Frågar jag försiktigt.

-"Hans tjej dog som barn, dödad av en flocklös som försökte utmana Joel, Cs pappa. Han var Alfa innan.

-"Flocklös?"

-"En som blivit utkastad ur en flock pga något brott mot flockens regler. Laglös kan man kalla det."

Hon tittar på mig och ler. -" Men nu min vän ska vi förbereda för ikväll. Jag fixar hit dina kläder och grejer, skicka mig adressen." Hon ger mig sitt visitkort och en lätt kram. Hon ler lite försiktigt medan hon stryker mig över kinden.

-"Välkommen till familjen, Wicca, jag är så glad att min son äntligen hittat dig." Säger hon och man kan skymta några få tårar rinna ner för hennes kinder. Sedan försvinner hon snabbt ut genom dörren.