Aldrig mer som förut.

Emelies perspektiv

Jag låg med Fanny i famnen tills en av sjuksköterskorna kom in.
- Hej är det du som är Emelie.
- Hej ja jag är Emelie.
- Är du Fannys storasyster?
- Ja jag är hennes storasyster.
- Bra vi måste göra några undersökningar.
- Okej.
När vi pratade så började Fanny skaka igen och det rann några tårar ner för hennes kinder.
Jag gick fram till henne och satte mig på säng kanten och lyfte upp Fanny så hon halv låg i min famn samtidigt som jag strök henne över huvudet.
Sjuksystern gick fram till oss och frågade.
- Har hon epilepsi?
- Nej det har hon.
- Men varför skakar hon då?
- Hon har fått några elaka sms från sin kompis det är därför hon skakar.
- Hur får ni henne att lugna ner sig när hon börjar skaka?
- Jag brukar ta upp henne i famnen eller sätta mig i jämte henne och hålla om henne och Stryka henne över huvudet tills hon slutar skaka.
- Hur långtid brukar det ta?
- En till två timmar.
- Oj det tar lång tid.
- Ja det gör det men jag har tid att va med henne när hon blir så här eftersom jag inte har något för mig nu för tiden.
- Det är bra att du har tid för att ta hand om din lilla syster.
- Ja det är bra.
Sjuksystern passade på att ta några blodprov när Fanny låg i min famn.
Nu hade Fanny slutat att skaka och gråta så la jag ner Fanny i hennes säng igen. Så gick jag ut ur rummet och slog en signal hem.
- Hej det är Patrik.
- Hej pappa det är Emelie.
- Åå Emelie hur är det med Fanny?
- Jo det är väll sådär hon sover en hel del men när hon är vaken så gråter hon och skakar.
- Klarar du av att ta hand om henne själv?
- Ja det gör jag för jag vet hur man lugnar henne.
- Är du säker på att vi inte ska komma ner för du ska ju åka tillbaka imorgon.
- Jag åker upp om en månad i stället för imorgon för jag tror Fanny vill att jag stannar hos henne ett tag fram över.
- Va bra att du tänker på Fanny men dina studier då?
- Jag kan plugga här hemma lite då och då så det är ingen fara.
- Okej hej då hälsa Fanny.
- Hej då pappa hälsa mamma.
Sen la vi på. Jag gick tillbaka in till Fanny hon satt upp hon var rödgråten och när hon såg att jag kom in rann det två tårar sakta ner för hennes kinder. Jag för stod genast att hon hört att jag ska åka hem imorgon. Så jag gick fram och satte mig hos henne.
- Ska du lämna mig imorgon?
- Nej det ska jag inte.
- Jo jag hörde själv att du sa det till pappa.
- Ja ha nej jag sa att jag inte ska åka hem förens om en månad.
- Men dina studier då?
- Det är inte viktiga just nu för nu är det du viktiga. Jag åker inte hem förens du mår bra.
- Tack, förlåt för att jag sabbar dina studier. Jag visste inte om att skära sig var farligt.
- Det är lugnt jag får plugga här hemma istället. Och det är farligt att skära sig.
- Jag känner mig så dum.
- Du är inte dum.
Vi satt och pratade tills en sjuksköterska kom in med två brickor med mat på.
Hon satt det på bordet och sen gick hon ut ur rummet. Fanny satt och tittade på maten när. Hon tagit gaffeln med en bit potatis och drog upp den till munnen så sänkte hon den genast och några tårar började att rinna längst hennes kinder.
- Vad är det Fanny??
- Jag är jättehungrig men jag kan inte äta pågrund av att det gör jätteont i mina armar.
- Men hur ska du kunna äta då?
- Jag vet inte.
- Jag får väl mata dig då.
- Ja tack
Jag tog Fannys gaffel och började mata henne tillslut hade både jag och Fanny ätit upp maten kröp Fanny ner under täcket och somnade och så tog jag upp sina studiearbeten som jag måste göra.