Aldrig mer som förut.

Emelies perspektiv

Jag hjälpte Fanny att borsta tänderna och ta på henne pyjamasen eftersom Fanny fortfarande var i chocktillstånd. Sen kröp Fanny ner i sängen men hon kunde inte sova så hon låg och funderade på allt som hade hänt.
Jag hade gått ner till mitt rum. När jag hörde att ytterdörren öppnas och stängas. Gick jag ut till hallen och då såg jag att det var mamma och pappa som kom hem så jag började att prata med dom. Fanny hörde inte exakt vad vi sa för hon somnade strax därefter.
- Var är Fanny?
- Jag fick hjälpa henne till sängs och på med henne pyjamasen och borsta tänderna på henne.
- Varför?
- Hon har tyvärr hamnat i chocktillstånd.
- Va hur vad har hänt???
- Jag har lovat att inte säga det till någon för hon vill inte att ni ska veta det.
- Men du måste säga det.
- Nej men jag kan se om hon kan säga det om inte så säger jag det imorgon.
Dom skulle precis öppna munnen när Fanny skrek till.
- Jag tar det.
Sa jag och gick mot Fannys rum.
När jag kom dit satt Fanny upp krupen i ett av hörnen på sängen och skakade och grät. Jag sprang dit och satte mig igämte henne och tog henne i min famn och hon borrade in ansiktet mot mitt bröst så satt vi i en halv timma.
Sen frågade hon.
- Emelie kan du sova här inne hos mig inatt?
- Ja det kan jag göra jag kommer snart jag ska bara prata lite med mamma och pappa sen kommer jag.
- Okej.
Hon kröp tillbaka ner i sägen och jag gick ner i köket där satt mamma röd gråten och orolig.
- Varför skrek hon? vad var det med henne? Varför dröjde det så länge?
- Hon hade en mardröm om allt som har hänt henne. Och det tog lång tid att trösta henne och få henne att lungan ner sig.
- Varför kan du inte säga vad det är som har hänt henne!!
- Jag säger det imorgon.
- Okej.
- Jag går och lägger mig.
Jag började gå mot Fannys rum men blev hejdad innan jag han ta första steget.
- Men vart ska du ditt rum är här nere!
- Jag lovade Fanny att jag skulle sova hos henne.
- Okej.
Jag gick upp och kröp ner hos Fanny.
Fanny kröp närmare mig. Och jag la en beskyddande arm om henne. Då började Fanny små snyfta i sömnen. Sen sov vi båda två.