Aldrig mer som förut.

Fannys perspektiv:

Jag sprang hela vägen hem, jag kände hur tårarna brände på kinderna.
När jag kom hem slängde jag av mig mina skor och sedan stack jag in på mitt rum och slängde mig i min säng och tog fram mobilen och satte på min älsklings låt som jag brukade lyssna på och när jag satt på den då började mina tårar strömma ner ännu mer och jag tänkte själv varför Ebba gjorde så mot mig vi hade varit bästisar sedan dagis.
Jag torkande tårarna och tog på mig mina skor och tog kopplet och ropade på min hund och gick bort mot lekplatsen där satt Ebba och Vera när de såg mig så packade och skrattade åt det hållet där jag stod. Då kände jag hur tårarna ännu en gång började strömma ner för kinderna jag sprang raka vägen mot skogen.
Där hittade jag en sten som jag brukade springa till när jag var ledsen. Jag tog fram mobilen och slog min storasysters nummer. (F=Fanny och E=Emelie)
E: Hej det är Emelie.
F: Hej det är Fanny.
E: Åå hej gumman vad vill du?
F: Hur mår du?
E: Jag mår bra bara lite stressad, hur mår du själv?
F: Helt okej, kunde varit bättre.
E: Okej har det hänt något? Det låter som att du gråter.
F: Det är inte en så stor grej men ja det har hänt något och ja jag gråter.
E: Du Fanny jag hade gärna pratat längre med dig men jag måste in på lektion nu.
F: Okej jag förstår.
E: Men du vi ses imorgon.
F: Gör vi?
E: Ja mamma och pappa skulle bort imorgon och då undrade dom om jag kunde "passa" dig. Och då kan vi prata mer.
F: Okej hej då.
E: Hej då.
Jag kramade om min hund hela tiden och borrade in mitt ansikte i hundens päls samtidigt som jag sa:
- Jag älskar dig du är min enda och min bästa vän.
Sedan gick jag hem. När jag kom innanför dörren så hade min mamma kommit.
- Hej mamma.
- Hej Fanny. Imorgon ska jag och pappa bort så din storasyster kommer hem.
- Okej när kommer hon?
- Hon kommer när du är i skolan.
- Kan jag inte få vara hemma när hon kommer?
- Nej du måste tyvärr gå till skolan.
Jag gick in på mitt rum och tog fram mina läxor och började jobba med dom.