Aldrig mer som förut.

Emelies perspektiv

Efter två timmar så hade Fanny fått tillräckligt med blod i sig. En läkare som hade hand om Fanny kom in till oss.
- Fanny har fått i sig tillräckligt med blod så ni får åka hem imorgon efter middag.
- Vad bra det kommer hon att gilla.
- Okej men då lämnar jag er i fred.
Efter att han gått ut ur rummet så tog jag upp mobilen och slog vårt hem nummer.
- Hej det är Emelie!
- Hej Emelie, hur är det med Fanny ?
- Hon är bättre hon har fått i sig tillräckligt med blod så att hon kommer klara sig.
- När får hon komma hem?
- Vi får åka hem imorgon eftermiddag, men hon kommer få ta medicin ett tag.
- Okej va bra men hur kommer ni hem? Ska vi hämta er?
- Nej det behövs inte ni jobbar ju så ni behöver inte tänka på det Vi löser det. Vi kan ta först tåget sen tar vi bussen den sista biten.
- Okej men ring om det inte skulle funka.
- Ja då ringer vi men måste sluta nu för nu vaknar Fanny.
- okej hej då
- Hej då.
Så la vi på. Jag gick tillbaka till Fanny. Hon hade vaknat.
- Fanny du ska få komma hem imorgon.
- Va är det sant??
- Ja det är det.
- Kommer mamma och pappa att hämta hos?
- Nej det gör dom inte för dom jobbar.
- Men hur kommer vi hem då?
- Vi tar först tåget och sen tar vi bussen den sista biten.
- Okej.
- Men du borde vila upp dig inför morgondagens resa.
Fanny kröp tillbaka ner i sängen och somnade igen. Medan Fanny sov så tog jag fram mina böcker och satt och pluggade ett tag.