När jag kom till skolan kollad exakt alla på mig och viskade till varandra.
"Undra vart hon har varit?"
"Hon tror hon är så tuff som varit borta länge"
"Hon är så himla full"
Jag hörde vad dom sa så jag sänkte blicken för att dom inte skulle se att jag grät men jag fortsatte längre in korridoren fram till mitt skåp jag plockade ut mina böcker jag skulle ha. När jag gick in i klassrummet såg jag att det bordet som man kunde sitta själv var ledigt så jag satte mig där och höll på med min mobil tills läraren kom in i rummet med dom andra eleverna efter sig. Jag satt fortfarande med huvudet sänkt så att jag tittade in i bordet.
Nu hade alla satt sig ner och läraren började prata.
- Som alla ser så har Fanny kommit tillbaka så vi kan börja med att säga välkommen tillbaka Fanny.
- Tack.
Där efter fortsatte hon att prata om annat.
Väl på rasten så var det många som kollade på mig och viskade och pekade på mig . Jag gick och satte mig på en bänk. Efter fem minuter så var rasten slut och jag gick in i klassrummet. Vi skulle ha matte nu så jag gick till en ledig ensam plats vid fönstret, jag såg att Ebba kom in igenom dörren och att hon kollade på mig.
Nu efter två timmars matte så var det lunch jag gick till matsalen och tog en talrik och tog en köttbulle och en liten potatis och gick och satte mig vid ett ensamt bord vid fönstret jag åt snabbt upp maten och dukade av mina saker och gick ut på skolgården. Jag såg att Ebba kom gående i mot mig så jag sänkte snabbt huvudet och fortsatte framåt.
- Hej Fanny hur är det?
Jag fortsatte att gå.
- Men kan du inte svara? Eller är du döv?
Jag gick vidare utan att säga ett ord.
- Du är tror säkert att du är så himla cool som har varit borta länge och varit i Lund.
Jag blev väldigt sårad av det.
- Du kan lika väl gå tillbaka till skogen och dö för du är inte så cool som du tror.
Sen tog hon upp en sten och kastade den mot mitt huvud den träffade mitt öra så det blev ett stort jack och det började blöda mycket.
När jag hörde det och hon hade kastat den stenen på mig rusade jag ut från skolan och fortsatte springa tills jag såg Emelie. Jag vände om så jag sprang in till skogen och hoppades att hon inte såg mig men ändå ville jag innerst inne att hon skulle ha sett mig.
أنت تقرأ
Aldrig mer som förut.
أدب المراهقينDet handlar om två tjejer som heter Fanny och Ebba. Men en dag så händer det något i mellan dom två. Detta är en berättelse om hur man ska behandla sina kompisar om man vill ha kvar dom i sitt liv Så jag tipsar er ta vara på varandra och tiden so...
