Kapitel 9 - Is it over?

334 8 1
                                    

Kate's POV

Jag kollade mot bilen, sen på Niall, sen Louis... Alla andra sprang iväg, åt olika håll. Jag såg hur en till polisbil kom. Jag kollade in i bilen som nyss hade kommit och det var ganska tydligt att se vilka som satt i baksätet. Det var Michael och Ashton. Jag svalde hårt, de hade följt efter oss.

Niall tittade på mig, jag tittade på honom. Sen, helt utan förvaring tog han tag i min hand igen och sprang, ja i handen, inte i handleden.

Jag sprang efter Niall så fort jag kunde, men han var mycket snabbare än mig. Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, Niall fortsatte springa och han såg för första gången vettskrämd ut. Jag tappade taget om Niall's hand och föll på marken. Han vände sig snabbt om och räckte ut sin hand mot mig. "Come on, take my hand and stand up, you'll make it" Sa han och såg bedjande på mig. Jag skakade sakta på huvudet. "No Niall, they're after you, not me... Just run" Jag tittade på honom. "No way, I can't leave you" Svarade han.

Varför kunde han inte bara springa, polisen var efter oss. Jag ville skrika åt honom att springa, men just innan jag skulle öppna munnen såg jag hur hans ögon faktiskt fylldes med tårar och han vände sig om och sprang ifrån mig.

In i skogen.

Jag låg kvar på marken och bara några sekunder senare förstod jag varför han sprang. En polis kom springandes mot mig. "Stand up" Sa han, och jag ställde mig upp, jag visste inte vad jag skulle göra.
Innan jag visste ordet av satt jag i baksätet i en av polisbilarna, bredvid Michael som satt och kollade ner på sina fötter.

Jag svalde hårt och tittade på honom, och Ashton. De såg helt förstörda ut. Men det gjorde antagligen jag också. "You left us..." Sa Michael, han tittade fortfarande inte på mig, inte Ashton heller.
Jag skakade på huvudet, visste fortfarande inte vad jag skulle säga.

"How could you...?" Fortsatte Michael och tittade upp på mig. Vad skulle jag svara? Jag kände mig hemsk... Jag var inte med på vad som hade hänt, jag ville inte ens vara här. Jag vill vara hemma. Inte i baksätet av en polisbil.

Jag tittade på Michael, han tittade på mig. "I didn't know what was going on.... We just left, I wanted you to follow but I didn't say anything..." Sa jag och tittade ner.

"You wanted us to follow...?" Hörde jag Ashton säga. "Yes.. I mean.. I maybe don't know you, But it just felt so wrong to leave..." Svarade jag. Sen var det tyst.
Polisen kom in i bilen, han sa inget. Han startade den och körde ut ur skogen. Det enda jag kunde tänka på var Niall, vart var han? Jag visste inte vad jag skulle göra.

///////////////////////////////////////

Niall's POV

Jag sprang, så fort jag kunde. Jag hade bara lämnat henne där.... På marken, polisen hade säkert tagit henne. Jag kände mig faktiskt hemsk. Jag skulle ha lyft upp henne.... Och räddat henne, nu vet jag inte vad som kommer hända. Jag fortsatte springa, för jag visste att polisen var efter mig.

Jag sprang och jag sprang. Ända till jag sprang in i någon, jag svalde hårt och kollade vem det var. Men som tur var, var det bara Harry. Vänta, varför stod han här? "Harry?" Sa jag och tittade på honom. "Niall, run. We have to run" Svarade han, jag såg i hans ansiktsuttryck att han var livrädd.

Jag hörde nån springa bakom mig, så jag vände mig snabbt om och såg att det var en polis.
När jag kollade framåt igen såg jag att Harry hade börjat springa. Så jag sprang efter honom.

///////////////////////////////////

Calum's POV

Jag visste inte vart jag var, eller vad som hände. Men jag sprang, i skogen. Jag hörde ett ljud och sprang mot det. Nu i efterhand kanske det inte var en så bra idé, tänk om det var en polis eller typ.. den där stora björnen?

Men det var det inte.

Det var Luke, han stod och ropade på hjälp, alltså jag måste säga att han inte hade den bästa lösningen på problemet.
"Luke! Run!" Skrek jag åt honom när jag sprang förbi, och han lyssnade faktiskt. Han sprang efter mig. Men vart skulle jag springa?

///////////////////////////////////

Kate's POV

Vi hade kört ett bra tag nu, och jag kände igen mig. Vi var snart vid mitt hus. Jag vet det eftersom man bar tvungen att köra förbi det om man skulle till polisstationen, det hade kört förbi några polisbilar förr vid mitt hus.

Jag svalde hårt, vad skulle de göra?
Vi körde förbi mitt hus och jag hann just så pass se det. Ååh vad jag längtade hem.
Vi körde till polisstationen och vi klev ur bilen. Jag kollade på Michael och Ashton, och de kollade på mig. Polisen sa åt oss att gå in och en annan polis gick bakom oss.

De ledde oss till en cell... skulle de låsa in oss?
Efter ungefär tio minuter kom en polis och sa åt mig att komma, vad skulle de göra nu då?
Jag gick efter polisen och vi gick in i ett litet rum, jag var livrädd. Vad skulle hända?

En polis pekade på en stol, "Please sit down" sa han och satte sig själv ner på en stol mittemot mig. Jag satte mig ner.
"Have you been working with these guys?" Var det första han sa. Jag lutade huvudet bakåt och tittade upp i taket och mumlade "No...".

"Excuse me?" Sa han och tittade på mig, jag tittade på honom och sa "No" igen. "Why were you there, then?" Sa han och tittade frågande på mig. Jag svalde hårt. Skulle jag verkligen säga att de hade kidnappat mig? De hade ju det... men om jag sa det skulle jag aldrig få se Niall igen..

Mina ögon fylldes med tårar, jag orkade inte mer. "They... They kidnapped me.." Sa jag och tittade ner på golvet. "They did?" Sa han, han kollade fortfarande på mig. "Mhm..." Jag kollade inte upp, jag ville inte, jag orkade inte.

"I know these guys are dangerous, how long have you been there?" Jag öppnade munnen för att svara när jag hörde nån skrika utanför rummet. Jag kollade upp mot dörren och den öppnades.

"We need help" Sa polisen som hade öppnat dörren. "What is it?"
Jag såg att det stod nån bakom polisen och kollade på personen. Det var Niall...

Jag svalde hårt och kollade ner igen. "Okey, just give us five minutes?" Sa polisen i rummet. "Fine" Sa den andra polisen och stängde dörren igen.

• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)Where stories live. Discover now