• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)

Kapitel 7 - It's real

Men om Niall hade stalkat mig... varför hade jag inte märkt det? Jag menar, jag fattar att man försöker gömma sig. Men ändå, jag måste ju ha sett honom. Och hur hade han klarat sig undan polisen? Han är ju efterlyst överallt! Det kan ju inte ha varit så lätt att gömma sig heller...

Jag hade varit här i fyra dagar, utan att nån hade dödat mig. Jag trodde att jag skulle ha varit död nu... Tänk om Niall inte hade sett mig? Jag känner ändå att han brydde sig om mig. På nåt sätt... Annars hade jag varit död, helt klart.

''Fine, we gotta get to work'' Sa Zayn. Jag var kvar i köket. Niall stod fortfarande bredvid mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var rädd och förvirrad.

''Wh-what are we going to do...?'' Sa jag tyst. Innan jag hade fått ett svar öppnades ytterdörren och Calum, Michael, Ashton och Luke kom in.
"Hey Niall!" Hörde jag Michael, som inte hade grönt hår längre, nu var det lila. Jag tittade ner, bara för säkerhets skull.
"Michael, I see you've dyed your hair again" sa Niall och flinade. Michael knuffade honom lätt på axeln.
"And see who's still here! Little Kate" Jag antar att det var Calum som sa det. Jag tittade upp, ja, det var Calum.
"And she's still so shy, you have to work on that" Sa Luke och skrattade. "Yeah! Or else it's over for all of us, ok!?" Sa, nästan skrek Ashton åt mig. Jag tittade ner igen.
"Don't scream at her!" Hörde jag Niall skrika åt Ashton.
"Woah, calm down Horan" Sa Ashton och backade två steg. "Yeah, what's the matter?" Sa Zayn. Jag kollade tvärt upp och såg att Niall var arg...

----------------------------------------
Niall's POV
Jag stod och kollade på Ashton, han fattar väl ändå att han inte bara kan skrika sådär? Tänk om nån hade hört honom? Och Kate ÄR faktiskt en av oss nu, han kan inte behandla alla som han vill.

"Seriously calm down" Sa han och kollade på mig. "What if someone heard you!? And you can't treat everyone like you want to! She's one of us!" Hörde jag mig själv säga. Jag tittade ner på Kate, hon var kortare än mig... Hon tittade ner på golvet som vanligt. "Fine, Fine" Sa Ashton och fortsatte backa.
"You've got the map or what?" Sa Harry och kom fram till dem.
"Yup, here it is" Sa Calum och gav Harry en karta. Harry tog den och gav den sedan till mig. Äntligen.
Jag kollade snabbt på den sen la jag den på bordet bakom mig. "Tell me why we're going to rob the bank again?" Sa Luke. "Because we need the money, dumbass" Hörde jag Louis säga. "Why?" Jag himlade med ögonen. "So we can get outta here! We can't stay in London forever!" Sa jag och plötsligt såg jag hur Kate's ansiktsuttryck ändrades.
----------------------------------------------
Kate's POV
London... Vi är i London. Vi är kvar i samma stad som jag bor i. Killarna skulle råna en bank.... Vänta.. Jag också? Vad skulle jag göra? Jag vet inte hur man gör sånt här... Jag tittade upp igen.
"Ok, we have to plan this before we get to work" Sa Niall och harklade sig. "Tomlinson and Hemmings.. You're going to guard one door" Sa han och pekade på Louis och Luke. "And then you others can go and just take as much money as possible and.." Han stannade mitt i meningen. "Me and Kate will guard the other door" Fortsatte han.

Jag skulle seriöst hjälpa nio stycken personer att råna en bank.. Jag var vettskrämd. Tänk om polisen kommer? Tänk om nåt går fel överhuvudtaget?
Timmarna gick och det började bli mörkt ute. Alla gjorde sig klara och vi lämnade huset/stugan.
Zayn åkte med Calum, Michael, Luke och Ashton.
Jag fick för första gången slippa sitta i kofferten. Jag satt istället ihoptryckt mellan Liam och Harry.
"You ready?" Sa Harry och flinade. Jag tittade ner. Nej, nej jag var verkligen inte redo. Inte alls. Jag kan inte bara hjälpa till att råna en bank!
Jag kände hur huvudet dunkade och jag blev yr. Jag kunde inte svimma igen, så jag satte handen på huvudet och blundade. Det hjälpte inte. "What? Nervous?" Sa Louis från framsätet och skrattade. Han fick inget svar.
Bilarna stannade ute i en gränd. De drog ut mig ur bilen. Jag kände igen mig. Alla började gå och jag funderade om jag skulle stanna och se om de ens märkte att jag inte följde med.

Men det gjorde Niall.

Han tog tag i min handled, som vanligt, och drog mig med honom. Jag orkade inte kämpa emot. Jag gick som om han inte ens höll fast mig.
Vi stannade utanför en dörr på baksidan av banken och Michael öppnade dörren med en kofot. Vi gick in.
Inget hände.
Luke och Louis sprang fram till ingången och tittade ut mot den tomma gatan. Ja, gatan var tom. Jag såg en klocka och insåg att klockan var 04.00.
Jag hörde ett ljud och hoppade till. Jag svalde hårt. Tänk om nån såg oss?

(A/N: Tack för att ni läser, det betyder mycket 😊)