Kapitel 23 - Back where I was before

171 5 0
                                    

A/N: JAG VILL BARA SÄGA TACK FÖR ATT NI LÄSER MIN FANFIC OMG JAG ÄR SÅ GLAD 1,14 K!????!????!!? 😄 TAAAAAACK!

Niall's POV

Dörren öppnas sakta och jag ligger stilla på golvet.
"Hello?" Hör jag en man säga. Jag känner igen rösten. Det är samma polis som arresterade mig för två år sedan.
Om han ser mig är det slut, då hamnar jag i fängelse igen.
Tillbaka där jag var förut.

Jag andas så tyst som möjligt och jag hör Liam skrika från källaren.
När jag hör polisens tunga fotsteg in i korridoren rullar jag under soffan så tyst som möjligt.
Han får inte hitta mig.

Det skulle betyda att han skulle bli befordrad, och jag hatar den killen. Det skulle också betyda att jag skulle hamna i fängelse igen och jag vill inte dit igen.
Jag försöker bli en bättre person.
Det kommer gå, om jag bara hittar Kate igen.

Jag hör Liam och polisen prata med varandra och sen hör jag att de går ut och jag antar att Liam sitter i polisbilen nu. 1 av 5 stycken hämtade. Vem står på tur? Niall Horan.

Jag tittar runt och inser att mitt gömställe inte är det bästa. Hur många ungar gömmer sig inte under soffan när de leker kurragömma? Han kommer hitta mig. Han kommer ta mig till fängelset. Han kommer låsa in mig och jag kommer att stanna där i minst 3 år. Vad ska jag göra?

Jag hör hur dörren öppnas igen och jag fattar att han kommer hitta mig. Stegen kommer allt närmare och han befinner sig nu i köket, vad han inte vet är att personen han letar efter just nu kan se hans skor två meter framför honom. Han vet inte att jag är här, än. Seden ser jag hur han kommer allt närmare. Jag grips av panik men sen ser jag att han sätter sig på soffan med fötterna rakt framför mig.

Vad ska jag göra? Ska jag stanna här tills han hittar mig? Eller ska jag ge upp och visa mig för honom och låta honom ta mig till polisstationen. Hur jag är gör vet jag att det är där jag kommer sova inatt, för jag vet att han kommer hitta mig, förr eller senare.

////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Kate's POV

Vi måste stanna här i en vecka, jag, Calum och Luke. Och jag måste sitta i rullstol och Calum och Luke bråkar gång på gång om vem som ska skjutsa mig. Calum mår redan mycket bättre, fast han behöver fortfarande bandaget runt huvudet och Luke har bandage för näsan tills det är bra. Doktorerna bestämde sig för att låta mig, Calum och Luke sova i samma rum på grund av att de behöver så många lediga rum, vi känner varandra och det blir lättare att kontakta en doktor om något händer.

Just nu sitter vi i kafeterian och dricker vatten. Calum och Luke diskuterar om vem som ska skjutsa mig tillbaka till rummet sen, och jag sitter och skrattar tyst. "I think I should be the one to take her to the room" Säger Luke men Calum bara skakar på huvudet. "You took her here, so I should be the one to take her back to the room later" Säger han och Luke ser förvånad ut.

"I do at least not have a concussion" Säger han och Calum suckar. "Guys..." säger jag tyst men ingen av dom hör mig, de är alldeles för upptagna med sin diskussion. "Guys" Säger jag lite högre och båda tittar på mig. "Is something wrong?" "Are you hungry?" "You want me to take you to the room, don't you?" "Should I call for a doctor?" "Are you okay?". De överöser mig med frågor och jag fnissar tyst. "No, I was just gonna say that I want Calum to take me back to the room later" Säger jag och Calum ler.

"Hey! What about me???" Säger Luke förvånat."I want you to carry my water bottle" Säger jag och ler retsamt. "Fine" Säger han och låtsas gråta. Jag måste säga att Luke och Calum är idioter, men de är snälla idioter, så det är lugnt.

Vi sitter och pratar i ungefär 15 minuter till, sen bestämmer vi oss för att gå tillbaka till rummet och se på en film. Calum ställer sig upp och skjutsar mig in i rummet. Luke följer efter med min vattenflaska i handen. Vi startar filmen och sen somnar jag.

//////////////////////////////////////////////////////////////

Niall's POV

Det har gått en timma och polisen har fortfarande inte hittat mig. Det kanske inte var ett så dåligt gömställe iallafall. Han är inte ens kvar i köket. Jag hör hans fotsteg i vardagsrummet och sedan hör jag en smäll. Jag vet inte vad han gjorde, men smällen skrämde mig rejält.

Han kommer tillbaka in i köket och han står framför soffan.

"Niall" Hör jag hans mörka röst säga och jag sväljer hårt för att få bort klumpen i halsen. "I know you're there" Fortsätter han och jag suckar. "Come out" Beordrar han mig och jag kommer sakta fram under soffan. Han tar tag hårt i min handled och drar mig till polisbilen. Han sätter sig i förarsätet och kör till polisstationen... Tillbaka där jag var förut...

• Is this Real? • ~ Swedish fanfic N.H (Avslutad)Where stories live. Discover now