A love story - Drarry (Harry Potter FanFiction) SVENSK

Kapitel 23 - What goes around comes around

VARNING: explicit innehåll om sex

Draco Malfoy har alltid sett sig själv som lyckligt lottad i livet, men just idag är han säker på att det finns en förbannelse över honom. Klockan är halv nio på morgonen och hittills har allt gått fel. Han har tagit på sig sina klädnader ut-och-in, han har snubblat över sin väska och slagit sig så illa att han tror att hans hand är bruten och som grädden på moset har han spillt sitt morgonté över hela bordet i Stora salen. Han är i färd med att hälla en ny kopp till sig själv när ugglorna kommer in. En svärm av ugglor flyger in över Slytherinbordet och Draco ser sin familjs uggla komma farande. Det här bådar inte gott.

Ugglan landar på hans axel och ser strängt på honom med sina gula ögon innan han droppar av ett brev till Draco. Draco vet att det är illa när det inte finns ett minsta litet paket till honom, som det alltid brukar göra. Han river upp kuvertet och ser sin fars handstil i ett långt brev.

Draco,

jag har idag fått reda på, från en kollega på ministeriet, att du totalt ignorerat min order till dig som vi kom överens om för ett par veckor sedan. Jag poängterar till dig hur viktigt det är att vi nu håller en enad front som familj av många olika anledningar, och därför säger jag igen att du inte är tillåten att träffa den pojken någonsin igen. Om detta inte följs har jag och din mor ingen annan utväg än att ta dig från Hogwarts, vilket är det sista vi vill göra.

Vår familjs standard är mycket större än en ung kärlek och du vet hur mycket Potter har åsamkat under sin tid på skolan. Att umgås med blodsförrädare och sådana som inte sympatiserar med ministeriet passar sig inte för en renblodig pojke som du i din situation och jag råder dig att hitta en flicka som du hellre kan passa ihop med. Om jag så mycket som hör namnet Potter igen kommer det konsekvenser.

Jag och din mor är mycket besvikna på dig och vi vill inte att du trotsar vad vi säger till dig.

Hälsningar

Lucius Malfoy

Dracos ögon tåras. Han visste att detta skulle komma men ändå är han chockad och ledsen. Han vet att hans far har rätt, det är inte logiskt att de ska vara kära i varandra, men Draco kan inte hjälpa det. Han behöver Harry, behöver hans kärlek som Draco aldrig fått från någon annan. Hans hela liv har varit att vara stark, att vara vuxen, att aldrig gråta, att aldrig visa känslor. Inte ens hans egen mor har någonsin visat starka känslor gentemot honom, aldrig har hans föräldrar deklarerat sin kärlek till varandra. Draco har insett när han är med Harry att han har känslor och att han har rätt till dem.

Draco tittar ned i sitt brev igen och en ensam tår glider ner och fläckar pergamentet. Dra honom ut ur Hogwarts? Draco kan inte riskera det. Han tittar snabbt omkring sig för att se om någon har sett hans tårfyllda ögon men allas ögon är vända någon annanstans. Draco följer deras blickar och ser Harry som står i dörren. Det hörs viskanden och busvisslingar och snart vänds ögonen mot Draco. Draco tar snabbt brevet i handen, överger sin frukost och flyr mot dörren, rakt mot Harry. När han kommer fram till Harry, som ser skrämt på Draco, är det som att hans kropp tar över. Dracos armar kramar om Harry, mitt framför alla, mitt i Stora salen. Han hör att det jublas och skrattas runt dem men han bryr sig inte, och Harrys armar håller honom hårt om ryggen.

- Jag älskar dig, mumlar Draco och försöker att inte gråta och Harry stryker honom bara över ryggen, varmt och välkomnande.

Det känns som att de står där i en evighet, men det är bara sekunder. Harry drar Draco åt sidan, bort från alla stirrande ögon, och han håller i Dracos hand ända fram till Vid-behov-rummet, som de nu är familjära med.

- Visa mig ditt rum igen, säger Harry och trycker Dracos hand. Draco koncentrerar sig hårt på känslan, på rummet, och han märker knappt att dörren öppnas och de går in.

När dörren stängs bakom dem börjar Draco gråta på riktigt. Han klamrar sig fast vid Harry, en typ av panikgråt som han aldrig fått lov att utöva förut. Harry bara viskar i hans öra att det är okej, frågar vad som hänt och försöker få Draco att lugna ned sig. Tillslut har Dracos gråt mynnat ut i tysta snyftningar och han ger brevet, som nu är ihopskrynklat i hans hans, till Harry.

Harry läser under tystnad och hans ögonbryn rynkas mer och mer för varje sekund som går förbi. Draco snyftar tystlåtet och biter på en nagel. När Harry är klar släpper han bara ned brevet på skrivbordet bakom sig och tar Draco i sina armar igen. De kysser varandra mjukt och försiktigt, en tyst försäkring att allt kommer att bli bra. Fastän de båda vet att det här är slutet på dem två, slutet på en romans som aldrig hade potential att lyckas. Draco drar sig snart iväg från Harry, skulden brännandes i hans bröst.

- Förlåt. Jag önskar att jag kunde gjort mer— börjar Draco, men Harry tystar honom med handen.

- Kan jag bara få ha dig de här sista minuterna vi har kvar? Frågar han tystlåtet och Draco nickar sorgset.

Harry kysser Draco igen, mer passionerat, och Draco trycker desperat sin kropp mot Harrys. De hamnar i Dracos säng och Harry jobbar med att få av Dracos klädnad medan han glider ur sin egen. När de är bara i boxers fortsätter de där varma, mjuka kyssarna och Harry letar sig nedåt mot Dracos skrev. Draco nickar bara när Harry ber om tillåtelse att komma honom ännu närmare och Harry drar långsamt av Dracos sista klädesplagg. Draco ser hur Harry drar efter andan och han rodnar djupt, tanken på vad som komma skall djupt inpräntad i hans hjärna. Såhär långt har de aldrig kommit förut.

Draco kommer nästan när Harrys tungspets försiktigt smeker hans innerlår och hans höfter rycker till mot Harrys ansikte. Harry ler lite och Draco rodnar om möjligt ännu mer. Harrys hand har nu tagit ett fast grepp om Dracos penis och han drar den upp och ned som för att testa hur Draco reagerar.

- Får jag? Frågar Harry med ansiktet otroligt nära Dracos skrev, och Draco nickar entusiastiskt.

Draco kan inte tro ljudet som kommer ur hans mun när Harry försiktigt låter sin tunga smeka över Dracos penis. Han är så nära att komma redan och de har inte ens börjat. Harry tar försiktigt toppen in i sin mun och experimenterar med att föra sin tunga över den hårda, utspända huden där. Draco tror att han snart svimmar.

I vad som känns som flera timmar suger Harry av Draco och snart stönar de båda i takt, Harry med sin hand i sina egna boxers och Draco med sin penis i Harrys mun. Ett sug i Dracos nedre mage får honom att inse att han snart inte klarar mer stimulation och han stönar utdraget innan han får fram:

- Harry, kommer komma.

Harry bara fortsätter med sin takt och när han tar Draco så långt han kan stelnar Draco till och kommer, stjärnor uppenbarar sig för hans ögon och han sjunker i vad som känns som ett stort fluffigt moln i takt med att Harry sväljer och kommer själv.

De ligger där, andas djupt och tittar på varandra en stund. Klockan tickar på Harrys armbandsur och sakta men säkert börjar Draco bli medveten om situationen runt dem. De börjar snart klä på sig, den tjocka tystnaden som ett täcke över dem. När Draco tar på sig sin slips och knäpper den sista knappen i sin klädnad så öppnar Harry munnen.

- Jag älskar dig.

- Jag älskar dig mer.

- Lova att du tar hand om dig, säger Harry allvarligt.

- Jag lovar. Jag kommer aldrig att glömma det här, svarar Draco, rösten tjock av gråt.

Harry nickar bara. Med tårarna brännande bakom ögonlocken går Draco ifrån sitt pojkrum, lämnar Harry och ger sig av mot sin lektion. Han måste vara stark. En Malfoy.

A/N: Det här var nog det sorgligaste kapitlet, men också det mest explicit kapitlet jag någonsin skrivit! Vad tycker ni? Är det för mycket eller bra? Jag kommer inte att uppdatera lika ofta som förut då jag har skolarbeten åt höger och vänster samtidigt som jag någorlunda försöker leva studentliv, men jag hoppas på att få ut kapitel då och då! KRAM till er alla!