A love story - Drarry (Harry Potter FanFiction) SVENSK

Kapitel 16 - Runaway

Draco springer så fort som benen bär honom. Faktiskt, så är han förvånad att benen bär honom fortfarande. Han föll mot en säker död, blev räddad och kysste Harry Potter inom loppet av tio sekunder. Ganska imponerande att Draco fortfarande inte har blivit till en enda pöl på marken.

Det är först när han kommer in i slottet som han saktar ned stegen och han känner hjärtat slå i halsgropen. Han skakar så kraftigt att han har svårt att hålla i kvasten, än mer hålla sig upprätt. När han tillslut kommer in i uppehållsrummet kollapsar han direkt på golvet framför Pansy och Blaise och hinner bara se deras chockade ögon innan han svimmar av.

- Malfoy!

Han vaknar av att någon daskar honom på kinden med handen. Hans ögon försöker fokusera en stund och sedan ser han professor Snape som står över honom. Draco ligger fortfarande på den mjuka, gröna mattan i uppehållsrummet, och rummet är så gott som tomt förutom Blaise, Pansy och Snape. Hans kvast ligger fortfarande bredvid honom och han dryper av svett. Han kippar efter andan och kommer upp i sittande position mot en fåtölj.

- Vad hände, Draco? Frågar Pansy oroligt. 

- Jag... jag föll av kvasten, säger han och hör på sin egen röst hur liten han låter.

- Och du är ju inte död, så va hände sen? Frågar Snape.

Draco ser sig själv som i en dröm, hur han föll från himlen, hur Harry hindrade fallet och hur Harry... Nej.

- Potter var kvar där på planen. Han gjorde en nedsaktningsbesvärjelse för att hindra fallet.

De alla ser misstänksamt på honom.

- Du är i chock, Malfoy, säger Snape barskt och Draco viftar avfärdande  med handen.

- Jag är okej, bara trött, protesterar Draco.

- Vi tar dig till sjukhusflygeln för att åtminstone få lite choklad, säger Blaise och Snape nickar. 

- God idé, Zabini.

Draco orkar inte protestera mer och han stödjer sig mot Blaise och Snape hela vägen till sjukhusflygeln.

- Mr Malfoy har fått en chock. Han föll av kvasten. Han hade dock tur, Potter var där och saktade fallet, men han behöver vila, säger Snape till madam Pomfrey och hon nickar.

- Den här vägen, Mr Malfoy, om du kan gå.

Draco nickar och hör hur Snapes steg tonar ut när han avlägsnar sig från rummet. Blaise och Pansy ser oroligt på honom när han sätter sig på en av de vita sängarna i flygeln. Han försöker att se lite mindre svag ut men han känner sig förfärlig. Madam Pomfrey ger honom en varm kopp med något som luktar gott och en chokladbit.

- Sådär. Om några minuter känns det bättre. Du bör äta något mer och sova, säger hon och försvinner iväg. 

Draco nickar och smuttar på den varma drycken. 

- Ni kan gå, säger han till Pansy och Blaise och de ser lite osäkra ut, men hör i Dracos tonfall att han menar det. Ibland kan det vara bra att ha vänner som respekterar en, tänker Draco när de gått. 

Draco sitter och smuttar lite på drycken, som är väldigt varm, och tänker sig bort. Tänk om han bara kunde få ha en timme med Harry. Bara en timme där han känner sig älskad, omtyckt, där han känner sig som en helt annan person. En bra person. Han känner sig som en bra person med Harry. Inte som en Malfoy, som är tvingad av sin pappa att vara straight.

- Hej, säger plötsligt någon och Draco spiller sin varma dryck över hela sitt skrev. Han svär ett par tretton gånger och tittar upp. Astoria Greengrass. 

- Bra jobbat, Greengrass, muttrar Draco surt och hon ler lite.

- Förlåt! Säger hon men fnissar lite. 

Draco kan inte låta bli att skratta lite också. Om hela hans inre lår inte skulle bränts så kanske han skrattat åt det mer. Det är i de här situationerna han önskar att han hade lyssnat mer när hans mamma gjort rengöringsförtrollningar.

- Hur mår du? Jag mötte Pansy och hon berättade. 

- Bättre nu. Lite uppskakad men det är okej. 

- Jag tog med lite mat från Stora Salen, säger Astoria och räcker fram en tallrik med så mycket mat att det nästan svämmar över. 

Draco ställer ned den nu tomma koppen på nattduksbordet bredvid sig och inser med ens hur hungrig han faktiskt är. Han ler tacksamt mot Astoria och hon ler tillbaka.

- Jag måste gå nu, vi tredjeårselever får inte vara uppe längre än till åtta i korridoren. Vi ses, Draco! Säger hon och Draco, som har munnen full, vinkar bara efter henne när hon går. 

Han får ungefär fem minuter med lite lugn innan dörren till salen öppnas igen. Draco tittar upp och möter ett par gröna ögon bakom runda glasögon. Han sväljer pumpapastejen som han har i munnen och sätter sig upp rakare. Vilket inte hjälper när han minns den stora fläcken mellan hans ben som ser ut som att han kissat på sig. När Harry kommer närmare blir Draco medveten om sig själv och han drar handen genom håret och försöker rätta till klädnaden så att fläcken inte syns.

- Hej.

Draco kan inte få fram ett svar. Han sväljer igen, för det känns som om pumpapastejen har fastnat i halsen.

- Hur mår du? Frågar Harry så ömt att Draco får hjärtstillestånd. 

Draco känner hur kinderna hettar och han försöker verkligen få ut ett svar, men det är som att om han öppnar munnen kommer han i misstag säga något som han ångrar.

- Jag tänkte bara att jag skulle se hur det gick för dig. Du måste blivit hela chockad, fortsätter Harry och hand ögon ser bekymrat på Draco på ett sätt som ingen förut sett på honom. 

- Jag... jag mår fint, får Draco fram med röst som en kråka.

- Jaha, ja, bra. Fint! Stammar Harry fram, uppenbarligen chockad över att Draco sagt något. 

Harry står kvar där och väger lite på ena foten. Draco ser i ögonvrån hur han betraktar honom. Draco hoppas bara att han inte tittar ner mot Dracos skrev, för det ser verkligen inte bra ut, och åh nej, varför börjar han tänka på att Harry Potter tittar på hans skrev?! Hans kinder hettar ännu mer och han försöker diskret dra ned tröjan över det området, men han tror inte att han lyckas så bra, för när han tittar upp så flinar Harry lite.

- Jag... öh... jag spillde, mumlar Draco generat.

Harry ser på Dracos skrev och upp igen och sedan kommer det. Det där okontrollerade skrattet som man inte kan stoppa. Det bubblar ur Draco och ur Harry och tillslut fnissar de som småbarn, hopvikta av skratt.

- Sluta! Säger Draco och håller sig om magen medan han försöker andas. 

De skrattar ett tag till efter det, men så tystnar de. Harry sträcker fram handen mot Draco och Draco tar den utan att tänka.

- Vill du rymma med mig? Frågar Harry och innan Draco hinner fundera nickar han, reser sig och följer med Harry ut ur salen.

// AN: Woooow. Ett till kapitel kommer senare ikväll :)

Edit: imorgon!