A love story - Drarry (Harry Potter FanFiction) SVENSK

Kapitel 7 - Lösningar

Veckan fortsätter som den började, men den är långt ifrån lika spännande. Harry och Draco ignorerar varandra precis som de gjort alla andra år och allt är tillbaka till det normala. Typ...

Det finns några saker som absolut inte tillhör det vanliga för Harry. Mitt i att slåss med Monsterboken om Monster, att få Ron och Hermione att sluta käbbla och att sitta uppe halva nätterna och skriva uppsatser så är Harrys hjärna helt och fullt ockuperad av Draco Malfoy. Han har försökt tänka på annat, ja, till och med på andra, men ett visst flin och en viss nyans av vitblond vägrar lämna hans tankar längre än några minuter i sträck. Harry börjar fundera på om han håller på att bli galen. Han har till och med gått så långt att han funderat på att be Hermione och Ron om råd i Draco-träsket. 

- Är du säker på att du mår bra, Harry? Frågar Hermione oroligt när Harry har tappat fokus från sin mat igen. De sitter i Stora Salen och äter och Harry har zonat ut totalt, för ungefär tredje gången den här middagen.

- Faktiskt... Jag skulle behöva er hjälp med något. Kan vi prata enskilt?

Hermione nickar ivrigt, fortfarande oroligt dock, och Ron ser lite rädd ut. Harry klandrar honom inte, för när man varit med om så mycket olika äventyr tillsammans är kanske inte Harrys ordval de bästa.

- Jag lovar, det är inget farligt den här gången. Inga spindlar inkluderade, tillägger Harry med ett litet skratt och Hermione skrattar också till. Ron rodnar lite, men pustar lättat ut.

***

De tre vännerna sitter tillsammans i uppehållsrummet när Harry bestämmer sig för att börja prata. Han har egentligen lovat Draco att ingen skulle få veta, men Draco gav honom hopp innan han svek Harry och Harry behöver hjälp. Han behöver råd.

Harry harklar sig nervöst. Nu kör vi, tänker han.

- Eh, ja... Jag har inte riktigt varit så säker på allt det här, och jag vill inte att ni säger något förrän jag är klar med att berätta. Även om detta är helt galet, säger Harry försiktigt. Ron och Hermione nickar och Harry fortsätter:

- När jag och Dra- Malfoy, rättar han sig, hamnade i sjukhusflygeln efter Snapes lektion, så började vi prata lite.

Harry ser redan där de förvånade och förebrående blickarna som hans två bästa vänner ger honom, men han låtsas inte om dem. Han måste fortsätta och han måste berätta det här. Harry berättar om sjukhusflygeln, om jullovet och om Dracos generade min när han bad om hjälp med läxorna, och tillslut kommer han till den första kyssen utanför portarna.

- Och ja, han kysste mig. Och jag kysste tillbaka, säger Harry avslutningsvis.

Harry ser chocken i sina vänners ansikte. Rons ansikte har antagit samma färg som hans hår och Hermione tittar på honom som om hon inte tror att det är sant. Harry ler lite svagt åt deras reaktioner och nu kan Ron uppenbarligen inte hålla sig längre.

- Är du helt galen?! Visk-skriker han, för de försöker hålla tonen nere när de sitter i uppehållsrummet, omringade av andra elever.

- Vi fick ett bra ögonblick. Det kändes bra, säger Harry med en axelryckning.

- Det kändes bra?! Har han förhäxat dig, Harry? Att kyssa Malfoy är lika med att kyssa Jättebläckfisken! Faktiskt, så skulle jag föredra bläckfisken framför den där själviska, fega kackerlackan! Säger Ron och Harry försöker tysta ned honom med en blick.

De sitter där tysta ett tag till. Hermione är nästa person att öppna munnen.

- Så... Är ni typ ett par nu? Frågar hon, fast Harry ser att det tar emot för henne att säga det. Ron gör en äcklad min och Hermione puttar till honom i sidan.

- Ronald, skärp dig! Det är Harrys val vem han väljer att kyssa!

- Faktiskt, så kommer jag nog inte kyssa honom så mycket mer. Vi började bråka häromdagen.

Och Harry berättar om bråket och om Dracos kalla min och hur de inte har pratat sedan dess.

- Men Harry, du måste prata med honom! Utbrister Hermione när Harry är klar och Harry tittar chockat på henne.

Hermione rodnar lite åt att hon blivit så fast i historian, men öppnar sedan munnen igen.

- Ni kan inte bara sluta såhär! Det är ju uppenbarligen något mellan er, och om du gillar honom (Ron gör här ett ljud som låter misstänkt mycket som en blandning mellan en hostning och en fnysning) så måste ni prata om det här! Eller hur, Ron?

Harry tittar bönfallande på Ron och tillslut släpper Ron garden.

- Hermione har rätt, Harry. Jag gillar inte alls att du... Ja, att du är med honom, men om det är det du vill så måste ni faktiskt prata. Bara jag inte behöver prata med honom så är det okej, säger han med ett litet leende.

Harry ler tillbaka, nervöst. Han behövde råd, och nu har han fått det. Nu måste han bara prata med Draco, igen. Och något säger honom att det inte kommer att bli lätt. 

// OMG, I'm back guys! Helt otroligt att så många har läst, kommenterat och varit aktiva. Kändes jättekonstigt att börja skriva igen men jag är helt klart tillbaka. Vilka är taggade på en till del imorgon? :)