Kidnapped

Del 78.

MADISONS POV

Jag kollade runt i det lilla hotellrummet Hector hade varit så snäll och låst in mig i. Jag måste ha en plan, och det fort. Jag stod inte ut en sekund till här, jag vill bara hem.
Jag kollade snabbt ut genom hotellfönstret och fick genast en plan. Det var en lång väg till marken då jag var högt upp. Jag tog fort tag i alla lakan och gardiner i rummet och slet av dom. Fort knöt jag ihop dem till ett långt rep och öppnade det stora fönstret. En varm bris träffade mitt ansikte och håret flög bak.

Jag kastade ut det långa "repet" och band fast det vid sängstommen. Jag drog i repet några gånger för att vara försäkrad på att den inte skulle gå av. Jag klev upp på fönsterbrädan och kollade ner och fick fjärilar i magen. "Kolla inte ner Madison, vad du än gör. Kolla inte ner." Viskade jag tyst för mig själv. Jag klängde mig fast vid repet och gled ner lite. Jag gled ner lite till och nu plötsligt gled jag fort ner för det långa repet utanför folks balkonger. Mina händer brändes och fick mig att släppa repet, jag föll fritt med höga skrik. Tills jag landade på något. Jag öppnade mina ögon och hade svårt att andas där såg jag att jag hade landat i Garsiv, den persiska maffians ledares famn. Jag skrek fort till och ramlade baklänges. Han reste sig upp från sin stol då allt han hade på sig var en handduk runt hans midja.

Jag backade långsamt på balkonggolvet och kollade på honom. Jag var nästan mer rädd för honom än vad jag var för Antonio.

Han satte sig igen och satte en cigarett i sin mun som han tände. "Du behöver inte vara rädd för mig" sa han och blåste ut. Jag svarade inte utan fortsätta att bara kolla på honom. "Jag visste inte vem du va" fortsatte han. Han kollade på mig en stund som att han ville att jag skulle säga något. "Säg något!" Sa han irriterat. "Jag har inget att säga till dig" sa jag bitchigt och ställde mig upp. "Kanske hur du föll i min famn?" Frågade han. "Bry dig inte" svarade jag och öppnade balkongdörren och gick in i hans dörr och var påväg till dörren. Jag hade en stark känsla av att någon skulle greppa tag i min arm, men ingen gjorde det. Jag kollade fort bak och såg Garsiv bara sitta på balkongen och fortsätta röka. "Whatever" viskade jag för mig själv och skulle precis öppna dörren när plötsligt höga skott hördes.

Jag vände mig fort om och såg Garsiv springa med händerna över huvudet från balkongen in till mig. Han tog fort tag om min arm medans fler skott hördes och nästan träffade oss. Han drog med mig ut genom dörren och in till hotell korridoren där maskerade män stod med aoutomatvapen riktade mot oss. Fort drog han mig in i rummet igen och låste dörren. Flera skott träffade dörren som nu hade flera stycken hål i sig.
"Kom" sa han och drog med mig till sovrummet där han öppnade fönstret. Inga vapen eller kulor i sikte där. Han lyfte upp mig vilket förvånade mig ganska mycket. Han måste vara jätte stark..äsh...koncentrera dig på att inte få dig själv mördad nu bara.
Han lyfte upp mig och satte mig på kanten av fönstret. "Du måste klättra ner" sa han och puttade mig smått. "Va? Är du helt galen!?" Fick jag ur mig, "Du lyckades landa rakt på mig om du inte kommer ihåg? Gör det igen!" Sa han och tillslut puttade mig. Jag lät ut ett litet skrik men lyckades hålla fast om en tegelsten som stack ut lite. Jag började göra min väg neråt, inte riktigt säker på vart jag trampade och när jag skulle få en kula i mig. Garsiv kom strax efter mig och vi lyckades hoppa ner på någon annans balkong. Vi sprang genom det lilla hotellrummet och ut till hotellkorridorerna. "Ta hissen och hitta Hector" sa han och puttade in mig i hissen. "Men du då?" Frågade jag. "Jag klarar mig. Jag är inte en gängledare för ingenting" sa han och log smått och tryckte på hissknappen. Hissdörrarna stängdes och Garsiv försvann bakom dom.
Den lugna musiken som spelades i hissens högtalare gjorde mig bara mer nervös. Tillslut öppnades dörrarna och jag sprang fram till Hector som jag såg stå och prata med några servitriser. "Hector!" Skrek jag och sprang fram till han. "Va? Sa jag inte till dig att stanna på ditt rum!?" Sa han irriterat. "Jo, men du måste lyssna!" "This better be good" sa han och krossade sina armar och väntade på ett bra svar. "Okej, så jag smög ut genom hotellrummet, landade i den persiska gängledarens famn och sen blev vi beskjutna av prick skyttare med automatvapen.
Han kollade med mig med en tom blick. "Är du seriös?" "Helt seriös Hector! Dom kom utanför dörren. Maskerade män!" Sa jag frustrerat. "Du är inte säker här längre, jag måste ringa Antonio" "Men Garsiv då?" Frågade jag och tog tag i hans arm. "Säger du till mig att du bryr dig om samma kille som fick dig att gråta här i förmiddags?" Sa han. Jag kollade på honom utan att ge något svar.
"Precis vad jag trodde" sa han och drog med mig. Jag kollade bakom mig i hopp om att se Garsiv oskadd. Men han är ju gängledare trots allt..