Kidnapped

Del 32.

MADISONS POV

"Mama!!"
Hörde jag Angela säga och sprang fram till mig när vi kom hem till New York igen.

Jag plockade upp henne och höll om henne hårt.

Hon började genast pilla på mitt hår.

Jag plockade upp Angelo också som såg sur ut.

"Varför så arg lille man?"
Frågade jag Angelo som kollade argt på Angela.

"Har de skött sig?"
Frågade jag och kollade på Angelina och Milano.

"Som änglar"
Log Angelina.

"Tack för att Milano"
Sa Antonio som stod bakom mig till Milano.

Milano log.

Jag satte ner ungarna på marken.

"Kom Mario, så fixar vi ett rum och åt dig och nya lakan"
Sa jag och kollade på honom.

Han kollade först på Antonio men sen följde han med mig upp.

"Wow va sort ni bor!"
Sa han och kollade runt.

"Jaa du"
Skrattade lag lätt.

Jag tog lakan och började bädda hans säng.

"Madison.."
Sa han och kom närmare.

Jag backade några steg.

"Milano, det jag gjorde var fel. Jag är gift"
Sa jag och fortsatte bädda.

"Ja"
Sa han och kollade på mig.

"Så vi glömmer bara det, okej?"
Sa jag och gav honom en puss på kinden.

"Såklart"
Sa han och log.

"Ditt rum är klart, badrummet är längst ner i hallen till vänster"
Sa jag och gick ut.

Jag gick ner igen där jag såg Antonio sitta på soffan med Angela och Angelo i famnen.

"Angelina och Milano gick"
Sa han och kollade på mig.

Jag nickade och satte mig på soffan bredvid honom.

Jag tog upp kontrollen och slog på tvn.

"Just nu: Man hittad död i källare i Australien"

Läste jag rubriken på nyheterna.

"Shit...Antonio kolla"
Sa jag och snackade hans axel.

Han kollade på tvn.

"Ojdå"
Sa han lugnt.

"Ojdå? Detta är allvarligt Antonio!"
Sa jag och kollade på honom.

"Det är inte första gången, plus, du sköt ju ihjäl en man om du inte kommer ihåg"
Sa han och kollade på mig.

Jag satte handen på pannan som att jag hade fått huvudvärk.

"Om något händer Antonio..."
Sa jag och vände mig mot honom.

"Det gör det inte"
Avbröt han.

Jag pustade ut och lutade mig tillbaka mot soffan.

"Jag vill inte att barnen ska växa upp såhär..."
Sa jag och kollade tomt in i väggen.

"Jag vill att de ska gå i skolan, få vänner, hitta kärleken och få en bra framtid..."
Viskade jag tyst utan att göra en min.

Antonio tog tag om min hand.

"Det går att ordna"
Sa han och kollade på mig.

Jag kollade på honom med tom blick.

"Kolla inte på mig så"
Sa han och log.

Jag fortsatte kolla på honom.

"Seriöst"
Sa han medans Angelo drog i hans tröja.

"Lova"
Sa jag tyst.

"Okej, jag lovar"
Sa han och kollade på mig.

"Bra, jag ska se till så att Mario är okej"
Sa jag och reste mig.

"Måste du?"
Sa han irriterat.

"Jämfört med dig Antonio, så bryr jag mig faktiskt om människor"
Fräste jag till och gick upp.

"Gattina!!"
Ropade han.

Jag ignorerade och knackade på Marios rum.

Mario öppnade.

"Jo Um..hej"
Sa jag och fokuserade på hans sixpack.

"Jag skulle bara kolla så att allt var bra, jag tänkte laga mat nu men gillar du Tortellini?"
Frågade jag honom och gjorde mitt bästa för att konsertera på hans ögon.

"Jag gillar allt, men jag kommer ner snart"
Log han och stängde dörren.

Jag gick ner igen och ångrade mig direkt då jag var tvungen att handskas med Antonio igen.

Jag rullade mina ögon åt honom och gick till köket.

"Kom igen, barnen skulle få en jätte bra uppväxt om de höll sig nära mig"
Sa han och följde efter mig.

Jag vände mig snabbt om.

"Vill du att våra barn ska bli drog misbrukare spm skjuter folk och äger hor hus?!"
Skrek jag åt honom och tog mitt finger och petade på hans bröst.

Han backade sakta.

"Du tror du är en sån jävla förebild men gissa vad! Du är inte det!!"
Skrek jag ut i frustration.

Han blev arg, fast gjorde inget.

"Fine, du har rätt."
Sa han och gick.

Jag sparkade på papperskorgen bredvid mig.

"Du får betala för det där!"
Hörde jag Antonio ropa.

Jag pekade Fuck you.

"Jag såg det där!"
Ropade han från andra rummet.

Jag började att laga mat och sket i han.

Maten var klar och och jag ropade att killarna skulle komma och äta.

Jag satte tvillingarna i deras stolar när Mario kom ner.

"Vart är Antonio?"
Frågade jag Mario.

Han skakade på axlarna och satte sig ner.

Jag gick argt upp och öppnade Antonios arbetsrums dörr.

Jag kunde inte fatta vad jag såg.
Jennie.

"Madison..."
Sa Antonio och kollade på mig.

"Håll fucking käften!!! Hur fan kom hon hit och varför är hon här?!"
Skrek jag högt.

"Vi alla vet nog att jag är lite bättre än dig..."
Sa Jennie med ett leende och gick ut.

Jag stod kvar och kollade på Antonio som kollade ner på golvet.

"Vet du vad? Gör vad fan du vill! Men om du någonsin kommer nära mig eller Angelo och Angela har du med mig att göra!"
Röt jag och smällde igen dörren och gick ner igen.

Jag kände åter tårarna komma.

Ska det behöva vara såhär?...

Helloooooooo :))))