Kidnapped

Del 54.

MADISONS POV

Väl när planet hade landat på Hawaii's flygplats sov jag fortfarande.

"Gattina, vakna"
Sa en person och ryckte till min axel.

"5 mer minuter mamma..."
Viskade jag och begravde mitt ansikte i kudden.

"Madison."
Sa Antonio seriöst.
Jag öppnade mina ögon och satte mig upp.

"Välkommen till Hawaii gattina"
Sa Antonio och flinade.

"Är vi redan här?"
Frågade jag glatt.

"De andra har redan åkt, men Joe står parkerad med bilen utanför."
Sa han och kollade på mig.

"Okej"
Sa jag och stod upp från sängen.

"Jag packar bagaget i bilen så länge"
Sa Antonio och gick.

Jag gjorde mig redo med lite smink och snygga kläder som passade precis för Hawaii's väder.

När jag kom ut väntade Antonio lutad mot bilen med sina solglasögon. Bredvid honom stod Joe.
Antonio började le plötsligt.

"Vadå?"
Skrattade jag.

"Du är allt jag velat ha. Du är vacker."
Sa han och log.

"Tack, men vad mer?"
Sa jag och kom närmare.

"Vad mer?"
Frågade han förvirrat.

"Är skönhet allt du bryr dig om?"
Sa jag besviket och kollade på honom.

"Jag....vad mer finns det?"
Frågade Antonio och kollade på mig.

Jag kollade på honom besviket innan jag satte mig i bilen och smällde igen dörren.

"Du borde skriva en bok, hur man förolämpar kvinnor i fem stavelser eller mindre"
Sa Joe och kollade besviket på Antonio.

Antonio suckade innan han satte sig i bilen bredvid mig.
Joe började köra och jag ignorerade Antonio hela resan till huset.

"Gattina, förlåt"
Sa Antonio och satte sin hand på min.

"3 ord, 12 bokstäver. Säg det och jag är din"
Sa jag och kollade på honom.

"Ja-"
Hann Antonio säga innan Joe plötsligt tvärbromsade.

"Joe?! Vafan?!"
Sa Antonio irriterat och rubbade sitt huvud.

Joe svarade inte men det såg ut som att såg något.
Han pekade framåt.

"A-A-A"
Sa han chokat.

Min och Antonios blick vändes framåt och på vägen såg vi....vi såg Angelo.

"Omg.."
Sa jag tyst och höll för munnen innan jag fort öppnade bilen till dörren och sprang ut på den tomma vägen fram till vad som såg ut som Angelo.

"Madison!"
Ropade Antonio och sprang efter mig.

Jag sprang fram till den lilla pojken och lyfte på hans haka.

"Angelo?"
Viskade jag medans tårarna föll ner för min kind.

"Mama"
Sa han och log.

"Min älskling"
Sa jag och bar upp honom medans jag grät ut.
Jag pussade hans huvud flera gånger och kunde inte fatta att det var han.

Antonio sprang fram och kunde inte fatta vad han såg.

"A-Angelo..."
Sa han innan han både kramade om mig och Angelo.

Vi satte oss på marken och omfamnade varandra.

Joe kom också fram och kollade chokat på vad han såg.

"Angelo älskling, hur kom du hit? Vem förde dig hit?"
Frågade jag honom som att jag nästan inte trodde att det var han.

"Mojbror Raoul!"
Sa Angelo glatt.

Han var aldrig död....allt var fake!

Jag kollade på Antonio som sedan kollade på mig.

"Älskling, vart är morbror nu?"
Frågade jag Angelo i hopp om svar.

"Anomah 477"
Sa Angelo medans han höll om sin nalle.

"Det är en adress.."
Sa Antonio.

"Ska vi?"
Frågade jag och kollade på Antonio.

"Ja"
Sa han innan han bar upp Angelo och vi gick tillbaka till bilen.

Medans Joe och Antonio höll på med GPSn och informerade gänget om situationen höll jag om Angelo i bilen.

För 3 månader sedan såg jag honom dö. Nu sitter han i mitt knä och kramar om min arm.

"Din syster har saknat dig så mycket"
Sa jag och kollade på Angelo.

Jätte kort kapitel men BLÄ för prov :(