Hemligheter på andra sidan Atlanten

Kapitel 3

Kära mamma,                                                                                         8 juni 1996

Hur mår du? Har du fått något jobb än? Nu sitter  jag på båten som ska föra mig till USA. Dygnet runt sitter jag på däcket, eftersom att pengarna inte räckte till en hytt. Men sörj inte för mig mamma, det är rätt trevligt att sitta på fars gamla koffert och se hur solen sakta försvinner bakom horisonten. Varje morgon kittlar solstrålarna mig på näsan så att jag vaknar, tidigare och tidigare för varje morgon. Men efter midsommar så vänder det, då får jag mer sömn. Brevet som jag skriver kommer att skickas med en båt som vi möter om några dagar. Den är på väg till Europa och jag hoppas du får brevet innan det blir midsommar. I år blir det ingen sill för mig och ingen dans runt midsommarstången men jag klarar mig. Att få uppleva det jag kommer få uppleva är stort! Allt kommer gå bra mamma.

Än vet jag inte vilken adress jag har så du får vänta tills jag kommer fram. Det dröjer nog en månad eller en och en halv. Jag har inte heller fått tag på nån som kan svenska men mina kunskaper i engelska har räckt än så länge. En trevlig tjej i min ålder som heter Caroline har gett mig en madrass och en filt som inte var tillräckligt "fina" för en av hytterna. Madrassen är bara lite blekt och filten har en kaffefläck som är en stor kontrast till den vita filten. Ibland drar jag in doften av kaffet från fläcken genom mina känsliga näsborrar och tänker att jag sitter hemma i köket och fikar. Men sen hör jag vattnet som böljar, motorn som för fartyget framåt och känner lukten av saltvatten. Jag längtar efter de djupa skogarna och de öppna vidderna. Jag saknar Småland och Sverige, det är så avlägset....Så fort jag får pengar så ska jag resa hem och besöka dig, det lovar jag! Men det blir nog inte förrän till jul eller till sommaren tyvärr. 

Din matsäck du gjorde till mig tog slut igår, tänk att den har räckt i nästan två månader! Caroline har försökt att hitta något litet jobb till mig på fartyget men det är ingen som vill anställa en svensk tjej som knappt kan engelska. Men ibland när jag har hjälpt Caroline att städa hytterna och toaletterna så har jag fått endel av hennes lön, så idag kunde jag köpa en god lunch på en av restaurangerna på båten. De som jobbar där är jättetrevliga, flera unga tjejer som verkar vara syskon.

Nu tar pappret snart slut men du har fått veta det viktigaste. Hälsa alla där hemma och tänk att jag snart kommer hem. Glöm inte att hälsa på Britt-Inger i Gammeltorpet, hon behöver sällskap.      Älskar dig mer än allt annat,                                                                                                                                          Din älskade dotter Helena

Många gånger läste hon igenom brevet. Lät hon för övertygande positiv så att det lät som hon hade det dåligt? Märkte hennes mamma att hon dolde något? För att inte dra till sig för mycket uppmärksamhet så öppnade hon pennfacket långsamt och drog upp sitt nötta suddigum. Hon suddade ut några rader här och var så hennes mamma inte skulle bli orolig. Hon blundade hårt och en varm tår började rinna långsamt ner för hennes kind. Plötsligt hörde hon ljudet av ett par kilklackar bakom sig, snabbt torkade hon bort tåren som hade nått hennes käkben.