Hemligheter på andra sidan Atlanten

Kapitel 4

En mjuk hand snuddade vid hennes axel och hon vände sig om långsamt. Där stod en av flickorna från restaurangen, hon log varmt mot Helena. Med smidiga och nätta rörelser satte hon sig bredvid Helena, fast på madrassen.

"Hej", började flickan och strök en kolsvart hårslinga ur ansiktet medan hon tittade upp mot Helena. "Jag heter Mary Garzia och min pappa äga restaurangen här på Diana."

"Diana?" sa Helena frågande, men rodnade när hon förstod att det var en dum fråga. Diana var ju fartygets namn. Hon tittade bort och ingen av dem sa nåt på en lång stund. För att bryta tystnaden fortsatte hon med lite darr på rösten. "Mitt namn är Helena Svensson. Maten hos er var jättegod, jag får se till att äta där nån mer gång!"

"Tack, så mycket! Caroline berätta om dig." Ett leende lekte på hennes läpp när hon nämnde Carolines namn. "Hon tycka synd om dig som få sova här ute och jag tänka att jag kunde hjälpa dig." Mary sneglade nyfiket på brevet som Helena fortfarande höll i handen. "Vad är det för papper du har i handen?"

Helenas kinder blev ännu rödare och hon mumlade: "Det är ett brev till min mamma hemma i Sverige." Men då slog det henne, Mary pratade ju svenska! Hennes mörka hår och hennes mellanbruna hud avslöjade att hon kom från ett land runt Medelhavet. Varför pratade hon då nästan flytande svenska? Man hörde lite att hon bröt men inte så att det störde.

"Ah okej, jag bara lite nyfiken."

"Hur menade du med att hjälpa mig?"

"Du kan få bo i vår hytt om du vill, och jobba på restaurangen. Det ska regna i natt och bli kallt."

"Vad snällt! Blir jag inte ivägen för er, ni är rätt många va?"

"Nejdå." Hon log brett. "Jag ta din väska?"

I hytten luktade det mat och Helena kände först nu hur hungrig hon var. Mary tog henne till ett rum längst in i hytten som hon delade med sina storasystrar Alejandra och Juana. De var tvillingar och hade nyligen fyllt 20. Alejandras hår hängde långt ner över stolsryggen och hon speglade sitt vackra ansikte i en fläckfri spegel. Ett svart förkläde var knutet runt hennes midja och Helena antog att hon skulle iväg och jobba. Tänk att laga mat hela dagarna, vad kul det skulle va! Men att jobba hela dagarna skulle vara tråkigare än att sitta på däcket och sluka böcker. Andra dagen hade hon hittat ett bibliotek med gratis böcker som man fick låna och ta med sig om man lämnade en av sina egna böcker där. Det var inget problem för Helena, hon hade med sig några dussin böcker. Så hon kunde lätt sortera ut de sämre och byta ut dem. Hon hade hittat en hörna med svenska böcker, för det mesta faktaböcker om 30åriga kriget och andra världskriget. Men det fanns en och annan skönlitterär bok, som "Jorden runt på 30 dagar" eller "A Christmas Carol". De flesta böckerna var skrivna förra seklet men det bekymrade inte henne, historia var intressant. 

Efter en stund plockade Alejandra upp en hårborste och drog den genom sitt långa, blanka hår. Hennes hår hade inga tovor och var inte rufsigt så jag förstod inte varför. Hon la försiktigt hårborsten på bordet framför spegeln och började sätta upp håret. Det tjocka håret var otroligt svårt att sätta upp i en fin knut, men hon började samla det bak i nacken. När Helena kunde slappna kände hon en våg av trötthet komma över henne så hon sjönk ner i en av de skönaste fåtöljer hon suttit i. Alejandra sneglade på henne men fortsatte snabbt att få håret till en stram knut. Hennes grepp om håret blev hårdare och hårdare, ilskan växte inom henne. Helena var säker på att hon snart skulle vända sig mot Mary och fråga varför hon hade släpat dit en främling. 

"Jag vill inte jobba ikväll!" Hon gav upp att forma en knut och släppte ursinnigt sitt hår. "Jag har världens sämsta hårdag och jag orkar inte med alla fulla franska gubbar som flirtar med mig!"

"Men vi sälja inte alkohol!" Juana försökte lugna henne, men tvärtom blev hon argare. 

"NEJ, klart vi inte gör! Stå inte bara där! Hjälp mig då, Juana!" 

Juana gick försiktigt fram till sin syster och formade snabbt en stramare knut än vad hennes syster hade försökt forma. Till sist satte hon en grov hårsnodd runt knuten och sprayade så att inte det minsta hårstrå skulle lossna. Tacksamt nickade hon åt Juana men sen var ilskan över henne igen. Ursinnigt slet hon åt sig sina högklackade skor och smällde högljutt igen dörren efter sig.

---------------------------------------------------------------------

Längesen jag la ut nåt i den här berättelsen. Hoppas nån gillar det iaf. Skulle mer rekommendera "DRÖMMEN OM DIG" men läs gärna den här med. Tror du kommer den gilla den efter ett tag:)