Snapes Dotter 2 - Vad Händer?

TIO.

"Okej?"  säger jag efter flera minuters tystnad. "Vad har det med detta möte att göra?"

Emily kollar fundersamt på mig. 

"Innan din pappa var jag förälskad i en man vid namn Victor Wood." börjar hon. "Vi var unga, nykära och oförsiktiga. När Victor fick reda på att jag var gravid stack han direkt, utan ett enda ord."

Emily tystnar och jag ser hur hennes ögon är blanka. 

"Jag tog hand om Oliver i tre år innan jag träffade Severus." fortsätter hon och ler. "Han fick aldrig reda på att jag hade en son. När vi fick dig efter ett år kände jag mig tvungen att berätta om Oliver. Din pappa tog det inte så bra och vi gjorde slut. Vi har inte hörts sedan dess."

"Men varför tar du kontakt med mig nu?" frågar jag. Jag bryr mig väl inte om hur den här kvinnans kärleksliv har gått till.

"Severus tillät mig att ta kontakt när du fyllt femton. Men bara om det var något som hade hänt." förklarar mamma. 

"Vad har hänt?" 

"Oliver är försvunnen." 

"Jag bryr mig inte om Oliver." säger jag irriterat och reser mig upp.

"Men... jag behöver din hjälp." vädjar hon sorgset. "Du var mitt sista hopp, ingen annan lyssnar på mig. De tror att han bara tog lite extra semester, men jag känner jag på mig att nåt har hänt. Något hemskt."

"Med vad behöver du mig till, Emily?! Du vet ingenting om mig, det här mötet var bara konstigt! Ta aldrig kontakt med mig igen!" skriker jag argt. Emily ser sårad ut men låter mig gå. 

Jag springer tillbaka till skolan igen. Så fort jag kommer in i entrén börjar tårarna rinna. Jag sätter mig på en bänk och lyfter upp knäna till hakan och gråter. Jag är arg och ledsen och skrämd. Den här Emily Wood skrämde mig verkligen. Hon kanske är min mamma, men vad menar hon med att jag är hennes enda hopp? Hon har inte pratat med mig på femton hela år!

När jag till slut andas normalt igen drar jag ner benen och torkar tårarna. Det är sent, de flesta har nog gått till sina elevhem nu. 

"Eualia?" säger någon från korridoren bredvid mig. Jag vänder på huvudet och ler.

"Hej, Seamus..." snyftar jag. Seamus sätter sig bredvid mig. Jag lägger huvudet mot hans axel och han lägger sin arm om mig. Vi sitter så ett tag under tystnad.

"Vad har hänt?" frågar Seamus. Jag vänder huvudet mot hans ansikte och möter hans mjuka blick. Jag funderar ett tag på att ljuga, men jag är trött på det. Istället berättar jag allt. Jag berättar allt som har hänt sen jag blev tillsammans med Draco. Om min pappa, om när jag blev förbjuden att träffa Draco, alla lögner, mötet med Draco vid trädet, Oliver Wood och min mamma.

"... och nu vet jag inte vad jag ska göra!" suckar jag. Seamus har suttit still och lyssnat på mig under hela tiden. Han drar undan en svart slinga från mitt ansikte och lägger det försiktigt bakom örat. 

"Så, Malfoy har fortfarande känslor för dig?"

Jag nickar.

"Men vad känner du?" frågar han.

"Jag vet inte..." säger jag och vill inte möta Seamus förmodligen sårade blick. "Men jag vill vara med dig nu, Seamus och... ja, jag får se hur det blir med Draco. Jag vet inte om han är arg, ledsen eller sårad. Men vi får se, helt enkelt."

Seamus ger mig en puss i håret som svar. Jag lyfter på huvudet och kollar på honom. Han kysser mig mjukt och jag lägger mina händer om hans hals. Han lägger sina om min min midja.

"Vi går upp till sovsalen." viskar han och pussar mitt öra.

"Okej." säger jag och vi skyndar hand i hand upp till Seamus säng.