Snapes Dotter 2 - Vad Händer?

TVÅ.

Vi går in till Seamus och Luna igen. Jag sätter mig ner bredvid Seamus. Neville sätter sig mittemot mig och bredvid Luna. 

"Vad har hänt, Eualia?" frågar Seamus lite oroligt. Jag skakar på huvudet.

"Harry puttade in henne i ett säte." svarar Neville. Seamus kollar frågande på mig och jag nickar långsamt. Seamus kollar sedan på min armbåge. Han tar fram sin trollstav och riktar den mot såret.

Han mumlar något och viftar med staven. Jag får en varm känsla i armen och snart är såret läkt. 

"Tack så mycket, Seamus!" säger jag glatt och ler mot honom. Han ler mot mig. Under några ögonblick känns det som att tiden har stannat. Det är bara Seamus och jag, alldeles ensamma. Men snart avbryts vår magiska ögonkontakt av att Neville hostar till. Jag kollar snabbt på honom. Han ler löjligt och jag räcker ut tungan. 

"Varsågod, Eualia." säger Seamus och kollar ner i knät. Jag ser att han rodnar. Det gör nog jag också. 

Resten av resan sitter vi alldeles tysta. Det är en ganska stel stämning mellan mig och Seamus. Så fort vi möter varandras blickar skiftar våra kinder i rött. 

När vi till slut är framme skyndar jag mig ut. Neville och Luna sätter sig i en självkörande droska tillsammans med Harry, Ron och Hermione. De ger mig inte ens ett tecken på att de ser mig. Jag sätter mig i en annan helt själv. Men den åker inte förrän minst fyra personer sitter i den. Så jag får vänta. Men som tur är kommer snart Lavender Brown och Parvati Patil. De sätter sig mittemot mig.

"Hej." försöker jag. De kollar på varandra och fnissar. Så löjliga, tänker jag. De har aldrig tyckt om mig. Inte för att jag tycker om dem heller, men. Vi behöver en till elev för att droskan ska åka. Vi väntar i  en, tyst, minut innan en bekant elev klättrar upp och sätter sig bredvid mig. 

"Seamus!" utbrister jag glatt. "Jag trodde du åkte med Dean Thomas?"

"Han hade redan stuckit när jag kom ur tåget." svarar han. Jag ler mot honom. Sen rycker droskan till och vi är påväg mot skolan. Parvati och Lavender sitter och viskar och fnissar med varandra. Jag tittar mot Seamus och himlar med ögonen. Han skrattar till. 

"Undra om vi får någon ny lärare i år." säger Parvati.

"En ny i Försvar mot svartkonster." säger jag. Pappa har också berättat vem det är. En jobbig häxa som jobbar för trolldomsministeriet. De tror inte heller att Lord Voldermort är tillbaka, precis som Seamus. Men jag ska få honom att förstå att det är sant. Jag tror på Harry och det kommer jag alltid göra. 

"Vem då?" frågar Lavender nyfiket.

"Det får du se." säger jag lurigt. Tjejerna suckar och börjar viska med varann igen.

"Vad har du gjort på lovet, Eualia?" frågar Seamus när vi får syn på Hogwarts. 

"Inget särskilt. Pappa har jobbat hela tiden så jag var med vår granne tant Anderson mesta dels av lovet. Vilket betyder att jag har fått äta torra kakor och pratat om hennes döda man." skrattar jag. "Du då, har du haft ett bra lov?"

"Det har väl varit okej, antar jag. Har inte gjort något särskilt heller." svarar han och ler. Jag ler tillbaka. Ännu en gång hamnar vi i ett magiskt tillstånd där tiden har stannat. Vi bara sitter där och kollar varandra.

"Hallå! Ni är gulliga och så, men vi är framme nu!" säger Lavender och viftar med handen mellan mig och Seamus. Vi tittar bort.

"Såklart... eh... jag måste skynda mig. Pappa väntar." säger jag undvikande och skyndar mig till Stora salen. Seamus följer med mig.

"De är jobbiga, eller hur?" säger han och sätter sig ner vid Gryffindorbordet. Jag nickar och slår mig ner bredvid honom. Framför oss sitter Neville och Dean. Bredvid Seamus på andra sidan sitter Harry, Ron och Hermione. Ron möter min blick och ler lite svagt. Jag ler tillbaka. 

"Skulle inte du prata med din pappa?" frågar Seamus. Jag skakar på huvudet.

"Ville bara slippa Lavender och Parvati." 

Seamus skrattar förstående. Vi ler mot varandra igen. Jag känner hur jag blir alldeles varm i kroppen. En bekant känsla. Kärlek.