Snapes Dotter 2 - Vad Händer?

FEM.

"Sitt med oss, Ellie!" ropar Seamus när Hermione och jag kommer in i Stora salen. Han sitter med Dean, såklart.

"Kommer du, Hermione?" frågar jag. Hon har stannat och tittar på mig.

"Jag kan inte! Jag är ledsen, jag går till Harry och Ron." svarar hon ledset. Jag kollar frågande på henne men hon går snabbt iväg. Jag rycker på axlarna och går och sätter mig bredvid Seamus.

"Hej, Ellie!" säger Dean glatt. Jag ler mot honom och kollar sedan allvarligt på Seamus.

"Ska vi kanske gå dit vi kan prata ifred?" frågar jag. 

"Varför inte?" säger Seamus och tror förmodligen att jag vill kyssa honom eller liknande. Vi lämnar Dean och går utomhus. Vi stannar precis utanför entrén ungefär.

"Vad var det du ville?" frågar Seamus och drar bak en hårslinga som fastnat på min kind. Jag rodnar. 

"Det handlar om..." börjar jag tyst. 

"Malfoy, eller hur?" 

Jag nickar och vågar inte möta hans blick.

"Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte fått prata med honom på väldigt länge och nu när jag äntligen får det ser han vi två kyssas..." säger jag.

"Du. Eualia." säger Seamus och lyfter upp mitt huvud i sina händer, vi möter varandras blickar. "Malfoy kanske inte bryr sig, han kanske har kommit över dig. För du har väl kommit över honom?"

"Mm..." säger jag. Jag vet inte riktigt om det är sant men nu vill jag inte tänka. 

"Så, vad säger du? Ska vi kyssas igen?" skrattar Seamus. Jag ler och möter hans mjuka, små läppar i en ganska intensiv kyss.

"Ska vi upp till sovsalen?" frågar Seamus mellan kyssarna. Vi står fortfarande mitt på gården. Jag nickar och Seamus tar min hand. Vi springer upp för trapporna och in genom porträtthålet. Vi skyndar upp till hans säng. 

"Vi har trolldryckskonst om fem minuter, Seamus!" säger jag innan vi slänger oss i sängen. 

"Strunta i det. Nu har vi ju sovsalen för oss själva i en och en halv timme!" svarar Seamus och kastar mig i sängen. Jag skrattar och kysser honom. Pappa kommer döda mig men nu struntar jag i honom lite, jag behöver bara släppa alla tankar. Draco, Harry, pappa och skolan. Jag måste bara tänka på något annat ett tag. 

(En timme senare, i stora salen)

"Var var ni under trolldryckskonsten?" frågar Dean när jag och Seamus sätter oss bredvid honom. Han sitter och pluggar trollformellära.

"Uppe i sovsalen." svarar Seamus kort. Jag vänder oroligt blicken mot lärarbordet, ingen sitter där. Jag  pustar lättat ut. 

"Eualia!" ropar helt plötsligt  någon bakom mig, Hermione. Jag reser mig upp. Hon står i dörröppningen tillsammans med Ron. Hermione går fram till mig och tar tag i min örsnibb. Hon drar ut mig ur salen. 

"Aj, Hermione! Vad håller du på med?" frågar jag irriterat när hon släpper mig. Jag känner på mitt ömma öra, det gör mycket ont.

"Varför kom du inte på lektionen?" frågar hon. 

"Jag var med Seamus." svarar jag kallt.

"Vi vet att du inte ens tycker om honom på riktigt." säger Ron lika kallt som jag.

"Kanske inte. Men vad har ni med saken att göra. Ni bryr er inte ett skit om mig!" avslutar jag argt och börjar gå därifrån. Jag hinner ta ett steg upp för trappan innan Ron tar tag i min arm.

"Det är inte sant." säger han, jag hör hur han låter lite ledsen. "Vi vill verkligen vara med dig, Ellie. Men Harry är så konstig. Han säger att du är ond, att du är en av Du-vet-vems medhjälpare. VI försöker övertala honom att det verkligen inte är sant, men det är omöjligt."

Jag kollar på mina vänner och känner hur en liten ensam tår tvingar sig ner för kinden. Jag torkar snabbt undan den och springer iväg upp för trappan.

< Kort och lite annorlunda kapitel, men jag kände att jag ville få upp något snabbt. Hoppas ni gillar det, ha det bra tills nästa gång😘 Jag tog bort det förra, tyckte inte det var bra >