Heartbreak- Noel Flike

2.6||hit som du skulle gå||Noel

Kolla hörn och vrå jag stod och undra om det var hit som du skulle gå
- fan va bra, Jakob Karlberg

-Glöm inte läxan, så ses vi på måndag, vår No-lärare ställer sig i dörren och delar ut papper med frågor vi ska svara på tills på måndag.

Jag går ut från klassrummet och går mot mitt skåp. Jag låser vant upp kodlåset och lägger in böckerna. Vilma går förbi mig och jag räcker över hennes penna jag fick låna under lektionen.

-Tack för lånet, hon ler snabbt mot mig innan hon fortsätter bort till sina vänner.

Jag tar ut min väska ur skåpet och stänger det igen. Jag söker med blicken efter Axel och ser honom relativt fort. Han verkar se mig också då han börjar tränga sig igenom gruppen med elever som nu samlats utanför klassrummen på vår våning.

-Du och jag ska på fest hos Olivia ikväll, säger han konstaterande.

-Jaha okej, när då?

-Vi kunde komma vid sju om vi ville äta med dem, säger han och tar upp mobilen och tittar på klockan.

-Vilka är "dem"?

-Olivia, Melker, Felix och Elise.

Jag suckar men nickar ändå.

-Okej då.

-

Klockan är kvart över sju när vi står utanför Olivias dörr och Axel knackar på. Det hörs steg där inifrån och när Olivia öppnar dörren skiner Axel upp i ett leende.

-Hej, säger hon och flyttar sig lite så att vi kan komma in.

Jag går in före Axel, tar av mig jackan och hänger den på en av krokarna på väggen. Jag hör Felix och Melkers röster längre in i lägenheten.

-När kommer de andra?, men jag vänder mig om samtidigt som jag ställer frågan.

Men Axel och Olivia är liiite upptagna med att dela saliv. Som vanligt. Jag skakar kort på huvudet och följer rösterna tills jag kommer in i vardagsrummet. Melker och Felix sitter vid soffbordet och vänder sig om när de hör att jag kommer in.

-Vet ni när de andra kommer?

-Elise skulle komma lite senare, det var något med hennes familj hon behövde göra men hon kommer sen, svarar Melker och jag nickar.

Hoppas att allt är okej med henne.

-
Klockan är över tolv när jag går ut på altanen för att ta lite frisk luft. Jag har fortfarande inte sett Elise. Melker står där ute och röker, såklart.

-För varje cigg du röker förlorar du fjorton minuter av ditt liv, säger jag och ställer mig bredvid honom.

-Ska du ha?

-Gissa.

Han sträcker över en "giftpinne" och en tändare.  Jag tänder den och andas in den gifta röken. När jag nästan förlorat fjorton minuter av mitt liv så hörs det höjda röster där inifrån. Först ignorerar jag det bara, det är alltid någon som bråkar på fester. Men sen hör jag att både Axel, Dante och den där Max är de som skriker på varandra. Jag fimpar ciggen och går in för att se vad som händer.

-Dra åt helvete Max, skriker Dante och jag försöker trycka mig igenom gruppen av människor som står och tittar på vad som händer.

-Dante lugna dig, försöker Axel men utan resultat. Det första slaget får hela rummet att ta ett gemensamt andetag och det känns som att tiden går mycket långsammare när jag ser Elise stå med Olivia vid ytterdörren.

Det faktum att de två står där är dock inte det som får tiden att gå långsamt. Det som får mig att tappa andan, det som får mitt hjärta att stanna, är att Elise gråter. Jag kanske borde låtit henne stå själv med Olivia. Jag kanske bryr mig för mycket. Jag vet inte vad som har hänt. Jag borde kanske inte lägga mig i. Men det gör jag. För att jag är kär, för att jag bryr mig om henne, för att jag vill att hon ska må bra. Jag går fram till dem och lägger mina armar runt henne. Hon tittar lite på mig innan hon slappnar av och börjar gråta mot min axel.

-Ska vi gå ut?

Hon nickar bara. Olivia ler mot mig och jag ler tillbaka. Jag öppnar dörren och vi går ut.

—
Det kommer en fortsättning på detta i nästa kapitel :))

Hoppas att ni mår bra och att ni gillade kapitlet trots att det blev ganska rörigt.