Heartbreak- Noel Flike

2.5||tror du att han bryr sig||Olivia

Tror du att han bryr sig?
Tror du verkligen han bryr sig om dig?
- tror du att han bryr dig, Felix Sandman och Benjamin Ingrosso

Jag, Felix, Elise och Melker sitter kvar i vardagsrummet när filmen är slut och de andra är i Valters rum. Elise är ovanligt tyst, hon sitter på sin säng och tittar bortom rummet.

-Hur är det Elise?, hon tittar lite förvirrat bort mot mig där jag sitter på hennes skrivbordsstol.

-Bra.

-Men snälla Elise vi fattar att det är något fel, säger Felix och slå ut med armarna.

-Felix!, utbrister jag och han tittar på mig med en blick som säger

"men snälla"

-Okej, jag vet inte men allt är bara rörigt med Dante och Noel och känslor och allt, hennes ögon fylls med tårar och jag reser mig från stolen och går fram och kramar om henne.

-Jag gillar Noel mer än Dante, säger Melker och rycker lite på axlarna. Jag himlar lite med ögonen, han och Felix är verkligen sååå hjälpsamma, "verkligen".

-Vi vet, mumlar Felix och Elise skrattar till.

-Men känner du någonting för Noel?, frågar jag lite försiktigt.

-Jag vet inte, kanske.

-Ni kanske borde prova, vad är det värsta som kan hända?, Felix ler lite och Elise tittar upp från min Axel.

-Det värsta som kan hända är att han känner mer för mig än vad jag gör för honom, om något ska hända mellan oss två måste jag vara hundra procent säker, jag vill inte såra honom igen.

_

Klockan är över tolv när vi ska gå. Noel, Axel och Ludwig är redan i hallen när jag, Felix och Melker kommer ut i den.

-Vi ses imorgon, säger jag och kramar om Elise en gång till.

-Det gör vi.

Jag väntar tills det bara är jag och Noel kvar innan jag går ut. När Elise stänger igen ytterdörren tar jag tag i hans arm och han vänder sig om.

-Vi måste prata.

Han nickar och vi går en bit efter de andra.

-Vad känner du för Elise?, jag tittar på honom och han går med blicken i marken.

-Mer än vad hon gör för mig, mumlar han.

-Jag är inte så säker, säger jag och han tittar hoppfullt på mig.

-Alltså hoppas inte på för mycket men jag tror att hon gillar dig. Han ler.

-Hon visar det inte, nästan viskar han.

-Det blev mycket med hela Dante grejen och jag tror att hon tror att hon sviker honom eller något om hon går vidare såhär snabbt.

-Vilket han förtjänar, lägger jag till och Noel flinar.

-Prata med henne om du vill vara med henne jag tror att ni är bra för varandra, han ler mot mig och jag ler tillbaka innan jag går ikapp de andra. Jag går fram till Axel och tar hans hand.

-Hej, säger han och jag lutar kramar om hans hand ännu hårdare.

-Jag älskar dig Axel, mitt hjärta börjar slå hårdare. Varför sade jag det? Han kommer inte säga det tillbaka. Fan. Fan fan fan.

-Jag älskar dig också, säger han och stannar upp. Han lutar sig fram och kysser mig. Jag ler och han gör detsamma.

-Sluta äta upp varandra det finns barn här, säger Ludwig och skrattar.

-Ha ha ha, säger Axel och jag ler större än någonsin.

-När blev ni vänner egentligen?, frågar Felix och syftar på Ludwig, Noel och Axel. Jag skrattar lite. Han vet inte vad som hände på skolgården. Vilket inte är så konstigt egentligen, enda anledningen till att jag vet det är att Axel berättade. Eller ja, han var tvungen att berätta när han kom till mig på kvällen med en sprucken överläpp. Hur som helst vet jag.

-Genom slagsmål, säger Noel och låter lite

Stolt?

Idiot.

Felix skrattar till.

Varför tycker de här killarna att det är kul? Eller bra att slåss?

Längre fram på gatan hörs det röster. En välbekant röst som tillhör en person jag absolut inte vill prata med just nu.

Max.

Jag vet att han kommer säga något om Elsie, då kommer Felix, Melker och förmodligen också Noel bli arga. Väldigt arga. Då kommer de att börja slåss och då är jag väldigt säker på att varken Ludwig eller Axel inte också skulle börja slåss då.

-Kan vi gå över?

De fem killarna framför mig tittar på mig helt oförstående.

-Det är Max där framme, viskar jag och Felix och Melker fattar direkt hur jag tänker och går över, Ludwig går också över.

-Kom nu, säger jag och drar i Noels arm och Axels hand.

-Varför?, frågar Noel.

-Kom bara, säger jag och jag hör själv hur desperat jag låter.

-Det är Elsies ex, du vet vem det är Noel så snälla gå över nu, jag tittar bedjande på honom och han suckar tungt innan han också går över.

Axel drar in mig i en kram och kysser min panna när vi kommer över på andra sidan.

-Det är okej Olivia, säger han och jag kramar om honom hårdare. Tårarna rinner snabbt men tyst.

Ingen av de jag bryr mig om, eller som Elise bryr sig om får bli inblandade i något som har med Max att göra.

Inte igen.

—
16 delar kvar, hoppas att ni mår bra!