Heartbreak- Noel Flike

1.1||behöver dig ändå||Elise

Vet att du inte är bra för mig tror jag behöver dig ändå
- ingen annan rör mig som du, Norlie & KKV

Jag slår upp ögonen på måndag morgonen och ångesten känns redan från sekunden mina ögon öppnas och stängs för första gången.

Väckarklockans irriterande pip tystnar snabbt när jag trycker på den lilla snooze knappen. Det dödliga vapnet, snooze knappen.

Eller okej det kanske är lite överdrivet. Men det känns så. Ens sekunden trycker du på den tillsynes ofarliga knappen, i nästa är du sju år äldre, har familj, hund, villa och ett nio till fem jobb.

Jag går upp och fram till den stora spegeln som hänger på min vägg. Håret, brun, rakt, som vanligt. Kläderna, pyjamas. Ansiktet, trött, slitet. Hjärtat, krossat, på bättringsvägen, förhoppningsvis. Hjärnan, förvirrad.

Jag drar ut en byrålåda och tar upp en tröja. En vit, vanlig tröja. Inget speciellt. Svarta jeans, inget speciellt. Allt är precis som det brukar vara.

Precis som det brukar vara med undantaget som förändrar allt. Undantaget som får den alldagliga morgonen att bli speciell.

Max är undantaget. Eller nej.

Det faktum att Max förmodligen kommer vara i skolan är undantaget. 

Jag vet att jag inte borde tänka på Max, han är inte bra för mig. Jag gjorde slut, jag blev krossad. Han mår bra, han mådde bra. Han har övertaget. Jag vill inte behöva honom, men jag tror ändå att jag gör det.

Min frukost som består av ett äpple äts samtidigt som jag lyssnar på Valter som tjatar om någon sportgrej med pappa. Mitt intresse för sport är litet, jag kan ingenting om det heller. Jag är, på fullaste allvar, inte säker på om han pratar om fotboll eller basket.

Valter och pappa lämnar lägenheten innan mig, som de gör de flesta mornar. För dem är allt som det burkar vara. De vet inte.

Men de kommer få reda på det.

Olivia:
Kommer ni till bussen?

Felix:
Jag är redan vid hållplatsen, ni är långsamma

Melker:
Felix, varför är du en kvart tidig? Det visar bara att du inte har något liv

Felix:
Det visar att jag prioriterar rätt

Olivia:
Tönt

Jag:
Jag kommer om tio

Jag slänger ner laddare, någon skolbok och hörlurarna i väskan innan jag tar den och lämnar lägenheten.

Både Melker och Felix är vid bussen när jag kommer. Olivia ringer och säger att hon gått på en buss innan hon tänkte så hon är redan här.

Hon sitter i ett tomt fyra säte och vi sätter oss vid henne.

-Vad ska jag göra då?, jag tittar mot Melker, Olivia och Felix som alla tittar tillbaka.

-Ta reda på hur du känner och prata med både Noel och Dante, Melker tittar upp från sin mobil.

-Det är inte så lätt

-Nej men det är det du behöver göra.

Han har ju rätt. Det är det enda rätta. Det är inte snällt mot varken Noel eller Dante. De förtjänar att veta hur jag känner.

-Max har flyttat tillbaka, säger jag.

-Va?, nästan skriker Felix.

-När då?, frågar Olivia.

-Han smsade och sa det i lördags

-Kommer han gå i vår skola igen?

-Antar det, men jag vet inte

-Hur känns det då?

-Om jag ska vara ärlig så känns det inte alls bra.

Vi går av bussen och går in i skolan. Jag slår snabbt ner blicken i marken, det är två personer vars ögon jag inte kan möta.

Dante Lindhes

Och

Noel Flikes

Jag antar att Dante berättat vad som hände för Noel.

Jag antar att Noel berättat vad som hände för Dante.

Jag antar att Noel kommer hata mig om han inte redan gör det.

Jag måste ta reda på hur jag känner.

Valter kommer fram till mig och drar in mig i en kram. Jag blir lite chokad. Det var länge sedan vi kramades, jag tror aldrig att vi har kramats i skolan.

-Max är här

Mitt hjärta stannar. Jag ser det välbekanta blonda bakhuvudet. Allt får sönder. Alla minnen kommer tillbaka. Jag vet inte hur jag ska eller borde reagera. Så jag gråter. Jag gråter mot Valters axel och han håller mig närmare.

Någon kommer fram bakom mig, jag ser inte vem det är men Valters suckar lågt. Jag antar att det är Noel. Jag drar ifrån Valters kram och torkar mig i ögonvrån. När jag vänder mig om står han där.

Noel står där.

Skuldkänslorna kommer direkt. Han tittar på mig.

-Kom, säger han och sträcker ut handen, jag tar den och följer med honom ut genom glasdörrarna. Jag ställer mig med ryggen mot väggen.

-Hur är det?

-Sådär, mitt ex är där inne, vi fick inte det bästa avslutet.

-Vem?

-Max

Han nickar långsamt. Han placerar sina händer på väggen bakom mig och lutar sig fram för att kyssa mig. Jag vänder bort huvudet och han tittar frågande på mig.

Jag måste berätta hur det är.

-Jag kysste Dante

—
Ojojoj en liten cliffhanger, hur tror ni Noel kommer reagera??

Ett ganska tråkigt mellankapitel men ibland blir det så.

Ha det bra!!
<33