Every badboys dream (AVSLUTAD)

ARTON

Jag vill ge en liten disclamer att jag inte vet så mycket av vad som händer på ett sjukhus, så att alla vet ;)

Angel's perspektiv

Vi sprang in i sjukhuset och fram till receptionen. Bakom disken satt det en ganska ung kille.

"Hur kan jag hjälpa er?" frågade han vänligt.

"I vilket rum ligger Jack Collins?" frågade Maya.

"Hm, få se. Aha där, i rum 340. 3 står för våningen. Lycka till" skrek han efter oss när vi börjar springa.

När vi kom fram till väntrummet utanför hans rum så var det inga där.

"Vart är hans föräldrar?" frågade jag förvirrat.

"De är bortresta och hans syster är utomlands" svarade Theo, jag nickade. Det var tydligt att man inte fick gå in till Jack, då dörren var stängd och det var doktorer där inne. Men tillslut kom de ut, och vi alla ställde oss upp.

"Jag heter Dr Michael Steam. Är ni här för Jack?" frågade han. Vi alla nickade.

"Hur mår han?" frågade jag oroligt. Dr Steam tog ett djupt andetag.

"Hans tillstånd är väldigt kritiskt då han har andats in mycket rök. Men, han kommer att bli bättre, det kommer bara att ta lite tid" svarade han. Vi alla pustade ut.

"Nå, men står Jack närmast? Det är bara en som får gå in till honom just nu" frågade han. Jag tittade på Theo, men allas blickar var på mig.

"Angel" sade Theo.

"Ne-nej" sade jag men de föste bort mig och jag följde med Dr Steam.

"Han sover just nu, men han kommer snart att vakna upp" sade han innan han lämnade mig och jag gick in till Jack.

När dörren öppnas så hoppar mitt hjärta över ett extra slag och mina ögon tåras upp. Han ligger i sängen, sovandes, med massa sladdar kopplade till honom. Jag drar försiktigt fram en röd plaststol som står placerad i rummet, och ställer den bredvid hans säng. Jag sätter mig bekvämt på den och tar hans hand i min.

"Åhh Jack" viskade jag sårat. Han låg fridfullt stilla, hans bröstkorg guppade upp och ner, upp och ner.

"Angel" viskade han hackigt och öppnade ögonen. Jag pustade ut och lugnade ned mig.

"Hej, hur mår du?" frågade jag.

"Så bra man kan må om man är på ett sjukhus. Hur mår du?" frågade han med ett litet leende.

"Inte alls så bra" sade jag och tog hårdare tag i hans hand. Tårarna började sippra över och jag kunde inte hejda mig. Denna kille gör mig tokig. Jag tog sin hand och torkade bort mina tårar, vilket var lite omständigt då de nya tog över. Jag la min kind i hans hand och tittade in i hans ögon.

"Kom. Lägg dig här" sade han och gjorde lite plats så att jag kunde lägga mig bredvid honom. Han la sin arm runt om mig och jag flyttade upp och la mitt huvud på hans bröst. Han grymtade till lite så jag flyttade genast min position till något som var bättre.

"Jag gillar dig, och när jag kommer hem härifrån ska jag bjuda ut dig på en date" sa han. Jag hörde på hans röst att han inte lät helt normalt, då det var en blandning av trötthet och av medicinen, men jag kunde inte undgå att känna en stor glädje inom mig.