Every badboys dream (AVSLUTAD)

TRETTON

Oscars perspektiv

Jag får Angels sms och blir genast orolig. Hon är inte den som vill ha hjälpa när det är något, eller som vill att man ska komma hem. Jag förklarade snabbt för mina polare och sedan stack jag hem. När hissen är uppe så är deg ovanligt tyst. Elizabeth kommer inte fram och möter mig, det spelas ingen musik ifrån köket. Allt är bara tyst. Jag ser Angel titta fram bakom soffan och hon springer fram till mig.

"Jag vill att du slår ihjäl honom" säger hon argt.

"Va, vem?" svarade jag förvirrat. Jag tittade på henne. Hon har gråtit, det kan jag se. Hon har satt på sig mjukiskläder som täcker hela hennes kropp och håret är uppsatt i en bulle.

"David Scott" svarade hon. Och sedan berättade hon allt som hade hänt. Mina knogar vittande för allt hon sa och jag blev argare och argare. Jag gick mot hissen och var på väg att åka ned när hon stoppade mig.

"Vart ska du?" frågade hon oroligt.

"Ut" svarade jag. Hon suckade bara.

"Gör ingenting dumt, inte nu" sade hon. Jag nickade och hon log. Hon släppte min arm och jag gick. Hon kommer ångra att hon lät mig gå.

Angel's perspektiv

Jag lät honom gå vetandes om att han inte skulle komma tillbaka som nät han gick. Jag gick tillbaka till Netflix.

Pling
Ett sms

Okänt nummer, 14:32

Hur mår du?

Jag, 14:33

Vem är detta? Och hur fick du tag i mitt nummer?

Okänt nummer, 14:35

Wow, vet du inte att det är jag, babe :(

Jag, 14:37

Jack! Såklart ;( hur fick du tag på mitt nummer?

Jack, 14:40

Jag frågade Maya, men hur mår du nu då?

Jag, 14:41

Bättre, tack för tidigare idag.

Jack, 14:43

Ingen fara :))

Jag fokuserade på filmen och några timmar gick. Hissdörrarna öppnade och in kom en slagen Oscar.

"Varför ska du alltid vara så jävla envis?" frågade jag irriterat och rusade fram till honom. Han flinade lite svagt och höll på lite med håret. Hans knogar var blodiga, han hade en blodig näsa och läpp och hans öga skiftade i blått.

"Han fick sig en rejäl omgång idag. Han var redan slagen när vi kom dit" sade han stolt.

"Ja, jag vet. D-det var Jack" sade jag med blicken nedåt. Men han drog upp mina ögon och höjde på ögonbrynen.

"Oj, där ser man" sade han med ett flin och vickade på ögonbrynen.

"Usch, nej. Förresten vilka är 'vi'?" frågade jag.

"Jag och mina polare" sade han och började att gå mot köket. Jag följde efter honom.

"Drog du in dina kompisar i det här?!" frågade jag med en höjd röst.

"Ja, 'det här' är ganska stort" sade han och himlade på ögonbrynen.

"Vart är pappa?" frågade han förvirrat efter ett tag. Jag skrattade åt honom.