FJORTON

4.9K 65 9
                                    

Angel's perspektiv

"Nej! Rör mig inte!" grät jag högt ut. Men killen fortsatte att dra med mig ut. Han höll en kniv alldeles för nära min hals och sin hand för nära mig.

"Vad har jag gjort för fel? Snälla sluta" fortsatte jag att gråta ut. Men han lyssnade inte.

"Om du inte håller käften nu, så kommer det att gå riktigt illa för dig" sade en bekant röst. David.

"HJÄLP" skrek jag ännu en gång, och det var då jag fick en kniv rätt i min arm.

Jag måste ha vaknat av mitt egna skrik för nu, kl 02:03 vaknade jag kallsvettig. Det var inte förens jag tittade ned på mitt blöta täcke som jag märkte tårarna som rann. Jag satte mig upp och andades häftigt.

Oscar kom inrusande in i mitt rum och jag tittade upp på honom. Han suckade och satte sig i min säng. Han drog in mig i en kram.

"Fortfarande samma dröm?" frågade han oroligt. Jag nickade. Juste, det har hållit på såhär i över en vecka nu. Pappa har inte kommit hem än, och han har inte heller ringt eller något sådant så han vet inte vad som har hänt med mig.

"Jag vet inte vad jag ska göra. Det blir inte bättre" sade jag med en suck.

"Försök att somna om och så får du gå till skolan imorgon" sade han. Jag nickade och gav honom en kram, vilket han besvarade. Sedan gick han ut och stängde dörren efter sig. Jag tog en klunk av mitt vatten och försökte sedan att somna om. Vilket jag lyckades med.

*

Stressigt drog jag på ett lager mascara och sprang ut till hallen. Jag hade försovit mig. Min lektion börjar om 20 minuter och det tar 20 minuter för mig att åka till skolan. Vanligtvis brukar det ta 10 minuter när Tyler skjutsar mig, men denna vecka är han ledig och är med sin familj, vilket han har all rätt att vara. Jag måste alltså åka kommunalt till skolan idag.

Jag klev in i hissen och tryckte på knapparna tusentals gånger, i hopp om att det skulle ta mig snabbare ned. Jag hälsade på killen som jobbade i lobbyn innan jag gick ut ur byggnaden, eller snarare sprang. Ute var det ett vimmel av stressade människor, turister, barnfamiljer, överklass människor. Alla som någonstans skulle nån vart. Jag började springa mot bussen då den stod vid busshållplatsen.

När jag kom fram till busshållplatsen satte jag mig irriterat ned på bänken och släppte ut en arg suck, då bussen hade åkt iväg, utan mig i den. Nästa buss går om en kvart, vad ska jag göra nu?

Jag kom på den klockrena idén att jag kunde gå till skolan. Jag har åkt bil flera gånger så mitt lokalsinne måste ju fungera på något sätt. Så jag började gå, kollade på klockan här och där och såg tiden rinna förbi. När jag börjar om 10 minuter ser jag hur fel jag har gått. Och mitt tålamod försvann, så jag gjorde något jag lätt kommer att ångra.

Till Jack, 08:40

Kan du snälla skjutsa mig till skolan? Jag vet inte vart jag är

Jack, 08:40

Ber du om hjälp, babe?

Jag, 08:41

Kan du hämta mig eller inte? Jag vill inte komma mer försent än onödigt.

Jack, 08:41

Fine, vart är du?

Jag backade bak längs gatan så att jag kunde se någon skylt med adressen, och när jag gjort det skrev jag snabbt in det till honom.

Jag, 08:42

Willster Ave

Jack, 08:42

Daamn, vad gör du där? Jag är iaf påväg.

Jag, 08:42

Skynda

Jag gick till vägen och väntade tills jag såg hans bil, men efter ett tag kom en motorcykel med Jack på? Han tog av sig hjälmen och flinade åt mitt, antagligen chockade, ansiktsuttryck.

"Nej, nej du måste skoja? Jag tänker inte sitta på den där, med dig" sade jag seriöst. Han flinade och klappade på sätet.

"Hop on, Princess" sade han. Jag kollade argt på honom men jag kunde inte undgå att skratta.

"Du borde skratta mer, det passar dig" sade han. En rosa färg spred sig på mina kinder och jag vände ned blicken.

"Ska du hoppa på eller inte? Jag kan stå här hela dagen men vi börjar om 5 minuter" sade han igen. Jag velade men tog emot hjälmen som han höll ut. Han satte sig till rätta och jag satte mig bakom honom. Motvilligt satte jag mina händer runt hans midja. Jag kunde känna hur han spände sina muskler och flinet han hade.

"Sluta" sade jag och skrattade. Han skrattade också och började köra iväg. Jag greppade hårdare tag om hans mage när farten ökade. Allt runt omkring bara swishade förbi. Det var en härlig känsla, att det gick så fort. När vi kom till skolan så var jag 5 minuter sen, så jag sprang snabbt till mitt skåp för att hämta mitt material och sedan sprang jag till lektionen. Jag hörde Jack bakom mig. Snabbt knackade jag på dörren och Mrs Black öppnade den.

"Hej, förlåt för att jag är sen. Jag försov mig" sade jag stressat och ursäktande.

"Det är okej Angel, och du Jack?" sade hon och ändrade från ett lugnt tonläge till ett irriterat när hon vände sig till Jack.

"Samma som Angel" sade han och blinkade med ögat. Jag tittade argt på honom och gick in och satte mig bredvid Maya. Jag fick massor av arga blickar från tjejerna i klassen men jag ignorerade de helt.

*

Jag hade nu slutat, och var påväg hem till mig med Maya. Vi måste plugga lite så vi tänkte göra det tillsammans och sedan gå på bio ikväll.

"Det är fest imorgon" sa Maya när vi gick mot hennes hus.

"Vad är det för dag imorgon?" frågade jag.

"Fredag. Du har verkligen sämst koll" skrattade hon. Jag skrattade med.

"Vill du gå?" frågade jag henne. Hon nickade och vi gick in till henne.

"Då går vi då" sade jag.

"Vå måste inte om du inte vill" sade hon snabbt. Jag höjde på ögonbrynen. Hon tittade undrande på mig.

"Jag vill gå" sade jag och log vilket hon också gjorde.

"Bra, då gör vi det. Vill du sova hos mig idag och imorgon?" frågade hon. Jag nickade och log.

"Men då måste vi hem till mig sen" sade jag. Hon nickade och låste upp sin dörr och vi gick in. Vi gick till köket och gjorde något att äta, sedan gick vi till vardagsrummet och kollade på Netflix.



1086 ord

Jättekort kapitel men jag behövde verkligen upd, tråkigt var det också. Förhoppnings vis tar det inte lika lång tid för nästa kapitel att komma upp.

Every badboys dream (AVSLUTAD)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang