Vi hade flyttat in i Antons gamla hus. Jag hade fortfarande lite ångest, men det var okej. Vi bodde i samma rum där jag sov förut. Vilket var lite läskigt. Jag älskade Anton. Det hade gått 1 år. Lilla Evelyn hade sagt sitt första ord, vilket var: Mammama. Jag är så lycklig. Och Alicia uppfostrade vi. Jag och Anton skulle snart gifta oss.
Men ibland kände jag mig ensam. Mina föräldrar är döda. Min syster också. Jag satt på mitt favoritcafé: " RHeart". Inte visste jag varför det hette det. Men innan Robin hade börjat äga affären hade hans mamma Hannah ägt denna. Hon hade döpt den till det. Jag tittade ut genom fönstret medan jag åt min cupcake.
De undrade säkert vart jag var. Jag reste mig upp och gick mot utgången. En blond kille med blå ögon stod lutad mot en stolpe. Jag fick panik och började gå snabbare. Jag kollade bak då och då. Månen lyste in i mina ögon. Det var det enda ljuset jag hade just nu. Jag hörde fotsteg bakom mig. Jag började gå ännu snabbare. Fotstegen blev bara närmare. Jag tog upp mobilen och skulle precis ringa Anton när någon greppade den. Jag kunde inte röra mig. Någon viskade i mitt öra "Försök inte kämpa emot". Han greppade sin hand runt med sin mage och med andra handen höll han för min mun. Jag försökte kämpa emot. Men han var för stark. "Försök inte, Kiana". Jag började snyfta. "Du kommer inte loss, om du inte kämpar, så skadar jag dig inte, var still". Jag löd hans order och han gick med mig till hans bil. Han slängde in mig i hans bil och började köra. Jag snyftade medan jag satte på mig bältet. Han hade en vit mask för hans ansikte. Stackars Anton. Och Alicia. Och speciellt Evelyn. De måste vara jätteoroliga.
"Vem är det under masken"? Jag torkade bort några tårar. Han svarade inte. Jag tittade ut genom fönstret. Och hoppade till av svaret "Lucas. Det är jag".
Jag suckade och lutade mig mot fönstret. Bara Anton kunde hitta mig. Annars var det kört.
----------------------------------------------------
Ljuset bländade mig. Jag vaknade upp i samma bil. Utanför ett, flygplan?!
Jag hoppade till medan Lucas flinade. "Godmorgon, min vackra prinsessa". Han lyfte ut mig ur bilen. "Jag kan gå själv", muttrade jag och kollade upp mot det stora planet. Mitt blonda långa hår lyfte nästan. "Varför är det ett stort jävla plan här"?
Han log. "Vi ska åka till Italien", han stirrade roat på mig. Va?! Italien?! Fuck mitt liv. "Va?! Varför"?! Han log igen. "För att du ska komma bort från Anton", han kollade surt på mig. Nej nej nej nej nej nej NEEJ. Jag började springa. Men såklart. Hans gangmembers tog tillbaka mig.
"Joodå", han pushade in mig i planet. Han satte fast mig i en stol, såklart med rep. Och silvertejp för munnen. ROLIGARE KUNDE DET INTE BLI! TJOHOO!
Förstå ironin, ok.
Jag hörde ett starkt aj bakom alla stolar. Jag kunde inte se något. Jag var för kort. Och jag kunde inte lyfta på mig. rip life just nu.
"Jävla gubbe som tar min tjej", sa en välbekant röst bakom mig. Det var såklart Antoooon! :D.
Han hittade mig och tog av mig repen och silvertejpen för munnen. Jag hoppade upp i hans famn. Jag kysste honom. Han bar med mig och stannade framför Lucas. Han riktade en pistol mot hans huvud. "Goodbye bitch", sa han. "Anton... Snälla. Jag gör vad som helst", tårar rann ner för hans kinder. Jag mumlade "fine". Anton var arg. "Lämna Sverige, kom aldrig tillbaka".
Lucas nickade. Vi lämnade och åkte hem. Alicia satt med Evelyn i knät. De båda kramade mig när jag kom hem. Jag förklarade allt för de. Anton kysste mig
"Nästa vecka, vill du gifta dig med mig"?
-------------------------------------
HAII!
Omg, 6k läsare. HELT JÄVLA SINNESSJUUUUKT!!!
Tack såå mkt, älskar er mest <3. Jag tänkte göra en Qu.a elr hur det nu stavas, om huvudpersonerna i boken. Ni får jättegärna skicka in frågor till mig <3.
Här är personerna som kommer vara med:
Kiana
Anton
Lucas
Alicia
Sen ksk någon annan om ni önskar det <3. Men det skulle vara jättekul om ni gjorde det.
Hmm, jag tänker mig 1 kapitel till D:
Men jag har allafall släppt lite av min nya story "Cancer Love". Kolla gärna in den!
STAY STRONG! <3
BẠN ĐANG ĐỌC
Kidnapped for love
Lãng mạn"Förlåt för allt jag gjort mot dig, jag förtjänar inte dig. Jag kidnappade dig, slog dig... Men ändå förlät du mig, och älskade mig. Och även för allt drama.. Så hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan dig. Jag lovar att aldrig skada dig, aldrig...
