Kidnapped for love

Sanningen

Det har nu gått 3 månader sedan de hände... Och...

Jag blev gravid. Jag grät mig ofta till sömns. Det fanns ingen chans att jag skulle kunna älska barnet. För det var Lucas barn. Jag fattar inte att jag skaffade det barnet. Allt för det där jävla barnet. Jag hade ofta smärtor som inte gick bort på en lång tid. Och barnet fick nästan ingen näring. Jag var för smal.
"Ska du ligga i sängen hela dagen"? Frågade Lucas. "Håll käft", sa jag och drog täcket över mig. "Ojojoj, kaxig"? Sa han och skattade. Jag blundade bara. Stängde ute världen. Jag frös väldigt mycket. Kylan läckte in från taket. Han tog av sig kläderna och hade bara kalsonger. "Jag är redan gravid", sa jag argt. "Chilla, jag ska bara lägga mig bredvid dig", sa han. "Varför"? Sa jag och röt. "För att du fryser", sa han och la sig. Bara för denna gången, lät jag honom hålla om mig. För jag frös som in i helvete. Hans kropp värme mig mycket och man kände musklerna. "Lucas"? Frågade jag. "Ja", svarade han. "Varför vill du ha kvar mig här"? Sa jag tyst. Han svarade inte. "Du borde sova lite", sa han och kysste min panna. Det slutade med att vi somnade båda två.
------------

Jag vaknade därpå av att han smekte mitt hår. Det var faktiskt skönt. Jag blundade och lät honom hålla på med mig. Han log för att jag lät honom göra som han ville. "LUCAS"! Ropade hans pappa. "Vad"? Ropade han tillbaka. "Gänget är tillbaka, de som hamnade i fängelset förut"! Ropade han tillbaka. Han suckade. "Vadå"? Frågade jag och satte mig upp. "Oroa dig inte prinsessan", sa han och drog ner mig i sängen igen. Jag vet att det låter konstigt. Men jag har vant mig med Lucas och tycker om när jag får uppmärksamheten från honom. "Kommer det bli en flicka eller en pojke"? Frågade jag. "Jag vet inte", sa han fundersamt. "Kan vi inte kolla det hos läkaren"? Frågade jag hoppfullt. "Absolut inte", sa han och röt. "Jag lovar att vara helt normal, jag ska inte göra någonting"! Sa jag. "Vi får se. Om du sköter dig bra i 2-3 månader till så kanske vi kan kolla", sa han och tog upp mig på hans arm. "Okej", sa jag glad. Han har varit mycket snällare mot mig de här månaderna. Han har inte slagit mig. Kanske för att jag bar vårt barn.

Plötsligt stormade några vuxna män in i rummet. Jag drog snabbt upp täcket över bh:n. "Vad vill ni"? Sa Lucas argt och höll om mig. "Den där jävla bitchen satte oss i fängelset", sa en av de argt. "Ta det lugnt med vad du säger", sa Lucas. "Gå ut. Nu Lucas", sa en av de. "Varför"? Frågade han. "Vill fan slå ihjäl henne".

Mitt hjärta började bulta hårt. Jag ville inte ha sex en mer gång. "Ok", sa Lucas och tog på sig kläderna. "Snälla Lucas! Jag gör vad som helst"! Sa jag med tårar som brände i ögonlocken. Han kollade inte ens på mig. Han gick fram till en av killarna och...

Slog honom rakt i näsan så att han började blöda. "Ni rör för fan inte henne! Fattar ni det"?! Skrek han. "Vi gör vad vi vill", sa en annan man. "Okej... Ni vinner. Jag går". Sa han argt. "Ja för fan", sa en av de. "Snälla", gnydde jag. "Du kommer få så jävla mycket blåmärken", sa en kille och gick upp i sängen. Han höjde näven och slog till mig. Tårarna brände i ögonlocken. Just då kom Lucas upp med en stekpanna. Han kollade argt på honom som och slog honom i huvudet. "Vad i helvete"! Skrek en av de. Han gick fram till honom och slog honom i ansiktet. "NÅGON MER SOM VILL"?! Skrek Lucas. Ingen svarade. Alla sprang snabbt ut genom dörren. "Är du okej"? Sa han och pustade ut. Jag skakade på huvudet. Han kröp upp i sängen och höll om mig. "Jag ville aldrig att det skulle bli såhär", sa han tyst. "Va"? Sa jag oförstående. "Jag gick i 9:an med dig", sa han. "Va"?! Skrek jag. "Ta det lugnt och låt mig förklara", sa han och suckade. "Ok", sa jag osäkert. "Jag började i din skola i 9:an. Kommer du ihåg? Jag var den mörkhåriga killen som hette Jonathan som du gillade så mycket", sa han lugnt. "Jag blev direkt kär i dig. Men sedan i gymnasiet råkade du stöta på mitt gäng. GoldenDragons. Pappa dödar ingen oskyldig. Så han kidnappade dig och sedan bad jag honom att inte göra illa dig", sa han.
"Så... Vi var... Bästisar"? Sa jag förvånat. "Ja", svarade han. "Jag ville bli familj med dig. Och jag var dum nog att bli pappa nu", sa han med tårar i ögonen.

Jag har aldrig sett honom så känslig.
"Snälla förlåt mig", snyftade han. "Jag... Vet inte längre"... Sa jag tyst. "Lova allafall att inte berätta för pappa"! Sa han vädjande. "Jag lovar", sa jag och tog hans händer.
Just då stormade John, Lucas pappa in i rummet. "Så du berättade"?

"Förlåt. Jag älskar henne, jag kunde inte hålla mig", sa Lucas ledset. "Din jävla förrädare"! Skrek han och slog honom i ansiktet så att han ramlade ner. "Sluta"! Skrek jag. John kollade argt på mig och gick ut. Jag bar upp Lucas i sängen och bäddade om honom. "Hur mår du"? Sa jag. "Jag har varit med om värre. Kan bara inte komma på just nu".. Sa han. "Du är så himla vacker", sa han till mig. "Du är nog lite snurrig nu", sa jag och log. "Mhmmmmm", sa han yr. Jag skrattade och drog täcket över hans kropp.

Jag visste inte om jag älskade Lucas. Han var söt och snygg... Fast han liknade Jonathan mycket.

"Kiana"? Frågade han. "Ja"? Svarade jag. "Vill du bli min flickvän"? Frågade han.

Hej på er! Är i Andorra när jag skriver detta. Men när ni ser det så är jag i Sverige. Sorry för dålig uppdatering. Jag gjorde ett extra långt kapitel nu. Vill ni ha långa kapitel eller korta? Skriv!!! Puss på er❤️😘😘😘