Jag vaknade av en duns. Vad var klockan egentligen? Jag kollade på väckarklockan och spärrade upp ögonen 11:56.
Jag skyndade mig nerför trappan och in förbi vardagsrummet. Där var dörren. Jag tog snabbt upp nyckeln och låste upp. Jag hörde fotsteg från ovanvåningen och sprang. Sprang ut och till trädet.
Där stod en ganska lång kille. Med en pistol i ena handen. Han hade en svart kofta med luvan över huvudet. Han gick fram till mig med pistolen riktad mot mig. Jag tog upp händerna för att visa att jag inte skulle göra något.
"2 minuter över 12 Kiana", det var Lucas röst. "F..Förlåt.. Jag somnade till", jag skakade av rädsla.
"Nåväl. Han drog ner sin luva och.... kysste mig?!
Jag backade undan och skakade på huvudet. "Får Anton se oss såhär.. Är vi körda".
"Det har jag redan gjort"! Den där rösten var precis bakom mig. Jag vågade inte vända mig. För jag visste att han stod där.
"Ge mig henne. Jag vill inte skjuta dig Lucas", rösten talade igen. "Vi har varit ifrån varandra för länge"! Lucas skrek argt. "Min bebis är i henne"!
"Kiana. Tänk på detta. Han är inte bra för dig. Han gör mycket saker. Låser in dig i rum, skadar dig. Men jag har bara skyddat dig med mitt liv. BARA"! Antons röst lät arg.
Jag svalde och vände mig om mot Anton. "Du förstår inte. Han dödar dig och min familj"! Tårarna bara rann.
Anton svalde och en tår rann ner för hans kind. "Det går inte".
"Va"? Jag fattade ingenting.
"Du förstår inte. För något år sedan fick jag en order.. Det var när jag fortfarande inte var Lucas fiende. Han gav mig ordern att.. Döda resten av din familj".. Han svalde.
Jag brast ner på marken. Gråtandes. Jag hade ett jävla barn. Två mentalsjuka jävla kidnappare. Mina föräldrar är döda. Kan något bra någonsin hända mig?!
Kan jag bara dö?!
Allt började bli suddigt.
"Kiana? Är du okej"? Antons röst började bli konstigt. Husen började bli konstiga. Allt började bli konstigt! "Kiana! Sluta larva dig"! Lucas röst blev allt konstigare också. Jag försökte prata..
Men fick aldrig fram något ord..
----------------------------------------------
Lucas var här. Jag visste det. Men vart var Anton? Jag kände Lucas närvaro. Men inte Anton.
"Vart är jag"? Min röst var hes men ändå rädd. "Hos mig. Anton är borta så du behöver inte oroa dig", han tog min hand och kramade mig hårt samtidigt som han kysste mig. Jag tryckte bort hans huvud med min andra hand och skakade på huvudet. "Jag hatar dig".
Han tog hårt tag i min haka så att jag behövde stirra rätt in i hans ögon. "Vad sa du"?
"J-A-G H-A-T-A-R D-I-G" bokstaverade jag till honom när han gav mig en käftsmäll.
"ANTON ÄLSKADE JAG! MEN JAG HATAR DIG DITT MONSTER"! Orden bara flög ur mig. Jag vet inte ens varför jag sa så.
Man såg verkligen vredens i hans ögon när han sparkade mig.. Misshandlade mig.. Slog mig.. Tills jag fick hjälp.. Men då var min kropp helt sönderslagen.
"Kiana"? Jag kände igen rösten igen. Det var Antons. Med all styrka jag hade, kastade jag mig upp ur sängen och kramade om Anton. Han höll upp mig i hans famn så att jag inte behövde stå.
Han granskade noggrant min kropp och sa "Vad har du gjort med henne"?
"Jag gjorde det nödvändiga. Hon sa att hon älskade dig och att hon hatade mig", Lucas röst skar i bröstet.
"Du är fan sjuk i huvudet"! Anton skrek på Lucas. "Snälla ta mig härifrån", jag viskade till Anton och han började springa med mig. Lucas var snabbt efter.
"Vad är det som händer"? Jag lutade mig mot hans bröstkorg. "Jag ska förklara snart", han sprang stressat ner för en trappa. Jag visste inte ens vart jag var.
"Killar! Stoppa honom"! Anton skrek åt de och det funkade faktiskt. De höll fast honom utan att skada honom. Han sprang ut ur en dörr och hans bil stod utanför. Han öppnade dörren åt mig. Satte mig ner och satte bälte på mig.
En sån man..
SLUTA! Han dödade dina föräldrar..
Fast han fick ju en order...
Han kunde lika väl ha struntat i det..
Mitt utan förvarning startades bilen och körde iväg.
"Vart ska vi"? Jag kollade på honom. Men han kollade inte tillbaka. "Jag vet faktiskt inte". Han rynkade pannan. "Långt bort. Där Lucas inte kan hitta dig. Jag är rik, jag kan köpa en ny lägenhet".
Jag nickade och lutade mig mot fönstret.
"Vi kan stanna på McDonalds om en halvtimme om du är hungrig", han kollade lite på mig. Jag nickade och kände hur hungrig jag var.
"Men snälla. Rym inte. Jag försöker skydda dig", han tog tag i min hand mjukt och pratade med en mjuk röst.
Jag tänkte inte rymma. Till skillnad från Lucas har inte Anton misshandlat mig. Eller.. Han har slagit mig en gång.. Men inte något värre. Lucas har nästan mördat mig. Det var en stor skillnad.
"Kiana? Kiana"?! Anton skakade mig lite. "Va"? Jag kollade upp på honom. Jag måste ha somnat till. "Kom nu, McDonalds är utanför", han tog min hand och gick in med mig. Jag haltade lite efter att Lucas hade slagit mig.
"Hej, vad vill ni ha"? Kassörskan log mot oss. "En cheeseburger och en cola. Du då Jane"? Han tog tag i min hand och log. "Jane"? Jag kollade frågande på honom. Han tog hårt tag i min hand och jag fick fram. "Eh ja.. Jag vill ha 9 nuggets och en vanilj milkshake".
Kassörskan nickade och vi betalade och tog vår mat. Vi satte oss på övervåningen på ett dolt ställe. "Varför Jane"? Viskade jag. Han suckade och åt sin mat.
"Ska du ignorera mig resten av livet eller"? Jag satte armarna i kors och blängde argt på Anton. Han la ner sin mat och började "Det var bara det första namnet jag kom på".
"Men säg", jag kollade surt på Anton och tog upp milkshaken. "Precis som jag sa", han log och kollade på mig mystiskt. Jag suckade och ställde ner milkshaken. "Varför döpte du om mig"? "Guldlock, varför frågar du så mycket"? Han skrattade lite och kollade med mystiska ögon på mig. Jag rullade ögonen. "För att du blev kidnappad för 5 år sedan. Kiana är ett ovanligt namn och de skulle veta att det var du direkt. Och nu efter att din familj var död så kommer det komma massor med reportrar och sånt", han kollade bort lite och kollade på mig igen.
Jag nickade och åt upp min sista nugget. "Ska vi dra"? Han tog i min hand och jag nickade. Vi gick ut till bilen och satte oss.
1168 ord <3.
-----------------------------------------
Heej på er loves! <33
Anton är tillbaka till Kiana!
Eller ni kanske gillar Lucas mer? :o
Älskade att skriva om Lucas i början <33.
Kom ihåg att skriv i tävlingen! Behöver verkligen mer folk! <33.
Puss på er! <33
YOU ARE READING
Kidnapped for love
Romance"Förlåt för allt jag gjort mot dig, jag förtjänar inte dig. Jag kidnappade dig, slog dig... Men ändå förlät du mig, och älskade mig. Och även för allt drama.. Så hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan dig. Jag lovar att aldrig skada dig, aldrig...
